Pusslet i min barndom – något trasigt kunde bli helt igen

Postat den 08/09/2019 av Anne-Marie Körling

Jag minns då jag gick på daghemmet. Där fanns pussel. Jag älskade att ta bort alla bitarna,  som om världen gick att ta itu för att sedan sätta tillbaka igen och rätta till delar till helhet. Det som först var helt, blev trasigt och sedan helt igen. En slags trygghet att kunna bemästra något. Min uppväxt var många gånger ”trasig” och jag behövde ”reparera” den. Pusslet gav mig möjligheten om och om igen.

Som barn var jag ofta på sjukhus. Jag låg nedbäddad större delen av sjukhustiden men fick gå en timme om dagen till lekrummet. Där fanns pussel. Det var ett äventyr för hjärnan att upptäcka att jag kunde lägga dem. Jag minns tillfredsställelsen när jag var klar. Nästan som ett lyckligt tillstånd. Det trasiga var helt igen. En slags symbolik uppfattar jag det som idag. Jag var sjuk. Jag skulle repareras. Jag skulle bli hel igen.

I klassrummet hade jag ett bord för ett stor pussel. Eleverna gick i fyran. Inte sällan var det konflikter på rasterna och när klassrumsarbetet var igång kunde de elever som hamnat i en konflikt få stå en stund vid pusslet och hjälpas åt att lägga det helt igen. Först lite ovilliga men uppgiften gjorde dem gemensamma. Något trasigt kunde bli helt igen. Relationen utvecklades och eleverna började småprata med varandra.

Igår läste jag Mats Olssons fråga om pussel i gruppen Förskolan. Det väckte minnen och på ålderns höst och med distansen också en viss förståelse. Pusslen hanterar en helhet, delar och visar att något som tas sönder går att reparera och göra helt igen. Detta viktiga arbete vi behöver göra lite då och då. Reparera relationer. Reparera i en trasig barndom. Reparera en nära värld.

Som barn såg jag hur människor runt omkring mig reparerade det trasiga. Mormor lagade strumpor och sockor. Jag minns hur jag kände lagningen i sockan jag hade på fötterna. En liten klump av extra trådar som lagat ett hål. Ett öra från en kopp limmades tillbaka med omsorg och sedan fick koppen en särskild behandling eftersom den en gång varit trasig. När jag var liten övergav man inte det trasiga. Man försökte laga in i det sista. Sen accepterade man att något hade lagats. Det blev en del av tingens historia. Det blev en del av barndomens innehåll. Ett skrubbsår behandlades med bomull och varmt vatten. Någon blåste varm kärlek över knäet och så det slutliga beviset som kom med ett plåster. Här pågick lagning och reparation.

Pusslet var en del av att laga och göra helt igen. Om och om igen lärde jag mig det.

Pussla på! Hej HOPP!

Anne-Marie Körling


Inlägg som berör samma teman:

  1. Pusslet i klassrummet
  2. Prinsessan på pusslet
  3. Rädslan kommer krypande med textraderna, igen och igen och igen
Publicerat i Barns sorg är randig, Grupparbete, Känslor, Klassrummet, Ordning och reda, Strategier, Utbilda i ordning och reda | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Pusslet i min barndom – något trasigt kunde bli helt igen

I huvudet på en elev och närvarons nyckel till samtal

Postat den 28/08/2019 av Anne-Marie Körling

Samtal igår, elev årskurs fyra:

När jag började i den här skolan då var min hjärna lite … tom, liksom som den var död. Men när jag går i den här skolan så börjar min hjärna hitta på saker. Den tänker, tror jag. Och hittar på.

Jag fick också många vänner. Jag har vänner som är med mig. Det har blivit roligare för mig.

Det är eleven som ska få tillgång till sitt tänkande och få möjlighet att kommunicera det. Det handlar om närvaro och om att lyssna. Jag brukar inte säga så mycket men visa att jag är helt och hållet med eleven. Som lärare är det värdefullt att bara lyssna och inte bedöma eller värdera. Då blir samtalet inte en produkt där vi söker något som vi hoppas eleven har lärt sig.

Hej HOPP!
Anne-Marie Körling


Inlägg som berör samma teman:

  1. Att följa lärande: Berätta sa jag till en elev … och eleven berättade!
  2. En elev idag och en vuxen i morgon
  3. Två elever var en gång arga på varandra
Publicerat i Barns rättigheter, Kollegialt lärande, Kommunikationen, Ordförrådet, Pedagogik, Pedagogiska miljöer, Pedagogiska samtal, Relationer och vänskap, Värdegrunden | Kommentarer inaktiverade för I huvudet på en elev och närvarons nyckel till samtal

Så här dokumenterar jag elevens skolanknytning och läsintresse

Postat den 28/08/2019 av Anne-Marie Körling

Publicerar här ett lässamtal med en elev för att visa hur jag gör. Detta samtal tar cirka 15 minuter och är mycket värdefullt för både för eleven och läraren. Jag har alltid arbetat så här. Att lära sig ett arbetssätt tar lång tid och därför brukar jag säga till lärare att gör detta med en elev för att träna och öva. Ta en aspekt av läsningen och pröva med det. Då jag började hade jag 28 elever och slog mig ner med en elev när de andra kunde arbeta med något som engagerade dem; exempelvis måla av rektors cykel och skriva en efterlysning av den. Under åren har jag lärt mig och detta blir ett arbetssätt som sitter i min ryggrad. Därför tar det inte mycket tid i anspråk. Så utbildar man sig som lärare tänker jag. Eleverna får lära sig att inte störa mig men får hjälpa varandra och konsultera klasskamrater för att tänka, kommunicera och lära ihop.

Pröva och var snäll mot dig själv och ditt lärande tillsammans med eleverna:

Allmänt om skolan:

Roligt och spännande att börja skolan. Sommaren varit bra; badat, ridit och galopperat, rest med familjen och läst böcker.  Böcker har lånats på bibliotek och några har köpts.

Samtal och ordförråd:

Eleven relaterar med ögonkontakt och berättar med rak ordföljd vid vissa fall och andra gånger korrekt ordföljd. Eleven tycker om att tänka och när eleven får möjlighet att berätta och förklara är det spännande att lyssna och utmana med frågor för fördjupning.

 Läsning:

Läser okända texter utan att bli rädd eller känna osäkerhet. Eleven börjar läsa omedelbart och är nyfiken på vad som berättas.

Text 1:

Rättar sig vid felläsning vilket är vad läsare gör. Kan upptäcka att ord saknas i texten – som ”Jag hade fyllt tio … och ”.

Eleven läser skrav/skrer vid ordet skarv. Eleven känner inte till vad en skarv är så jag undrar om det handlar om att ordet är obekant och att eleven inte kan hitta ett ord eleven känner till.

Eleven frågar när eleven inte förstår eller orden är främmande. Första stycket är svårt att förstå men eleven läser vidare men säger själv att det är svårt med det första stycket.

Text 2

Den här texten var lättare. Minst konstiga ord. Texten känns som ”typ en dikt”. Det kändes som att allt (i texten, eleven visar med handen över textmassan) hörde ihop. Eleven säger att den första texten inte är skriven för barn medan text nummer två är en text som vänder sig till barn.

Ljud och bokstäver:

Kikare korrekt uttal under läsningen. 

Lässtrategier:

Ljudar exempelvis h-o-r-i-s-o-n-t-e-n

Frågar när eleven inte förstår ord

Läser vidare trots att texten inte genast berättar vad den handlar om

Samtal om texterna:

Kan visa vilka meningar som är svåra att förstå och kan därmed identifiera svårigheterna med läsningen.

Ordsamtal:  

Ordet Vattenröken förklarar eleven som att ”vatten är varmt och man kan se det. Andedräkten kanske det är. Det syns mest när det är kallt. Luften flyttas framför en när man andas ut.”

Att uppmärksamma och undervisa: 

* Ordet skarv blir skrav/skrav – ingen korrigering då eleven inte vet vad ordet betyder och det är därför inte ett meningsfullt ord även om eleven kan uttyda det korrekt.

Tyckte blir tycker (tempus) /gick blir fick (första bokstaven ändras)  /Något blir talspråk nå´t (eleven vet vad som står skrivet men uttrycker sitt talspråk)

 

Hej HOPP

Anne-Marie Körling

Skriver om detta i samtliga mina böcker men främst i Vägen till skriftliga omdömen, 2007


Inlägg som berör samma teman:

  1. Textsamtal: – Du har precis läst finska, sa jag
  2. ”Så här är jag med vänner som har ADHD”
  3. Eleven dokumenterar sina engelska kunskaper
Publicerat i Boken i undervisningen, Bokstav/bokstäver, Föreläsningar jag ger, Intervjuer, Kollegialt lärande, Kommunikationen, Lässtrategier, Litteratur och läsning, Ordförrådet, Strategier, Synligt läsande, Systematiskt kvalitetsarbete i undervisningen, Textsamtal | Kommentarer inaktiverade för Så här dokumenterar jag elevens skolanknytning och läsintresse

Bokens baksidestext kan vara tillräcklig för ett textsamtal

Postat den 23/08/2019 av Anne-Marie Körling

Vad gör man då det känns omöjligt att leva upp till allt som förväntas av en? Vad gör man då den enda människa som förstår en försvinner? Om man befinner sig någonstans i gränslandet mellan barn- och vuxenvarande och bär på en längtan efter något som man själv knappt kan sätta ord på.

Baksidestexten är hämtad ur Sara Lundbergs bok Fågeln i mig flyger vart den vill, 2017. Visa den på tavlan. Högläs den för gemenskap och tillgänglighet. Låt eleverna möta texten och de frågor som väcks i den. När ni samtalat om detta kan man koppla bokens titel till baksidestexten:

Fågeln i mig flyger vart den vill

Vad berättar titeln? På vilket sätt utgör titeln en motsägelse till baksidestexten? Hur ser trots ut? Hur kan man hitta sina egna vägar? Vet man vilka vägar man kan ta? Hur förstår vi titeln?

Hej HOPP!
Anne-Marie Körling

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. För undervisningen: Möt dagen med en godmorgontext
  2. Om det var krig i Norden! – Ett dokument, likt ett pass, där vi utmanas att byta perspektiv
  3. Så här skapar jag ett textsamtal – och ni får gärna en PP för att själva genomföra
Publicerat i 90 sekunders högläsning, Boken i undervisningen, Föreläsningar jag ger, Frågekonsten, Högläsning, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Textsamtal, Undervisningen | Etiketter , , , , | Kommentarer inaktiverade för Bokens baksidestext kan vara tillräcklig för ett textsamtal

Eleven jag lyfte trots att ingen trodde eleven om det

Postat den 23/08/2019 av Anne-Marie Körling

 

”Det gör mig förvissad om att vi i skolan ska bana vägen för det oanade som vi ännu inte ser hos eleven eller inte vågar utmana oss att tro eleven om.”

Inträdesprov i all ära. Jag tror inte att dessa sorterar så enkelt och jag är övertygad om att undervisning och inkludering ger fler elever möjligheter att lära. Då jag läser Lars Lerins böcker ser jag hur oförstående lärare är för de konstnärliga uttrycken och hur de gärna vill att eleverna ska framställa något som liknar de andras. Träd kan inte ha konturer för så är det inte säger en av lärarna i Lars Lerins bok Naturlära, sid. 31. Detta att ha lärare som inte förstår det konstnärliga går också att läsa i Fågeln i mig flyger vart den vill av Sara Lundberg. Där ska eleverna rita en morot och läraren förstår sig inte på eleven som när eleven vill rita en annan slags morot. Det konstnärliga går inte att tygla på det sättet. Däremot att möjliggöra och att nyfiket fundera över hur barn gestaltar saker och ting.

Under många år träffade jag elever en timme om dagen. De var alla skoltrötta men lärarna var också skoltrötta på dem. Mest killar var det. Vi utvecklade ett lärande samspel och eleverna blev åter skolanknutna. Jag lärde mig också mycket om att undervisa utan att straffa och kräva men rulla ut mattan till ämnesområden och intressesfärer. Naturligtvis kopplade till de krav jag hade rörande innehåll och mål. Då jag fick en fråga från en kulturinrättning om jag kunde plocka ut en elev för en veckas konstutbildning rörande fotografering tog jag helt enkelt den elev jag anade kunde delta. Jag var skyldig att skicka en elev med goda skolkunskaper och visat intresse för konst. Eleven jag skickade hade inte visat några prov på något sådant, inte heller hade eleven lyckats tillgodogöra sig betyg som gjorde att eleven skulle tillhöra den utvalda skaran. Men jag tänkte i andra banor och talade med eleven om vad jag ville att eleven skulle delta i. Eleven blev glad över frågan och tilltron. Och några månader senare var eleven iväg till det som skulle ske och tillsammans med andra elever från andra skolor.

Jag har med mig konstböcker av olika slag och tillsammans med eleverna studerar vi både text och konst i dem. Eleverna vill gärna pröva att också måla och studerar, här Lars Lerin, och vill pröva. När de får göra det upptäcker de också att de kan och att de själva sätter sin prägel på det de målar och härmar. Här är exempel från tidig höststart i årskurs tre.

 

 

 

 

 

 

Idag, långt senare, följer jag elevens, nu vuxen, vägar in i sitt konstnärsskap.  

Det gör mig förvissad om att vi i skolan ska bana vägen för det oanade som vi ännu inte ser hos eleven eller inte vågar utmana oss att tro eleven om. 

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

 

Undervisningens träffar i läroplanen:

  • Ämnet bild (härma, studera, jämföra, pröva)
  • Ämnet svenska (läsa, tänka, samtala)
  • Ämnet matematik (begrepp, geometri)
  • Tilltro till egen förmåga


Inlägg som berör samma teman:

  1. Det elevnära och det eleven inte vet något om
  2. Det jag förvånas över … något om det jag antecknar i skolan
  3. Under det att jag undervisar tänker jag på det jag måste förändra
Publicerat i Barns rättigheter, Boken i undervisningen | Etiketter , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Eleven jag lyfte trots att ingen trodde eleven om det

Elevernas egna strategier – och jag skrattade för mig själv

Postat den 22/08/2019 av Anne-Marie Körling

Eleven i årskurs ett kommer fram till mig där jag står längst bak i klassrummet. Jag är på besök och är vänligt nyfiken på de första skoldagarna för eleverna. Eleven har löst några uppgifter i boken men kan inte några av dem.

– Jag skrev ett annat ord, sa eleven och viskade ”fuck”. Det har också fyra ju.

Jag minns en förälder i min första klass. Han hörde av sig och sa att det man lär sig på lektionerna är en sak och det man får lära sig på rasterna en annan. Hans son hade plötsligt fått massor av ord från eleverna i de högre årskurserna. Det var mer en reflektion, sa pappan.

Hur som helst, språket ska utvecklas, men jag såg elevens lyckliga ögon när eleven hade löst det hela på sitt sätt. Eleven visade med fingrarna och sa allvarligt. Fyra bokstäver – F U  C K. Det är tredje skoldagen för eleverna. Vi har tio år på oss att ge dem ett rikt och nyanserat språk. Vi får inte ta ifrån dem deras egen förmåga att lösa problem de finner i vardagen och i skolan. Eleven kunde inte heller ordet för SÄL, FÖL eller PIL och löste det på sitt eget sätt.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling


Inlägg som berör samma teman:

  1. Strategier för nästa problem
  2. ”Med egna ord” skrivuppdraget för eleverna
  3. – Vad förvånar dig? frågar jag mig själv och andra
Publicerat i Intervjuer, Ordning och reda, Strategier, Verkligheten | Kommentarer inaktiverade för Elevernas egna strategier – och jag skrattade för mig själv

TEXTSAMTAL: Sargassohavet och allt som går att upptäcka

Postat den 21/08/2019 av Anne-Marie Körling

Sargassohavet är nämligen ett hav som mer än ett tydligt definierat vattenområde är ett hav i havet. Var det börjar och var det slutar är inte helt lätt att säga då det inte låter sig fångas av den vanliga världens mått.

Det ligger en bit nordost om Kuba och Bahamas, över om den nordamerikanska kusten, men det är samtidigt en plats i rörelse. Med Sargassohavet är det som med drömmen, du kan sällan helt säkert säga exakt när du träder in eller ut, du kan bara veta att du varit där.

Denna flyktighet beror på att Sargassohavet är ett hav utan landgränser, avgränsat endast av fyra mäktiga strömmar. I väster den livgivande Golfströmmen, i norr den förgrening som kallas Nordatlantiska driften, i öster Kanarieströmmen och i söder Nordatlantiska ekvatorialströmmen.

Fem miljoner kvadratkilometer stort rör sig Sargassohavet som en varm och långsam virvel inuti denna slutna cirkel av strömmar. Det som kommer in här kommer inte alltid så lätt ut.

Denna skönlitterära/faktatext text som inleder Patrik Svensson kritikerrosade bok Ålevangeliet, 2019 kan inspirera både lärare och elever att undersöka så många innehåll. Läs texten högt för eleverna samtidigt som du projicerar den på tavlan. Låna texten härifrån och gör en presentation som gör texten rättvisa. Glöm inte att ange författarens namn och ur vilken bok texten är hämtad. Läs många gånger och låt eleverna tala fritt om textens innehåll. Läs också texten för elever i de lägre åldrarna. De njuter av ord som Sargasso, som är roligt att säga och uttala. De yngre eleverna har också mer ”fria” tankar om varför ett hav kan ligga i ett hav och ge sina förklaringar.

Här är frågor att ställa och diskutera:

  • Det är inte så lätt att ta sig ut – Liknelser till svarta hål – går det att göra svarta hål begripliga här på jorden?
  • sluten cirkel av strömmar – vad är det som förklaras och hur förstår vi denna cirkel? Vilka krafter är rådande?
  • Drömmens innehåll och gräns mellan dröm, vakendröm, dagdröm och verklighet?
  • Ett hav i ett hav – hur bestäms ett hav och vad behövs för att ett hav ska kunna vara ett hav i ett annat hav? Specifika egenskaper? Generella aspekter?
  • Den vanliga världens mått? Vilka är det? Vad har världen för gemensamma mått och vilka mått är inte gemensamma? Hur uppstår gemenskapen kring ett mått? Vad betyder Franska revolutionen i sammanhanget rörande mått och beslut om mått?
  • Förklara nordost, öster, söder och andra riktningar och hur de relaterar till varandra?
  • Om Sargassohavet är fem miljoner kvadratkilometer – hur har man tänkt rörande måtten då havet inte låter sig begränsas? (Här är det naturligtvis så att fem miljoner inte beskriver något exakt vilket fem miljoner faktiskt visar. Hade man kunnat mäta exakt hade siffrorna varit fler eftersom det inte är troligt att siffran 5 miljoner är de exakta).
  • Sargasso – hur kan det namnet ha uppstått och varför behövs en defintion av ett hav i ett hav?
  • Hur upptäcker man ett hav i ett hav?
  • Beskriv en virvel och fundera över visp och trumma? Fundera över väderfenomen?
  • Strömmarna är viktiga och ska uppmärksammas. Hur kommer det sig att Golfströmmen är livgivande? Vad menas med det? Vilken funktion har strömmar? Möts strömmarna?
  • Var ligger den Nordatlantiska ekvatorialströmmen? (En fråga som gör att vi uppmärksammar namn och begrepp. Ekvatorn exempelvis).
  • Hur använder vi ordet ”förgrening” i andra sammanhang än författarens? Ge exempel på när och kring vad?
  • osv

Var lyhörd och delta autentiskt i samtalet där texten är i fokus. Textsamtal inkluderar läraren. Det är det fina med textsamtalen. Alla utvecklas i relation till innehållet. Vill du veta hur namnet uppstod måste du läsa fortsättningen av den bok jag just nu läser.

Hej HOPP

Anne-Marie Körling


Inlägg som berör samma teman:

  1. Textsamtal: frågor att ställa vid textsamtal
  2. Textsamtal och frågor som aktiverar – ett lärande exempel
  3. Att upptäcka det som är litet och uppmärksamma det stora
Publicerat i GEOGRAFI textsamtal, Lärarens språk, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Pedagogiska samtal, Textsamtal, Undervisningen | Etiketter , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för TEXTSAMTAL: Sargassohavet och allt som går att upptäcka