All undervisning behöver förberedas. Inte som en lista över vad eleverna ska göra utan hur vi lärare kan bygga upp undervisningen.
Förberedelserna påverkar mitt förhållningssätt. Jag blir nyfiken, glad och säker. Jag har något jag är nyfiken på och jag vill dela det med eleverna. Då jag utbildade mig på Nya Zeeland 2002 lärde jag mig vad en förberedelse kan betyda för undervisningen. Det var en annan slags förberedelse än den jag tidigare fått lära mig. Det handlar om att gå in i innehållet och undersöka det noggrant. Första gången jag gjorde detta tog några få sidor många, många timmar att undersöka, skapa frågor kring och se och förstå kopplingar till andra innehåll.
Förberedelserna inför en bildpromenad:
Det handlar om att läsa bilderna noggrant, slå upp och analysera symboler, länka sida till sida, återvända till en sida för att skapa jämförelser eller avvikelser, undersöka ordförrådet som göms i bilden och skapa frågor som får eleverna att se, tänka och se samband eller skillnader. Det innebär också att se hur text och bild samspelar, vad som skiljer dem åt och hur de på olika sätt kan gestalta berättelsen. Vad sägs i bilden? Vad sägs i texten? Konflikt mellan text och bild? Jag skriver ned det jag ser på varje sida på stora post-it-lappar. Eleverna får alltid veta hur jag arbetar och genom det jag berättar lär de sig se och förstå, göra själva, samtala och tänka genom ord och bild.
Jag utvecklar min förståelse och mitt lärande samtidigt som jag blir nyfiken på hur eleverna ska förstå och vad de ska få upptäcka. Jag förbereder noggrant med frågor.
Idag har jag arbetat med ”Din tur, Adrian” en bok av Kristin Lidström och Helena Öberg. Jag går fram och tillbaka i boken. Slår upp betydelser av bildernas innehåll – för att vidga innehållet för eleverna samt för att utveckla mina frågor. Och ju mer jag arbetar med boken ju mer ser jag. Det gör något med min egen nyfikenhet. Jag lär mig. Jag ser och jag ser djupare in i skikten av vad bilden berättar och kommer längre in i bokens berättelse.