Det här vill jag att boken Ovan trädtopparna ska leda till:

skarmavbild-2016-10-29-kl-11-11-49

Publicerat i Litteratur och läsning, Ovan trädtopparna | 1 kommentar

Lektionsförslag: Jag är inte arg på dig Charles Dickens

Charles Dickens författarröst blir närvarande då jag läser hans förord till En spökhistoria vid jul:

Jag har försökt att i denna spöklika lilla bok gestalta en idé, och jag hoppas att mina läsare inte ska bli förargade på sig själva, på varandra, på årstiden eller på mig. Må den spöka hemtrevligt i deras hus så att ingen vill driva ut den.

December 1843

Er trogne vän och tjänare

C.D

Och jag leker att jag skriver ett svar:

Bäste vän,

Jag har er bok En spökhistoria vid jul uppslagen under den elektriska lampan. Det är några månader innan jul och en del  planerar redan julklappsinköpen och andra våndas julens utgifter.  Det är den där girigheten och distansen till andra som bekymrar mig idag. Nej, jag blir inte arg över bokens berättelse, inte heller på er. Kanske bekymrar jag mig mest över att klyftorna ökar och att boken fortfarande utmanar oss 173 år senare.

Oktober 2016

En läsare,

Anne-Marie

Jag funderar över hur jag ska beskriva tiden här och nu, vad som skiljer tid från tid och hur  jag kan tilltala författaren hövligt och i enlighet med dåtidens vett och etikett.  Jag får fila på mitt svar och grubbla på hur det kan anpassas till Charles Dickens. Jag tänker undervisning och elevernas brev till författaren från en annan tid. Ett första utkast. Och så här skulle jag involvera eleverna.

Publicerat i Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning | Kommentarer inaktiverade för Lektionsförslag: Jag är inte arg på dig Charles Dickens

Eviga gladrynkor

 

 

 

Felix Körling

Farfar ler. En avbildad. Och rynkorna berättar. De glada. Det sägs att han gärna ville trudilutta upp sångerna om barn var i närheten. Det handlade inte om stora förändringar utom om små. Barn vet när anslaget omsluter dem.

Publicerat i Skriver om ditt och datt | Kommentarer inaktiverade för Eviga gladrynkor

En läsare hör av sig

Fick ett gensvar om boken Ovan Trädtopparna. Att lära sig läsa och fortsätta läsa.

Berättelser om mig, om dig, om oss alla. Frågan som man glömmer ställa när man ändå lever med svaret – När/hur har du lärt dig läsa? Tack, Anne-Marie Körling! ❤️️

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för En läsare hör av sig

Klassrumsbesöket som ett industribesök

 

 

p1360815

Publicerat i Visionerna | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Klassrumsbesöket som ett industribesök

Rektorns intresse för undervisningen syns i lärarens

p1350196

Jag minns rektorn vid den japanska skolan. Han visade mig in på lektionen. Han sa:

– Nu ska ni få se det bästa skolan har att ge.

Innan vi satte oss ned bugade rektor för läraren.

– Det bästa? frågade jag.

Det bästa var att besöka en lärares undervisning, förklarade rektor. Vi slog oss ned och rektorn följde läraren och elevernas undervisning med uppmärksamhet och intresse. Då lektionen var över reste sig rektorn upp och bugade för läraren igen.

Mina erfarenheter av klassrumsbesök är få och att de har varit sporadiska och rektorn har kommit i mån av tid. Men för att skapa fokus och intresse för det som pågår i skolan krävs visat intresse för vad som äger rum där. Därför är rektorernas besök i klassrummen viktiga. Under mina sexton år som lärare minns jag några få besök av rektor men jag minns också att dessa kantades av tidsbrist och att rektorn behövde tid för annat. Klockan klämtade.

Jag tänker ofta på den japanske rektorn hur han med sådan respekt visade mig in i undervisningen och den koncentration rektorn visade för lärarens utövande och elevernas samspel mellan innehåll och lärare. Det går igen. Det rektor visar läraren det visar läraren eleverna.

 

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen, Pedagogiska samtal | 1 kommentar

Från räkmacka till morot

Eleverna diskuterar besviket sina betyg efter provet. Provet har gått åt pipsvängen.

– Äh, jag tänker byta skola, säger någon.

Värdet av den egna skolan noll och ingenting och eleven ser den kortsiktiga lösningen av problemet med att byta skola. Den andra skola lyser med de mest lovande utsikterna och ger eleven möjligheten att kasta in handduken och lämna misslyckandet bakom sig. Det är föreställningarna om den där räkmackan och lärande utan ansträngning som leder tankarna till skolbyte.

Lärande innebär både frustration och hårt arbete. Det är som det ska. När man lär sig cykla ramlar man. När man lär sig simma får man kallsupar. Men inte skäller vi på cykeln eller köper en ny. Inte heller byter vi simhall för att vi fick kallsupar när vi var i färd med att lära oss simma. Vi kan behöva mer stöd och uppmuntran men också hjälp att fortsätta trampa då cykeln vinglar till. Vi behöver låna hopp och tilltro om att det vi gör och det vi kämpar med kommer att leda till att vi en dag kan. Vi kommer alltid, genom livet, uppleva frustration och besvikelser över att vi inte kan men hur vi hanterar våra motgångar är avgörande för hur vi tar oss an motgångar när vi möter dem. Vi måste våga oss på att försöka igen.

Eleverna som vill byta skola är besvikna på resultatet efter ett prov. De har inte klarat det. Det ska inte stanna vid det men eleverna ska göra det. De ska ges undervisning men också få lära sig hur man tar sig igenom svårigheter.  Det handlar om att arbeta och studera och få insikt och förståelse för att det vi lär oss i skolan utmanar och och ger oss nya kunskaper som ruckar på det vi tror oss veta eller ge oss inblick i något vi inte kan. Därför måste lärare och skolledning stå stadiga och sakligt bemöta elevens skolbyte med beskrivningar och berättelser om hur skolan arbetar, följer upp och därmed skapa hopp om elevens fortsatta skolgång vid skolan.  Det ska också vara en möjlighet att aktivt välja skolan man är vid och tillsammans med lärare, klasskamrater och undervisning skjuta undan räkmackan till förmån för moroten.

Delar ur detta innehåll kommer ur boken Läraren inom mig, 2014

Publicerat i Verkligheten | 1 kommentar