Bildpromenaden: Vad ser vi, tänker vi och hur påverkas vi?

Undervisningen bildpromenad berör dessa aspekter:

  • sätta ord på det faktiska: det betyder att få ett ordförråd som hör till bilden
  • fundera över vad bilden säger mig: det betyder att få tänka självständigt kring bilden
  • likheter med andra bilder och texter: vilka associationer får jag/vi
  • frågebildande; frågor och följdfrågor
  • Att tänka om det som inte syns; den negativa bilden, det som är utanför motivet men som kan påverka motivet
  • den tillhörande textens påverkan av det vi ser och tänker
  • hur texten använder sig bilden och ger den ett annat innehåll
  • cirkulerande samtal om källkritiken; beroende på samtalen kan källorna ses ur andra perspektiv

Dagens Nyheter 2015-07-19

Fotografiet i Dagens Nyheter söndagen den 19 juli 2015 kan diskuteras utifrån ovanstående. Om vi skulle undervisa om denna bild kan ska vi låta bilden tala först, ingen text, sedan tillför vi undervisningen bränsle genom text och förberedda frågor. Det handlar om att använda en bild i olika syften och vad dessa syften gör med vår syn på fotografiet.

  • Var hittar vi detta fotografi?
  • Varför har man tagit fotografiet?
  • Vilken är platsen?
  • Hur vet vi? Vad vet vi? Genom vad?
  • Hur förändras fotografiet beroende på texten?
  • På vilket sätt kan vi förstå det autentiska, det skapade och arrangerade?
  • Vilka är källorna?
  • Vilka syften har man?

Undervisningen kan byggas på under lektionen. Allt blir inte synligt genast. Det gör eleverna nyfikna och tänkande. Jag brukar dela upp ett fotografi så att jag kan bygga undervisningen genom att nytt tillkommer och som förändrar innehållet. Det kan handla om att ge en del av bilden men inte hela. Jag förbereder mig med frågor.

Återkommer med undervisningsformen, andra bilder och andra texter.

Publicerat i Bildpromenaden, Källkritik och undervisning, Lektioner och lektionsförslag | 1 kommentar

Utanför detta regn

P1290510

Det regnar hundar och katter säger man ibland och att det regnar spik. Inomhus ett annat ljus. Ett annat ljud. Det smattrar. Det betyder en bok, en film, en stund över ett anteckningsblock, en stund av skrivande, en lång sovmorgon. Den tacksamhet jag kan känna över att vara boende, ha ett tak över huvudet och att vägen till kaffepannan är så kort och så självklar.

 

Publicerat i Skriver om ditt och datt | Kommentarer inaktiverade för Utanför detta regn

Systematiskt kvalitetsarbete kring undervisningen

Det var ingen som begärde det av mig. Jag drevs av egen nyfikenhet. Jag ville se hur min undervisning påverkade, eller inte påverkade mina elevers lärande. Jag ville utveckla det jag kunde utveckla. Undervisningen var utvecklingsbar. I alla år jag talat med lärare har jag talat undervisning. Så här började jag mitt systematiska arbete. Jag använde kopiatorn och en pärm. Det var innan det digitala så jag var hänvisad till papper och kopior. Jag tror att jag än idag skulle göra på samma sätt. Jag gav lektionen en rubrik.

  • Lektionens rubrik: Hur väger man en blåval?
  • Datum och klass: Genomfört lektion med klass x den 4 februari 1999.
  • Källor
  • Elevlista; namnen på alla eleverna i klassen och i den noterade jag vilka jag varit engagerade kring, och rörande vad i uppgiften, jag skrev också in elevernas frågor i detta papper
  • Elevernas gensvar: Jag kopierade alla elevernas uppgifter, skrivande, teckningar, utvärderingar osv
  • Jag häftade samman allt detta under lektionens rubrik.
  • Därmed hade jag både lektionens innehåll, källorna, en karta över vilka elever jag haft individuell, par- eller gruppundervisning kring
  • Jag fick en mängd frågor att undersöka och hur jag kunde bygga upp nästa lektion genom dem.
  • Jag kunde följa elevernas skrivande, bildskapande, uträknande genom att titta på deras arbeten i ljuset av undervisningens utveckling.
  • Jag skrev en lista över vad jag upptäckt: Jag ser att…
  • Jag skrev en lista över vad jag ville förändra och utveckla.

De här lektionerna blev otroligt värdefulla för mitt arbete med att utveckla lektioner. Jag ser många fördelar med att få arbeta så här, och i ett kollektivt lärande skulle jag nog se att fokus gick till undervisningsutveckling. Jag kan genom detta insamlande gå tillbaka till undervisningen, ordna grupper utifrån specifika behov och bygga vidare på det eleverna kan och har lärt sig för fördjupa eller förtydliga.

Jag skriver om det här i min kommande bok. Jag tror den kommer i november detta år.

Publicerat i Föreläsningar jag ger, Kollegialt lärande, Läraryrket och lärarrollen, Systematiskt kvalitetsarbete i undervisningen, Undervisningen | Etiketter | 7 kommentarer

Ett giftermål i havsbandet

Horisonten.

Att se ut mot den.

Långt att se.

Fantasins seglats.

Fartyget seglar ut mot kanten.
Tre lampors blinkande ljus.

Havet sträcker sig mot himlen.

Himlen lutar sig mot havet.

En blyertslinje skiljer dem åt.

Ett giftermål i havsbandet.

Publicerat i Skriver om ditt och datt | Kommentarer inaktiverade för Ett giftermål i havsbandet

Skateboard, koncentration och timmar av övning

DSC_9048

På gatan utanför ser jag en ung man. Han har keps och skateboard. Mitt fönster är öppet och jag hör hur hjulen rör sig över asfalten, den plötsliga tystnaden då han gör ett hopp och så när skateboarden tar mark igen. Han tränar. Han fortsätter öva. Om och om igen prövar han. Jag ser honom köra fram och tillbaka. Han är nybörjare. Inga små hopp sitter så där ledigt som tusentals timmars övning och praktik möjliggjort. Han har inte kunskaperna ännu. Skateboarden sitter inte bekvämt under hans fötter. Armarna flaxar en aning för mycket.

Jag tänker på koncentration och envishet. Jag ser tolerans för misslyckanden. Jag ser något jag önskar varenda en. Viljan att lära.

Publicerat i Undervisningen | Kommentarer inaktiverade för Skateboard, koncentration och timmar av övning

Ger humlan mig hopp? Jag tror det.

P1290295

Barns lärande och utforskande

Jag köpte boken ”Galen i humlor” av Dave Goulson i maj. Jag strövade omkring i bokhandeln och läste av bokhyllorna. Bokhandlaren hade ställt boken med omslaget utåt vilket gjorde att jag kunde se den. Omslaget är vackert med 12 humlor av olika utseenden. Jag ögnade lite i boken.

Mitt intresse är barns lärande. I det första kapitlet berättar Dave Goulson hur han redan som litet barn intresserade sig för insekter. Hans intresse var stort och jag kunde läsa hur några få vuxna underhöll det. En lärare hade gett hans intresse utrymme i undervisningen. Då köpte jag boken. Barn som visar eget intresse för saker och ting behöver en värld som låter dem leva med de frågor de har och de upptäckter de gör.

Också Tomas Tranströmer var ett barn med intresse för insekter. Han skriver om det i ”Minnena ser mig”. Han visste om att han var sär för att hans intressen var sära. Vi behöver sära intressen. Dave Goulson är idag professor i biologi vid Universitetet i Sussex. Lärare har möjligheten att följa, stötta och medverka till att frågorna hålls vid liv genom att låta dem få utrymme i samtalen mellan lärare och elev. Inte spegla något annat än nyfikenhet och respekt för det utforskande som barn är i färd med att göra. Mitt intresse för barns lärande kom mycket tidigt. Jag läste mina första böcker om barn då jag var elva, tolv år och har aldrig någonsin avslutat mitt läsande och utforskande. Länge skämdes jag över att jag inte läste det man skulle läsa och gömde böckerna som jag läste under böckerna man skulle läsa. Varför man intresserar sig som barn och vad det är som gör att man inte slutar intressera sig är en ständig fråga för mig.

Att upptäcka ett intresse

Dave Goulsons berättelse ville jag ta del av. Det andra kapitlet handlade om Vallhumlan. Om det kapitlet började prata humlor och på promenaderna blev jag mindre relaterande till annat, mina ögon gick på spaning efter humlor. Buskar stannade jag vid. Blomsterlådor stannade jag vid. Såg jag en humla blev jag lycklig. Mina närmaste skrattade gott när jag för tionde gången hade något att säga om humlans liv och leverne. På Facebook skrev jag om humlorna och vänner noterade mitt intresse för att senare komma tillbaka med egna humleupptäckter. En vän hade upptäckt att humlorna älskar klöver varför hon inte klipper gräsmattan utan låter den vara humlornas. Andra vänner berättade att de börjat tala om humlor för att jag lyft frågan om humlor. Det gjorde mig glad. En glädje jag finner genuin och intressant. Vad är det för glädje?

Ger humlan mig hopp? Kan jag förändra för humlan? Kanske är det en känsla av att göra något för världen och faktiskt kunna göra det som gör mig hoppfull. Den glädjen?

Ju mer jag läste ju större engagemang för humlan. Tomaterna jag äter får ett annat innehåll. Ängarna syns viktiga på ett annat sätt än att jag minns ängarna som barndomsfält där jag och mina kusiner plockade blommor, tittade på gräshoppor och lade oss ned i den höga växtligheten och lyssnade på alla märkliga ljud som fanns runt omkring oss. Humlorna flög tunga över våra huvuden. Någon vän svarar på Facebook att hen planerar skapa en äng vid sitt sommarhus.

Kanske ger humlan mig hopp. Jag tror det. 

Dave Goulson, 2015, avslutar sin bok ”Galen i humlor”  med orden:

”Vi behöver maskar för att skapa jord, vi behöver flugor, skalbaggar och svampar för att bryta ned dynga, nyckelpigor och blomflugor för att äta bladlöss, bin  och fjärilar för att pollinera växter, växter för att ge oss mat, syre, bränsle och medicin samt för att hålla ihop jorden, och vi behöver bakterier för att hjälpa växterna att binda kväve och hjälpa korna att smälta gräs. Vi har knappt ens börjat förstå komplexiteten i samspelet mellan levande varelser på jorden, och ändå väljer vi ofta att slösa bort det oersättliga, kassera sådant som både håller oss vid liv och gör livet värt att leva. Men om vi lär oss att rädda en humla idag, då kanske vi kan rädda världen imorgon?”

”Att behålla varje kugge och hjul är den kloka reparatörens första försiktighetsåtgärd.” Aldo Leopold.

Här är en text att ha i undervisningen. Kursplan engelska och biologi, ja varför inte också ämnet bild. 

En utmärkt recension av boken läser du här.

P1290298

 

Publicerat i Litteratur och läsning, Skriver om ditt och datt | Etiketter , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Ger humlan mig hopp? Jag tror det.

På andra sätt än att säga till på skarpen

Barn i Reggio Emilia

Det var en glad liten unge som lekte i omklädningsrummet. Leken var så där livlig som den kan vara när man är tre eller fyra år. Den fungerade alldeles utmärkt så länge inga andra vuxna var där och förmanade med blickar och tystnad. Barnet var där med sin farmor. Nu visade det sig att farmor var en farmor av en slags muminsk sort, den där som vuxen funderar över andra lösningar än att skrämma med skam och tillsägelser. Jag hörde den lugna stämman säga:

– Jag har hört, men jag vet inte hur man riktigt gör för det verkar vara svårt och märkligt, att man kan skrämmas om man är tyst, vet du något om det?

Den lilla ungen blev alldeles stilla. Tänkte och tänkte. Sen började han smyga tyst på tå och viska med den tystaste av stämmor.  Leken var likadan som tidigare men med ett annat innehåll. Ett tystare. Ingen skam. Inga tillsägelser. Farmor blev så förvånad över att pojken dök upp där han dök upp och spelade både rädd och glatt överraskad under det att hon gjorde sig  iordning.

Jag tycker så mycket om när vuxna använder sin kreativitet för att skapa andra förutsättningar för barn, där det inte behövs skäll och tillrättavisningar, utan andra visningar, annat innehåll och andra möjligheter. Jag tänker på hur farmorn underhöll relationen till barnet och gav utrymme till barnets värld bland de vuxna.

Publicerat i Relationer och vänskap, Skriver om ditt och datt, Till J | Etiketter , , , , , | 1 kommentar