Morsan var latinare och jag blev en ordslukare

Postat den 23/04/2020 av Anne-Marie Körling

Nej, jag använde aldrig ordet morsa om min mamma. Inte heller använde jag ordet brorsa eller syrra men idag gör jag det gärna och med kärlek. Syrran om syster. Brorsorna om bröderna.

Men mamma hon satt ofta över korsorden. Löste dem med en gul penna som hon ibland förde upp till munnen. Hon tänkte. Hon sa ofta:

– Man kan alltid härleda …

Jag visste inte vad hon menade. Trodde att det handlade om att sudda ut eftersom hon sedan suddade i korsordet. Hon tänkte högt ibland och frågade mig om ord jag aldrig hade hört tidigare.

– Vad tror du att de menar med det här? frågade hon.

Jag började alltid fantisera om orden. Tänkte högt. Pratade på. Mamma hummade för hon var disträ. Men plötsligt blev hon intresserad och vände sig mot mig och så började vi ord-samtala. Jag älskade de där samtalen. Ord öppnade världar för mig att fantisera om. Ord var som kottarna i skogen, de man skulle kunna göra köttdjur av, och jag älskade mitt huvud som kunde tänka så mycket. Jag kunde säga långa ord och underliga ord. Men aldrig att jag tänkte svåra ord. Sånt fanns inte då. Här värderades inte orden så. Här blev ord till samtal.

Hos morfar, domare och jurist, vägdes ord på våg. Jag undrade hur man gjorde det. Men med åldern förstod jag ansvaret att formulera sig och väga ord både mot mottagare och från avsändare. Inte alltid, väldigt sällan lyckas jag, för det här är svårt. En domare lämnar ju sista ordet och det är dessa som ska vägas på guldvåg. Alla andra ord ska mötas och stötas med den som får dem. Jag har inte sista ordet. Men jag har ett ord med i laget.

Mamma och jag kunde ofta kasta ur oss ord. Då skulle man omedelbart associera med något och det första man tänkte på skulle man säga. Om man väntade för länge med att svara gillades inte svaret. Spontant skulle det vara. Sen skrattade vi åt hur tokigt vi hade associerat eller hur rätt vi hamnat. Det här var en lek.

När jag besökte en klass som jag hade haft under många år kom eleverna rusande mot mig. Glada. De sa

– Minns du orden?

och rabblade ord som de själva hade bidragit med och ord som böckerna hade gett oss och ord som jag kom med och ord som tidningen gav och ord som kungen sa och ord som …

Då hoppade ordförrådet hoppsasteg inom mig. Den leken.

Hej HOPP kära ni,

Anne-Marie Körling 

som kan bli sittande över en ordbok i timmar.


Inlägg som berör samma teman:

  1. One direction blev a new direction
  2. Mamma har också en mamma
  3. Fråga som Ison Glasgows mamma
Publicerat i Lektioner och lektionsförslag, Ordförrådet, Skolorden, Undervisningen | Etiketter , | Kommentarer inaktiverade för Morsan var latinare och jag blev en ordslukare

Varsågod här kommer undervisning: Härma modellen och skriv eget

Postat den 23/04/2020 av Anne-Marie Körling

Kära lärare – varsågod en lektion för språket, för skrivandet, för tanke och samtal:

En kort lärarhandledning: 

Det ni behöver göra är att synliggöra texten på en whiteboard. Väl synlig för alla. Ni ska läsa texten högt. Först gör du det som lärare. Sen låter du eleverna härma din läsning. Det kan ske unisont. Därefter ska du inleda ett samtal om texten. Inte genast börja undervisa om den. Vad tänker eleverna? Vad tror de har hänt? Varför måste man ge sig iväg? Delta själv med infallsvinklar som du upptäcker att eleverna inte har. Minns att varsamt delta med andra sätt att tänka. Lämna stort utrymme till eleverna att resonera. Lyssna och närvara. Lyft sedan fram till gemensam diskussion och en försiktig summering.

Undervisningen kan ges oavsett årskurs. Anpassningen kommer med hur eleverna får och kan göra uppgiften. Jag låter eleverna få välja hur de vill göra. 

För yngre elever kan den göras muntligt och inte alls innehålla skrivande om inte eleverna vill och önskar. För äldre elever ska den också göras muntligt och själva modellen ska diskuteras genom lärarens hållande.

Bakgrunden

till valda text är att en kille måste fly en situation för att rädda en annan. Han måste bort. Det är ordet ”bort” som är i fokus. Att lämna något kan man göra med olika känslor. Man kan vara tvingad att resa bort, man kan vilja försvinna bort, man kanske måste bort för man är på fel plats och med fel personer.

  • Hur förstår vi ordet bort?
  • Vad kan ordet bort betyda?
  • Finns det några andra ord som betyder samma sak som ordet ”bort”
  • Finns det några motsatsord till ordet ”bort”?

Ge exempel på meningar och situationer då vi använder ordet ”bort” och delta själv med förslag om du är lärare: 

  • Jag tog bort nagellacket.
  • Mamma, hjälp, ta bort spindeln.
  • Hon for iväg. Långt bort skulle hon resa.
  • Borta bra men hemma bäst.
  • Bortamatch?
  • Dom skulle gå bort ikväll.
  • Vi ska bort på fest.

En bokstavs skillnad 

Skillnaden mellan bort och borta kan man också diskutera – ge exempel på hur man använder borta:

  • Han är ofta borta från skolan.
  • Hon var förvirrad och verkade borta.
  • Man hittade väskan men pengarna och mobilen var borta.
  • Farbrorn svimmade och var borta några minuter.

Frågornas möjlighet

Jag väljer att ställa frågorna med ”Finns det…” eftersom det är mer öppet än att fråga att fråga om ”vilka är..:” Om jag frågar finns det… så får eleverna möjlighet att tänka friare än om jag frågar vilka de är. Då avkrävs de på svar eftersom frågan berättar att det faktiskt finns något som vi bör och ska kunna. Jag vill ha med mig eleverna. Ofta leder frågor som inleds lite friare till samma resultat men fler elever vågar delta. De avkrävs inte något. De får tänka och delta.

Här är texten:

Jag rycker åt mig en flytväst och en paddel och hoppar i en av kanoterna. Med kraftfulla tag paddlar jag bort från lägerplatsen, bort från skratten vid lägerelden, bort från Mohammads arm runt Narins axel, bort från Narins hand farligt nära Mohammads knä.

ur Pär Sahlins bok I VÄNTAN PÅ MITT OVANLIGA LIV, Ordalaget Bokförlag, 2020,  s. 182

Låt oss titta närmare på hur ordet bort används:

  • bort från lägerplatsen
  • bort från skratten
  • bort från Mohammads arm
  • bort från Narins hand

Bort från lägerplatsen är en fysisk plats. Den finns. När man använder tar sig ifrån en plats så beger man sig till en annan.

Bort från skratten kan symbolisera att man lämnar en gemenskap. Man kanske vill vara där men måste lämna av olika skäl. Kanske vill man inte vara där eftersom skratten inte är vänliga utan elaka.

Bort från Mohammads arm hör ihop med känslor. Varför vill man bort från någons arm? Vad berättar armen? Vad är det som Mohammad gör? Här betyder bort något annat än att sätta sig i en kanot och ta sig ifrån en plats. Man vill bort från något man har fått se och något man inte vill ha sett.

Bort från Narins hand hör ihop med känslorna. Till skillnad från Mohammads arm är Narins hand symboliskt något annat. En hand man kan hålla i, en hand man kan längta efter att få hålla i sin. Att stänga av känslorna och tänka bort något är knutet till något som man kan ha uppfattat och som känslomässigt berört en stark. Och man går på sina känslor inte på vad som kan ha skett eller hur man ska förstå det man har sett.

Med utgångspunkt ur modellen som Pär Sahlin har författat kan vi härma författarens uppbyggnad av händelserna att ge sig iväg bort.

Man kan göra uppgiften på flera sätt/anpassningen kommer genom uppgiften:

  • skriva av det författaren har skrivit – alltid ett alternativ – ordförråd, grammatik och formuleringskonst kan därmed bli aktivitet också för eleven
  • Man kan låna själva uppslaget – men skriva in några egna meningar om varför man ska bort i just den texten. Låt oss säga att vi utgår från författarens text men skriver in ytterligare tre ”bort” meningar.
  • Man kan bygga upp sin egen text och välja ordet ”bort”
  • Man kan vända på perspektivet och välja att man inte reser bort utan ”till”.

Alla sätt att göra uppgiften främjar språket och berättandet.

Jag värderar inte hur man gör uppgiften som bättre eller sämre. Alla sätt främjar lärandet och varje arbete leder vidare till ett tryggt arbetssätt där eleverna inte genast måste prestera utan får pröva. Har arbetat så här sedan början av 2000-talet och utvecklingen hos alla elever har varit slående.

Ett annat perspektiv går att formulera genom att vända tillbaka.

Jag prövar att vända tillbaka och skriver om texten. Jag tar bort ordet ”bort” och skriver att jag vänder tillbaka och skriver andra ord som anger just det:

Modell från en skrivande lärare:

Jag ryckte åt mig en flygväst och en paddel och hoppar i en av kanoterna. Med kraftfulla tag paddlar jag mot lägerplatsen, mot/till skratten vid lägerelden, tillbaka till Mohammads arm, återvänder till Narins hand.

Det är roligt att skriva.

Låt skrivandet bli roligt. Främja olikheterna att göra uppgiften och lär av varandra. Varje arbete är värdefullt och varje sätt att göra det likaså. Rangordna inte insatserna eleverna gör utan se till vad man tänkte, skrev och eventuellt ville skriva.

Hej HOPP 

Anne-Marie Körling 

 

Undervisningens fortsättning: 

Vill ni fortsätta att fördjupa er kan ni tänka sammansatta ord och undersöka dem tillsammans:

  • bortaplan
  • bortamatch
  • bortaseger
  • bortblåst
  • bortglömd
  • bortbyting
  • bortförklara
  • bortföra
  • bortrest
  • bortförklaring
  • bortsprungen
  • bortskämd
  • bortåt

Förslag till samtal:

  • samtala om orden
  • läs dem högt tillsammans
  • sätt smileys bakom orden – är de positiva eller negativa eller neutrala
  • diskutera värderingarna – varför är ordet positivt, negativt


Inlägg som berör samma teman:

  1. Dubbelteckning; att förstå hur eleverna förstår och ge undervisning om och om igen
  2. Undervisning: Låna från författaren och spegla med eget skrivande
  3. Undervisning: Från boken till eget skrivande och sökande en bild eller två
Publicerat i Anpassning, Boken i undervisningen, Formativ bedömning, Grammatiken, Inkludering, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Textsamtal, Undervisningen | Etiketter , , , , , , , | 2 kommentarer

Ett klassrum för alla?

Postat den 21/04/2020 av Anne-Marie Körling

Jag hörde just nu på radion att barn och unga inte alltid trivs eller känner sig trygga i klassrummen. Den kollektiva plats där barn och unga har sitt dagliga liv måste präglas av känsla av sammanhang och gemenskap. Att vi lär oss acceptera varandra och får samspela i lärande.

Anne-Marie Körling:
Skolregler. 2010

Klassrummet är en daglig plats för barn och unga. Varje dag kliver de över tröskeln till klassrummet. Där träffar de klasskamrater som kanske är vänner, kamrater men också sådana som de är rädda för eller känner sig påhoppade av. Ett rum för lärande är klassrummet. Det innebär att vi måste skapa en kollektiv känsla av att här hör vi hemma. Vi räknar in varandra när vi träffas och vi saknar dem som inte är där. Enskilda problem brukar ofta inte vara så enskilda utan mer en konsekvens av bristande trygghet i klassrummet. När vi säger till elever att de ska ta för sig mer under lektionen, prata mer och delta mer kan det visa sig vara en omöjlig sak för den enskilde eftersom klassrummet inte är tillräckligt tryggt för att göra det som krävs eller föreslås av lärare i ett utvecklingssamtal. Likaså är de högljudda, de som vi snabbt vet namnen på, lika utsatta för den otrygghet som råder. De hanterar den annorlunda. De tar plats. De bråkar sig till kontakt och de lär sig att de får inflytande genom att göra så.

Ofta är klassrumsklimatet det som vi ska titta på först och innan vi beskriver vilka problem eleven har i samma rum. De pedagogiska frågorna måste vara de jag alltid ställer mig:

  • Hur är det att vara elev i mitt klassrum?
  • Hur kan jag delta om jag är elev i mitt klassrum?
  • Vilka är hindren?
  • Vilka är förutsättningarna?
  • Vilken lärare blir jag i detta rum?
  • På hur många sätt kan jag undervisa här?
  • Hur kan jag bedriva undervisning?

För att förändra ett klassrumsklimat till en klassrumsgemenskap krävs tålamod, envishet och lösningar. En lösning kan vara att man för samman elever i en vägledd undervisning under några minuter. En annan kan vara att man lyfter, utan att rikta pilar mot det som inte fungerat, det som fungerat och fråga varför man tror det har fungerat. En annan sak är att läraren måste bestämma sig för en riktning – vad är det läraren ska uppmärksamma och varför?

Jag har skrivit mycket om klassrummets betydelse för lärandet. Om hur vi organiserar det och varför rummen ordnas på det sätt de görs. Samt vilka regler som går att läsa i rummet men också vad som saknas för att rummet ska bli ett rum för alla. Rummet är inte ett rum. Det befolkas av olika för olika.

I Bangkok läser jag reglerna i rummet:

Här inne försöker vi att vara vänliga mot varandra.

Det anslaget. Vi försöker. Vi får misslyckas. Men vi försöker igen. Vi reparerar det vi behöver reparera.

Här kan du lyssna och se hur jag tänker kring klassrum:

 

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling 

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Klassrum
  2. Klassrum utan innehåll och i varje padda ett bibliotek
  3. Klassrum som är torftiga kräver mycket av mig
Publicerat i Anpassning, Klassrummet, Kollegialt lärande, Konsultation av något slag, Pedagogiska miljöer | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Ett klassrum för alla?

Barnet som var jag och skammen över att inte alltid vara frisk

Postat den 20/04/2020 av Anne-Marie Körling

Jag var ett litet barn. I ständig andnöd. Den tycktes vara en del av mitt liv. Men min kropp ville leka, springa, hitta på och klättra, laga grejor, cykla. Simma också. Det var en badvakt som sa till min mamma att jag led av astma. Då var jag sex, sju år.

Mina axlar, som alla klagade på, var högt uppe vid öronen. Så såg man ut när man kippade efter luft. Men jag var alltid med. Lekte med och visste inget annat. Jag såg svarta fiskar simma över ögonen och undrade om varifrån de kom, jag kände yrsel ibland och så lät jag alltid andfådd. Få var medicinerna. Ibland fick jag ta en ”sup” för att få lite hjälp. Det var sprit. En klunk eller en slev, en sked eller en liten kopp. Det lättade lite. Jag sov aldrig en hel natt. Hosta, andnöd, hosta.

Minnena kommer tillbaka då jag får ett fint bemötande på närakuten i början av detta året. Jag kan inte andas. Jag kommer tillbaka dit gång efter annan, får medicin, en del av vilka jag varit med och prövat ut och haft synpunkter på, länge, länge sedan. Jag har sett utvecklingen och fått ett annat liv genom den medicin man tagit fram. När jag sitter där i väntrummet har jag levt många år. Jag är inte ett barn. Snarare en farmorstyp. Men sköterskorna säger:

– Lilla vän, lilla du, du ska inte behöva ha det så här besvärligt.

Och läkaren säger:

– Men vi ska hjälpa dig. Du ska få hjälp. Det kommer att bli bra.

Då väcks minnena om att jag alltid var ensam på sjukhuset. Jag gick dit ensam. Jag ensam åkte in till akuten och då mitt tillstånd var akut. Jag lades in ensam och rullades ensam genom korridorerna upp på avdelningarna där jag var en välkänd patient.

Man tog hand om mig. Jag tyckte om att vara omstoppad. Jag tyckte om att få maten på rätta klockslag. Jag tyckte om det kärva men det vänliga. Jag tyckte om att bli frisk. I flera dagar fick jag ligga på avdelningarna. Senare var jag yngst på lungavdelningarna. Såg patienterna hosta, andas, tubgaser, syre, andetag. Rosslande berättelser. Ord som stakades fram ett och ett eftersom andningen inte räckte till. Också jag med mitt. Jag var ofta tyst. Med axlar upp till huvudet. Blev skakad av en sjukgymnast för att få upp allt det som inte skulle vara i lungorna. Älskade medicinernas stöd, akuthjälp och det de gav av rehabilitering. Men alltid ensam. Jag sa sällan något om min astma. Skäms över den. Skäms över de begränsningar den kunde skapa. Skäms över den ensamhet den innebar.

Jag begärde ut mina journaler. Det fanns en notering om att patienten kommer ensam till behandlingar och sjukvårdsbesök. Jag var sju år. Jag kom alltid ensam. Gjorde alla undersökningar ensam. Gick en gång i veckan till sjukhuset och när behandlingen förändrades, en gång i månaden. Många år. Många, många år. Jag fick åka tunnelbana själv. Ibland var jag mycket rädd för vägen dit. Ibland också rädd för vägen hem. Resan tog mer än fyrtio minuter en sträcka.

Men omvårdnaden jag fick kan jag aldrig glömma. Kanske behövde jag den mer än medicinerna. Omvårdnaden. Tiderna. Rutinerna. Medicinen. Klappen på axeln. Ögonen som såg snälla ut. Leendet när sköterska eller läkare gick ut ur rummet. Kexen och saften på bordet i korridoren. Att få ta själv. Det var ingen överdriven omsorg. Den var tillräcklig för mig. Mer än tillräcklig.

Som en vagga. Kanske räddade den vaggan mig.

Jag är sällan sjuk. Men när jag blir sjuk blir jag också lite vilsen. Kan jag ta mig den rätten? Får jag lämna allt och vara hemma? Det är som att minnas alla gånger då ingen fanns där och att sjukdom i sig betydde total ensamhet och avskildhet. Vill jag då vara sjuk?

Nej, det är svårt naturligtvis.

Man behöver bli speglad som barn. Någon annan som säger stopp där lilla unge, nu har du feber och bums ner i sängen, saft och bulle, en bok och en klapp på kinden. Sjukdom var upp till mig. Det är därför inte lätt för mig att vara sjuk. Jag saknade omsorgen. Den sviktade. Därför sviktar omsorgen jag måste ge mig själv också än idag. Jag övar mig på att tillåta mig det jag har rätt till. Övar mig i att ta mig själv på allvar.

När jag väl blev utskriven från sjukhuset, alla de många, många gånger, jag skrevs ut vet jag att jag gick ensam också från sjukhuset. Jag minns att jag tog backen ner och att jag andades djupa, djupa andetag och kände mig fullkomligt lycklig. Den där känslan av lättnad. Att få tillfriskna. Att leva.

Tankar idag,

Var rädda om er,

Anne-Marie Körling

Tänkte mycket på vad denna omsorg skulle ha betytt för mig:

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Skammen att inte ha råd – om matsäck och andra skolutgifter
  2. Att inte vara med och innan man fanns
  3. Att leta efter det som felar och felas barnet
Publicerat i Skriver om ditt och datt | Etiketter , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Barnet som var jag och skammen över att inte alltid vara frisk

Undervisning att ta rakt av: Engelska/Svenska – sagan och perspektivet

Postat den 19/04/2020 av Anne-Marie Körling

 

Hej lärare, mellan linjerna kan du se vad du kan ge av undervisning. Varsågod. Bli inte rädd att undervisa om detta innehåll för äldre elever. Det är frågorna som gör innehållet. Sagans berättelse handlar om hur vi är mot varandra. Ett universellt innehåll med andra ord.

Och minns också att vara rädd om dig och håll fysiskt avstånd till din kollega men le när ni ser varandra. Glöm inte det!

___________________________________________________________

Hej alla elever, dagens lektion handlar om Den fula Ankungen. 

Den fula ankungen är en saga. På engelska heter den THE UGLY DUCKLING.

Den har många människor läst, fått lyssna till. Kanske dina morföräldrar har lyssnat till den. Kanske din mamma och pappa. Kanske har du aldrig hört den men hör den för första gången.

FRÅGOR att samtala om:

Den är skriven av den danske författaren H.C Andersen och har spridits över hela världen. Sagan är nästan 150 år gammal. Man säger att H.C Andersen är en av världens största berättare.

  • Varför tror du att H.C Andersen blev det?
  • Varför tror du att ”Den fula ankungen” har spridits till så många och varför man läser den också idag?

Kanske du kan förklara mer efter att ha sett den:

TALA/LYSSNA/ÖVERSÄTT: 

Ur filmen – Ord och uttryck.

  • Uttala orden, översätt dem och lyssna på varandra. 
  • Man får gissa vad ord betyder och naturligtvis slå upp på nätet eller i en ordbok
  • Hittar ni stavfel så skriv det korrekta.  
  • Pröva att skapa egna meningar med det du får låna ur sagan

Arbeta två och två:

  • summerday
  • among the tall leaves
  • hatch
  • no one have the time to visit
  • line up   – (kanske: Please, line up)
  • pretty large
  • fellow
  • he does not look like his brothers and sisters
  • enough for today
  • farmhouse
  • strange looking creature
  • we don´t want him
  • make fun of
  • everyone was mean to him
  • he is getting uglier every day
  • nobody want to talk to me
  • flew over the fence
  • I will spend the night here
  • wild ducks
  • Can I, please stay here?
  • Don’t get in our way!
  • he heard a big bang
  • scaring
  • I am wet and cold
  • cottage
  • so much noice
  • old lady
  • look at my whiskers (morrhår)
  • continue to be lonely
  • I wish I could swim in that pond
  • behave yourself
  • very, very sad
  • this place is safe
  • prisoner
  • I will be free to swim
  • search for a new home
  • this is such a lovely place
  • friendly
  • why do everyone keep avoiding me
  • winter followed
  • gloomy and sad
  • a lovely sight
  • spred their large wings
  • freezing water
  • it was becoming warm again
  • hid behind some bushes
  • fun of me
  • tired of being picked on
  • everybody else
  • I wish I never been born
  • big, fat tears ran down his face
  • his own reflections
  • transformed into a beautiful swan
  • belong
  • the most beautiful of them all
  • how to react
  • shy
  • recieve
  • a sad childhood
  • so, so sad

SKRIV PÅ ENGELSKA:

Använd meningar och uttryck från filmen när du skriver. Använd papper, penna eller Ipad. Här är förslag på vad du kan skriva. Skriv på engelska. Ta ett annat perspektiv. 

  • Hur skulle du tänka om du var ankungens förälder?
  • Om du var syskon till någon som blev så illa behandlad?
  • Ge lösningar på dilemmat att vara utanför och hur att motverka mobbning?
  • Hur skulle det vara om en av syskonen inte övergav ankungen?
  • Vad betyder det att få en vän?
  • Vad är en vän?

Glöm inte att svara på frågan varför den har berättelsen fortfarande berättas 150 år efter att den skrevs.

Jag behöver hjälp med att sortera:

Det är en enda röra bland ord och uttryck. Skulle du kunna hjälpa mig att organisera och sortera in dem under rubriker, du kanske också kan hitta på bättre sätt att sortera dem på. Här är mina förslag:

  • Ankungens känslor
  • Vänliga meningar
  • Om naturen
  • …

Bestäm dig för vilken attityd du tänker ha till arbetet, förslagsvis:

  • Ha roligt tillsammans.
  • Hjälp varandra att skriva.
  • Ni får härma varandra när ni kör fast eller när fantasin sinar.
  • Kanske tycker du att arbetet är tråkigt – det är ok – men försök att tänka att något lär jag mig alltid

_____________________________________________

Kommentar till läraren:

Alternativ till undervisningen.

Eleverna kan möta innehållet på det sätt de kan. Elever som inte har haft så många lektioner i engelska kan få höra berättelsen på svenska och så kan man varva mellan den engelska och svenska filmen.

Ordförrådet.

Även om eleverna inte kan engelska så kan de få härma meningar ur filmen. Men utan att vi genast tänker att de ska lära sig dem. De får genom undervisningen möta nya ord, både på svenska och engelska, och det är gott. Ha roligt tillsammans med eleverna när ni möter nya ord. Värdera dem inte som svåra eller lätta. Låt dem få finnas som de är. Ge eleverna möjlighet att härma er när ni uttalar orden. Ord smakar gott. Vi behöver mängder av dem.

Varför denna uppgift:

Kursplanen i engelska ger en ryggrad till undervisningens innehåll:

  • I mötet med talat språk och texter (som film) ska ge eleverna möjlighet att utveckla förmågan att sätta innehållet i relation till egna erfarenheter, livsvillkor och intressen.
  • Texter ska komma från olika källor.
  • Ge eleverna möjlighet att reflektera över olika livsvillkor
  • Låta eleverna möta tydlig talad engelska
  • Undervisningen ska innehålla dramatiserade berättelser för barn och unga.
  • Uppfatta betydelsebärande ord och sammanhang i talat språk och texter (hatch, swim, duckling, etc)
  • intonation, artighetsfraser, uttal, fasta språkliga uttryck

Källa: Lgr 11, den reviderade kursplanen

Hej HOPP! 

Anne-Marie Körling

 

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Lektion att ta rakt av … vilket språk som helst men här engelska
  2. Undervisning/lektion i engelska – varsågoda bara låna, ta, förändra eller …
  3. UNDERVISNING, lektion: Ur den skönlitterära boken – engelska ord, fraser och stycken
Publicerat i Anpassning, Boken i undervisningen, Lektion, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Ordförrådet, Synligt läsande, Undervisningen | Etiketter , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Undervisning att ta rakt av: Engelska/Svenska – sagan och perspektivet

Lektion: Förväntningar på texten och vad den inte innehöll

Postat den 18/04/2020 av Anne-Marie Körling

Det här är en lektion som du kan göra med dina elever direkt. Jag har gett eleverna en rubrik. Den ska de fundera över. Vilka förväntningar har de på texten efter att ha läst rubriken? Om rubriken säger att ”Vad är en björn?” så bör innehållet beskriva vad en björn är.

Pedagogiska tankegångar kring uppgiften:

 

Texten:

Jag har skrivit en text som har mycket att önska. Det betyder att den är medvetet framtagen av mig. Jag har inte tagit upp något om ungar, var björnar lever men mer om vad de äter. Det finns därmed mycket att önska av texten.

Stavfel:

Jag har också skrivit ett svenskt ord i texten. Det är inte ett misstag. Det är också för undervisningen. Dels för att inte låta eleverna tro att en lärare skriver rätt men också för att eleverna ska fundera över vilket ord som egentligen ska stå där. Då jag genomförde lektionen med mina elever var det både de som översatte ordet ”och” till ”and”. Det är korrekt om vi talar om översättning. Men det är inte korrekt när det kommer till vad som bör stå i relation till de andra orden i meningen. Många elever reagerar med förvåning när de upptäcker stavfel. Det är en reaktion jag vill ta vara på. Den berättar att de är uppmärksamma på vad de läser men också att de får lära sig att stavfel förekommer och att de måste tänka både på avsändaren men också på vad texten ska berätta så att den blir korrekt.

Språk:

Texten innehåller flera pluralformer. Diskutera singularis och pluralis genom textens ord:

  • forests

  • mountains

  • bears

  • paws

  • claws

  • polar bears

  • swimmers

  • seals

  • walruses

  • fruits

  • nuts

  • berries

  • insects

  • meat

  • plants

  • fish

  • osv…

Undersök med eleverna. Pluralformen kommer med bokstaven ”s”. Men inte alltid. Fish och meat är ord som inte har ett avslutande s och ändå är det plural. Diskutera detta med eleverna.

Anpassning kommer genom alternativ att arbeta på: 

Elever måste få närma sig samma innehåll fast med lärarens uppmaning att göra på olika sätt. Jag ger alltid alternativa arbetssätt till uppgifterna. Det betyder att elever får arbeta på det sätt de bäst kan. Min erfarenhet är att detta gör att eleven inte upplever stigma utan kan medverka och samspela utifrån det som är gemensamt. Det gäller att inte värdera elevens val av arbetssätt som mindre bra eller bättre. Alla vägar in i texten ska bejakas. 

  • Läs texten för dig själv

  • Be någon läsa texten för dig – lärare, klasskamrat

  • översätt tillsammans med en kompis – våga gissa, våga pröva, använda ord som förklarar det ni vill berätta

  • fråga vem du vill om ord du vill veta hur de uttalas eller vad de betyder

  • Vi lär oss alltid genom att fråga – så fråga om det du undrar

  • Ringa in ord du kan

Varför denna uppgift:

Uppgiften kan utveckla vårt gemensamma tänkande och samspel:

  • kritiskt tänkande
  • samarbete
  • grammatik
  • lyssna
  • samtala
  • använda ord och begrepp
  • ord och begrepp
  • vad lär texten mig – vad saknar jag i texten

 

Här är elevernas arbetsblad:

_____________________________________________

What is a bear?

Vad tror du att ett kapitel som har den här rubriken kommer att innehålla:

Vad kommer du att få veta för fakta om en björn? Skriv vad du förväntar dig att få veta om björnar:

Tänk och skriv:

Jag förväntar mig att få veta:

 

 

 

 

Läs texten:

Förslag hur du kan läsa texten: 

  • Läs texten för dig själv
  • be någon läsa texten för dig – lärare, klasskamrat
  • översätt tillsammans med en kompis – våga gissa, våga pröva, använda ord som förklarar det ni vill berätta
  • fråga vem du vill om ord du vill veta hur de uttalas eller vad de betyder
  • Vi lär oss alltid genom att fråga – så fråga om det du undrar
  • Kom gärna med förslag om hur man kan läsa texten och samarbeta kring den?

 

 

Bears are big and powerful animals.

They live in forests and mountain areas.

Bears have long and thick fur.

Polar bears have a thick layer och fat and and extra layer of hair to keep them warm.

All bears have big paws and sharp claws.

Bears are usually shy animals who will run away from danger.

They like to spend a lot of time on their own.

Polar bears live in one of the coldest areas of the world, on the edge of the North Pole.

Polar bears are the only bears that live in the North Pole. Polar bears are very good at hunting.

They eat fish, seals and walruses.

All bears can swim but the polar bears are the best swimmers of them all.

Bears seem to get angry very quickly and they are fierce fighters.

They will often fight standing on their hind legs.

Even though bears are big, they can move very fast, especially if they feel threatened.

Some bears sleep during the winter.

Before they go to sleep, they eat lots of food.

Bears eat fruits, nuts, berries, insects, meat and plants.

They also eat fish.

 

När du läst, lyssnat eller funderat på den här texten:

  • Vad tycker du att den saknar för innehåll?
  • Vad vill du veta mer?
  • Vad saknar texten?
  • Fick du tillräcklig information. Jämför med din första fundering.

 

TÄNK OCH SKRIV:
Så här tänker jag om textens innehåll:

 

 

 

_____________________________________________________________

Undervisningens fortsättning efter analys av hur eleverna förstod innehållet:

Efter att ha gjort denna uppgift med mina elever fann jag att inte alla kunde resonera utifrån vad texten faktiskt innehöll och vad de saknade. Istället för konstruktiv kritik kom värderingar som:

  • Texten var tråkig
  • Jag tyckte texen var bra
  • Jag lärde mig ingenting
  • Det var roligt att läsa om björnar
  • Jag tycker björnar är gulliga
  • osv…

Det betyder att jag behöver undervisa om både faktiska innehåll och det texten inte beskriver och tar upp.

Andra elever skrev:

  • Jag saknar att texten inte tog upp mer om var björnar lever
  • Jag vill veta varför björnar går i idé
  • Hur överlever en björn i idé?
  • Texten var intressant men var för fokuserad på vad björnar äter. Kanske lite för mycket om maten de äter.
  • osv…

Vilket leder till att jag ser frågor som intresserar eleverna och som undervisningen kan ge nästa gång:

  • Varför går björnar i idé?
  • Hur överlever björnar?
  • Var finns björnar?

Jag kan skriva mer om vad jag tänker men nu slutar jag för denna gång.

Jag hoppas ni prövar och tänker vidare med mig,

Hej HOPP,

Anne-Marie Körling

 

 

 

 

 

 

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Texternas samspel och giftermål – den vidgade texten, den större texten
  2. Texten är mellan oss, vi möts genom den
  3. Om läsning och skrivning: Vad gör den här texten med mig?
Publicerat i Anpassning, Boken i undervisningen, Föreläsningar jag ger, Högläsning, Inkludering, Källkritik och undervisning, Ordförrådet, Textsamtal, Undervisningen | Etiketter , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Lektion: Förväntningar på texten och vad den inte innehöll

Undrar lite – läraryrket och Corona

Postat den 17/04/2020 av Anne-Marie Körling

Jag beslöt mig genast för att följa riktlinjerna och inte låta mig kidnappas in i andra diskussioner eller resonemang än de som ges av myndigheter. Jag har beslutat mig för att så ska jag göra. Jag har fortsatt att göra det.

Jag har också beslutat mig för att lita på mig själv; jag tvättar händerna som det jag fått mig visat för mig, jag är noga med avstånd och håller dem där jag är och är mer eller mindre isolerad i min lägenhet.

Som lärare möter jag eleverna och kollegorna. Jag upplever att skolan är precis som den brukar. Jag litar på det rektor beskriver och förmedlar i dagliga mejl. Jag litar på kollegans arbetsinsats för vårt gemensamma bästa. Jag möter vikarier som hoppat in och gör sitt bästa. Jag ser en städare som städar lite extra. Jag tvättar händerna vid minsta lilla och spritar kopiatorn i smyg och några dörrhandtag medan jag går mellan rum.

Jag litar på mig själv i de kontakter jag har. Jag strävar efter ett fysiskt avstånd. I skolan är det svårt. Man märker snart att just avståndet mellan både elever och elever tycks omöjligt att begränsa men lika ofta mellan lärare och elever. Det är inte en meter, inte en- och enhalv. Det är mindre än en armlängds avstånd. Så social är skolan.

Känner av både plikt och lust att vara på mitt arbete. Plikten är lika stor som lusten. Jag vet att det är viktigt att jag är med eleverna och jag tycker det är roligt att vara med dem och i undervisningen. Idag, som igår och i framtiden är skolan viktig och meningsfull.

Men vi lever i en värld med ett konstant osynligt hot. Vi lärare kan också bli sjuka. Blir sjuka. Vi arbetar på, spritar händerna och läser att i skolan är det inte så farligt att arbeta.

Jag oroar mig över sjukpenningen och skolans ekonomi. Skolan som redan nu har en kantstött och sargad ekonomi behöver ekonomiskt stöd för att det ska vara någorlunda okomplicerat för en lärare att vara hemma.

Hur tänker ni?

undrar Anne-Marie.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Detta kan vi göra: Social distans i klassrummet under Corona
  2. Lite nyfikenhet kan vända skoldebatten
  3. Litar vi på elevernas läsning?
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen, Verkligheten | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Undrar lite – läraryrket och Corona