Många känslor i ett klassrum

I min gröna bok UNDERVISNINGEN MELLAN OSS skriver jag om konflikter och om lärarens känslor i klassrummet:

Det är många känslor i ett klassrum. Lärare känner, påverkas av elevernas känslor och svarar på dem. Många hinder kommer med lärarens föreställningar om hur det kommet att bli och vad som eventuellt ska hända. Dessa föreställningar påverkas av rädsla, krav och förväntningar och viljan att göra rätt.

När läraren upplever att saker och ting börjar gå överstyr agerar läraren för att stävja detta. Läraren fylls av oro, ilska och frustration. Inga känslor läraren vill kännas vid men finns ändå. Ingen lärare längtar efter att under skoldagen tappa humöret och snäsa av elever eller skälla ut hela klassen i en kollektiv bestraffning som man senare känner skuld och ånger över. Vi kan lära oss att hålla på våra föreställningar och se till det som faktiskt äger rum.

Det handlar om tolerans, om översikt och om förmåga att för en stund hålla på de egna känslorna för att hinna tänka över dem. Inte agera genast. Utan tänka. Och genom tanke komma till sans och verka som den lärare man vill se sig som.

Det är svårt för eleverna utmanar oss känslomässigt och vi påverkas av våra föreställningar om vad so kan hända om vi inte håller ordning på eleverna.

Härbärgera lärarkänslorna och vänta till tankesystemet kan stötta

Det går att göra på andra sätt. Det handlar om en fördröjning där vi inte agerar på känslan utan hinner tänka om det vi uppfattar och undersöka om vi måste agera. För att vi känner något behöver inte betyda att vi vet att det är så. Vi behöver veta innan vi reagerar. Det krävs att vi själva förstår att vi har en roll för hur det hela kommer avlöpa. Att skälla ut en elev inför klassen skapar onödig självmedvetenhet hos eleven, kanske också skam och skuld, sorg över att vara missförstådd och utlämnad åt hela klassen. Det leder till onödigt avstånd och hindrar eleven att lära att tänka om sig själv. Det handlar ofta om försvar att

”skita i det läraren säger” eller på annat sätt visa sitt avstånd. Det är sorgliga situationer där distansen måste minska och relation mellan lärare och elev repareras. Det finns en föreställning om att läraren genast måste agera. (Läraren måste agera omedelbart om eleverna utsätts för fara eller skada, behöver skriva det för att inte bli missförstådd).

Syftet med att lösa konflikter på andra sätt handlar om att konflikter tar tid och påverkar undervisningen för alla elever samt att utbilda eleverna i att lösa konflikter och reparera relationerna till klasskamrater samt att klassen i helhet får lära sig att det finns andra sätt att lösa konflikter på.

Det som kan rädda läraren i dessa situationer är;

  • inte agerar på sina känslor utan vänta tills känslorna svalnat och det går att tänka om situationen
  • fortsätta med innehållet i lektionen – innehållet är starkare för fokus och sammanhållning i klassen – lita på innehållet och förstärk relationen till det
  • läraren förstår att läraren inte vet hur eller vad som är anledningen till bråk mellan elever utan måste vara beredd på att inte kunna bedöma det utan bidra till lösning för eleverna
  • samtala med elever mer enskilt och inte inför hela klassen
  • att hitta lösningar till konfliktlösningar och detta är ett innehåll för pedagogiska samtal

Andra sätt att lösa konflikter

Jag har flera sätt att hantera konflikter och här är en av de sätt jag gjorde:

Jag minns två elever som alltid var i dispyt med varandra. De var så arga att jag satte dem intill varandra (dvs, jag gjorde tvärtom och skilde dem inte åt). De fick varsitt papper och uppgiften att rita ett skepp. Den ena eleven skulle rita fören och den andre eleven skulle rita aktern. De fick inte prata med varandra fundera över hur de skulle få sina båtdelar att bli en båt. De började göra tecken åt varandra, visa med pekfingret hur de skulle göra för att få ihop båten. De fick inte prata men började till slut skratta.

Konflikten var löst.

Efteråt var jag trött. Många känslor att hålla styr på. Elevernas ilska påverkar mig. Jag måste hålla mig lugn och se till båda eleverna.

Detta ur boken Undervisningen mellan oss, 2016 … där jag skriver med om lärarens känslor …

Hej HOPP

Anne-Marie Körling

Publicerat i Känslor, Kommunikationen, konflikthantering i skolan | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Många känslor i ett klassrum

– Läser ni? frågar jag några tonåringar och bet sedan i min tunga

Då jag besöker skolor
vill jag gå omkring i skolan och läsa av den. Jag vill också småprata lite med vaktmästaren, eleverna och lärarna. Jag är nyfiken på rektorernas arbete och jag är nyfiken på var man slår sig ner om man är elev. Jag läser av skolan och ser vad texterna vill förmedla. En del skolor har bara ordningsregler och pekfingrar. Andra skolor har affischer och fotografier. En del har inga ordningsregler alls och ser inte heller ut att ha problem med nedskräpning eller klotter. Det är iakttagelser jag gör när jag läser av skolan.

Lyssnande läsfrämjande

Igår samtalade jag med några nyfikna tonåringar. Jag frågade dem om de läser. Det unisona svaret kom omedelbart.

– Nej. Varför skulle man läsa. Ingenting läser man. Mer än läxorna men det är ju inte så kul.

– Hmmm, fortsätter jag.

De fyller på sina berättelser. Om att de läste på sommaren. Läste böcker de inte ville berätta mer om.

– Det är privat vad man läser, sa någon.

– Hmm, sa jag.

Jag aktar mig noga för att säga något skolpliktigt eller ens övertyga om läsningen. Det fungerar bara som förstärkande av motstånd. Hellre lyssna och stanna kvar.

– Alltså, jag läser. Men jag talar inte om det. Jag läser på kvällarna. En bok. Men jag vill inte berätta om vad den handlar om.

– Nä, sa jag.

– Men jag läser inte, sa en annan. Förutom på sommaren då.

– Berätta om sommaren, säger jag.

Eleven berättar om lugnet under sommaren och att någon bok ligger framme och så läser man lite i den och sen fortsätter man läsa.

– Hmm, säger jag.

Sen böljar samtalet fram. Jag lyssnar mest. Säger inget om boken eller läsningen. Det får eleverna göra. Jag är där. Jag vill inte ge pekfingrar till måsten och jag vill inte göra böckerna illa genom att tala om varför man ska läsa dom. Men jag funderar över sommarens behövliga lugn som gör att en bok kan bli den lästa boken. Jag funderar också över varför unga så ofta (min erfarenhet) börjar med att säga att man inte läser. Och hur samtal sipprar fram genom att man inte förstärker kravet på att läsa. Att böckerna också blir mer privata kan vara en anledning till att man inte vill prata om böckerna. Kanske för att man vill ha sitt privata liv ifred. Men boken skapar en gemenskap med det en enskilde grubblar över eller känner. På så vis blir boken också en förtrogen – som en slags spegel för att hitta sig själv. Men boken säger inget om det heller. Boken är sig själv och författarna låter texten betyda vad den vill för läsaren. Kanske måste elever skydda sin identitet och säga att de inte läser.

Hur som helst. Frågan om man läser, hur man läser, var man läser, när man läser är viktiga vardagliga frågor. Men det är den som ställer frågorna som måste hålla för svaren. Och stanna kvar. Jag övar mig ständigt på att lyssna och inte värdera. Bara vara där när samtalet prövande utvecklas.

Hej HOPP

Anne-Marie Körling

Publicerat i Anpassning, Ansvaret, Frågekonsten, Hur lärde du dig att läsa?, Kommunikationen, Lässtrategier, Litteratur och läsning, Strategier, Väck läshungern | Kommentarer inaktiverade för – Läser ni? frågar jag några tonåringar och bet sedan i min tunga

Belägga med forskning i efterhand: Göra, reflektera, analysera och tillföra

Det ska vara evidensbaserat. Skolans arbete ska vila på vetenskaplig grund. Jag är utbildad och har en vetenskaplig grund men är också praktiker. Hur jag studerar undervisningen kan ske på flera sätt. Dels måste jag ha tid för att koppla det jag gör med forskning men inte bara hypotetiskt utan reellt, dvs, det jag ser av det jag gör i undervisningen och det eleverna gör, förstår, lär och tänker, kan jag upptäcka kopplingar till teoretiskt.

Jag brukar upptäcka att jag belägger med forskning i efterhand. Det betyder att i en annan undervisningssituation har jag redan belagt det jag gör med vetenskap.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

Publicerat i Verkligheten, Vetenskap och teori | Kommentarer inaktiverade för Belägga med forskning i efterhand: Göra, reflektera, analysera och tillföra

60 minuters innehåll: En lektion i bilder och en summering av undervisningen

Lektionen innehåller undervisning där vi upptäcker språket genom att tala, skriva, lyssna och härma. Eleverna är i en grupp om tio. Detta är elever som kommer till Sverige och får undervisning genom Svenska Distans.

Jag ger undervisning genom att vägleda genom film och vi blir det man gör på filmen. Eleverna skriver, tänker, uttrycker sig och får pröva att vara sakletare i miljön utanför. Det jag upptäckte var att eleverna först tog upp mänskliga saker men att dessa inte gjorde dem särskilt glada men när de började upptäcka rosa blad, kottar och insekter blev de ivriga. Det är som professor Dave Goulson beskriver i sina böcker, bland annat i Den stora humleresan (2018):

När jag betraktade barnens glada miner påmindes jag om den kloke och berömde biologen E.O. Wilsons ord: ”Alla barn har en insektsperiod … jag växte aldrig ifrån min.” Det är intressant att fundera över varför barn har en sådan medfödd fascination för naturen, varför de tycker om att samla på saker, oavsett om det är snäckskal, fjädrar, fjärilar … hålla i och titta på alla sorters levande varelser.

/… /

… att barn får för lite möjligheter att interagera med naturen i vår moderna, urbaniserade värld. Våra barn kommer aldrig att värna om naturen om de inte får uppleva den på egen hand, på nära håll, regelbundet. Det kan inte lära sig att älska något de inte känner till.” 

 

 

Publicerat i Barns rättigheter, Fotograferingen, Klassrummet, Kommunikationen, Lektion, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Ordförrådet | Etiketter , , , , , | Kommentarer inaktiverade för 60 minuters innehåll: En lektion i bilder och en summering av undervisningen

Rapport från Statens medieråd och alla frågorna vi kan låna

När vi får ta del av en rapport får vi veta något om hur saker och ting ligger till. Dessa kan vi undersöka där vi är. Hur ligger det till med app-användningen där vi undervisar? Hur brukar eleverna ta till sig nyheter? Vilka nyheter litar eleverna på och varför?

Vad kan skolan göra eller hur kan skolan medverka till ett ökat bokläsande om den syns sjunka? Hur kan böckerna bli lästa i skolan? Eller hur vi ger högstadieeleverna möjlighet att lyssna till lärarens högläsning?

Det fina med rapporten är att vi kan låna de frågor man ställt till barn och unga. Ett helt batteri av frågor som också vi kan ställa och därmed delta i en undersökning där vi är och kanske också fundera över våra egna vanor:

Publicerat i Frågekonsten, Kollegialt lärande, Kommunikationen, Lektioner och lektionsförslag, Pedagogiska samtal | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Rapport från Statens medieråd och alla frågorna vi kan låna

Uppstarten och ledarskapet; tydlighet, engagemang och ärlighet

Nyligen var jag inbjuden till UR´s kickoff där jag skulle hålla ett litet anförande. Det blev en intervju där UR´s VD Sofia Wadensjö Karén ställde mig frågor och av sådant slag att jag blommade ut och kunde ta sats och säga både det jag ville och det jag önskade.

Det var därför jag fick vara med om själva uppstarten för de som arbetade på UR.

Uppstarter känner jag igen från skolan. Rektor hälsar välkomna och så är det visionerna och tugg-tugg-tugg och så är det elevvårdsärenden och tugg-tugg-tugg – och så är det…

Jag finner mig ofta fantisera om andra slags uppstarter med lite rappare inramningar men inbjudan till både allvar och skratt. En liten tillbakablick som skapar möjlighet för det som ska komma vore också fint. Ja, så tänker jag.

Uppstarter ska kännas som just uppstarter. En uppstart ska förena oss som sitter där och skapa gemenskap med verksamheten. Vi ska kunna glädjas åt resultat, ja åtminstone några, och vi ska få en vägbeskrivning om det år vi har framför oss. Jag regisserar uppstarterna och vill göra om dem speciellt om jag ser att personalen sjunker ihop i stolarna och ser ut att längta bort. Första dagen ska vara en skjuts in i det som ska komma att ske men med en förankring i det som har ägt rum.

Så satt jag där på UR´s uppstart och fick uppleva det jag önskade mig. På trettio effektiva och uppmuntrande minuter redogjorde VD för det som gjorts, det som var i ”pipa-line” och det allmänna förhållningssättet. Det var roligt och allvarlig. Det gick också att låna entusiasm och arbetsiver av VD. Tempot var högre än det jag har upplevt på skolan, innehållet välskrivet och noga repeterat och så den viktiga kontakten mellan ledning och personal som synliggjordes i en dialog under samma stund. Med teknikens hjälp besvarade tre frågor:

  1. Vilka förväntningar har de som arbetar på sin VD?
  2. Vad kan VD förvänta sig av de som gör arbetet?
  3. Vad förväntar vi oss av varandra?

Det blev en tavla av ord där de tydligaste ordet blev större beroende på antal svar. För ledningen syntes ordet TYDLIGHET.

För personal syntes ordet ENGAGEMANG.

Av kollegorna syntes bland annat ordet ÄRLIGHET.

Jag tänker att det kan sammanfatta vad man kräver av en verksamhet:

Tydlighet, engagemang och ärlighet. 

Hej HOPP! 

Anne-Marie Körling

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Uppstarten och ledarskapet; tydlighet, engagemang och ärlighet

Undervisningmodell Alfons Åberg: att upptäcka mönster, specifikt ordförråd och …

Under många år har jag visat hur man mycket tidigt kan få upptäcka mönster i böcker tillsammans med barnen och eleverna. Jag har då använt mig av Alfons Åberg, LasseMajas detektivbyrå och andra serier. På begäran visar jag nu hur man kan arbeta med Alfons Åberg. Räds inte att göra undervisningen också i andra årskurser än på förskola och lågstadium eftersom modeller handlar om att utveckla ett lärande. Innehållet må vara bekant men innehållet problematiseras utan att för den skull förstöra det litterära verket och dess innehåll.

Powerpoint

Om du vill jag kan sända dig en powerpoint så att du kan pröva i klassrummet. Då vill jag att du ger mig din adress här nedan så sänder jag den till dig.

Lärande förhållningssätt

Om du gör något nytt är eleverna inte bekanta med det du gör. Låt inte detta hindra dig från att fortsätta. Om de är tysta och osäkra skapa säkerhet genom att själv bli en berättande lärare. Du kan visa hur du tänker och försök att göra detta på ett autentiskt sätt så att de verkligen förstår att också du engagerar dig i innehållet. Undervisning sker på många olika sätt men att förmedla är inte alltid vägen. Att berätta och åskådliggöra genom sina egna tankegångar, om än pedagogiska, väcker ofta intresse. Jag brukar ställa frågor högt:

– Men, hur ska jag nu tänka? Det är samma färger men ändå så olika? Hur har illustratören gjort?

Det bjuder eleverna att hjälpa mig och därmed får tänka tillsammans med lärare och klasskamrater om det som visas.

Jag ger inte upp ett gott undervisningsinnehåll utan fortsätter att berätta och resonera och samtidigt relatera till elevernas medverkan och påverkan.

Modellen kan användas i andra sammanhang:

  • vi kan titta på översättningar av Alfons Åberg och följa samma mönster där
  • oavsett årskurs kan vi genomföra modeller för lärande där vi själva blir berättande lärare och samtidigt bjuder in eleverna i våra undervisningsinnehåll

Att titta på fler omslag och få jämföra och resonera om eventuella likheter och olikheter

Denna bild är hämtad ur från Bokmakarens sida. Gå dit för att upptäcka böckerna om Alfons.

 

 

 

 

 

Då det gäller böckerna om Alfons Åberg är det flera saker som är återkommande och detfår eleverna upptäcka när de ser de olika titlarna. Låt dem studera omslagen. Gå inte fort fram. Deras berättelser är också en del av att få använda språket och knyta det till ett innehåll. Det du verkar för är att ge möjlighet att låta eleverna resonera, prata, beskriva och jämföra. Det använder det språk de har och utvecklar det i relation till det innehåll du ger.

Så här berättade eleverna i årskurs 2:

  • Varje bok heter något med Alfons Åberg
  • Böckerna är skrivna av Gunilla Bergström och det är också hon som har illustrerat dem
  • Det saknas fotografier
  • Det är samma typsnitt (ett undervisningsinnehåll jag ofta återkommer till – läs vidare i Textsamtal och bildpromenader, 2017)
  • De är färgglada omslag
  • Det är olika – frågetecken, utropstecken och sånt
  • osv

Gå inte fort fram. Gör detta vid ett tillfälle men fortsätt inte genast med nästa innehåll. Detta samtal kan man påminna om när man fortsätter med att studera böckernas innehåll.

Bokens första och sista mening

Vid nästa tillfälle ger jag eleverna ett exempel på hur berättelsen om Alfons Åberg inleds och avslutas, dvs, den första meningen i boken och den sista. Första och sista meningen ramar in innehållet. Det är viktigt med tydliga ramar.

Utifrån dessa meningar kan man låta eleverna diskutera vilket omslag det är som hör ihop med meningarna. Det betyder att man måste använda sig av ledtrådar. Fråga om hur eleverna skulle göra. Om de inte vet och kan bli en berättande lärare och visa hur du tänker. Ledtrådarna kan vara:

  • Alfons Åberg
  • linbana
  • bindbygge
  • leker

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här gäller det att klura och tänka. Det behöver inte betyda att barnen/eleverna måste hitta rätt bok men de får samtala och tänka tillsammans. Barn lär sig genom något och när de möter ett innehåll ska de få samtala, ställa frågor och lyssna till olika sätt att tänka på.

Ordförrådet är specifikt och alltid generöst

Nästa innehåll att fundera kring är de ord Alfons Åberg genom Gunilla Bergström delar med sig av. Hur hör kan vi ta stöd av dessa ord? Hur kan vi använda orden? Läs orden högt och låt barnen/eleverna läsa dem tillsammans med dig. Läs gärna en till två gånger. Läs på olika sätt och dramatisera med rösten. Läs skrattande, läs allvarligt, läs med spökröst. På så sätt repeterar ni orden men utan att det märks.

Resonera om:

  • vad är gemensamt för orden
  • om man skulle sätta en rubrik överst – vad skulle den vara?
  • vilken bok tror ni nu att det handlar om?
  • Varför då?
  • Berätta mer om hur ni tänker?
  • Vilka ord beskriver själva knytredskapet (snöret)? (här kan man skapa ytterligare organisering av orden – mer specifikt ex: skosnören/garnnystan/snöre/rullen)
  • Vilka ord beskriver något som är resultatet av att knyta? (rosett/knutar)
  • Vilka ord beskriver det som händer då man ska knyta? (trassel … osv)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Låt eleverna få samtala om orden och hur de själva gör när de knyter, eller hur de lärde sig att knyta, eller om de inte kan knyta. Bedöm inte utan lyssna och fundera. Kanske själva förmågan att knyta ska bli ett innehåll där vi faktiskt får lära oss att knyta och knyta olika saker.

Samtala också om vad boken kan handla om och låt barn/elever berätta. De får berätta som de vill och använda orden som de kan och förstår. Boken visar vägen och beskriver hur författaren har använt ord. Det handlar inte om rätt eller fel.

Läs boken högt

Läs boken högt. Att läsa en Alfonsbok tar knappa femton minuter. Det har du tid till. Glöm inte att böcker är rika på grammatik, ordförråd och allt det andra som du vill att eleverna ska få lära sig. Det är alltså nytta med högläsningen och det ska du som lärare veta om. Du behöver ju inte säga det till eleverna. För eleverna är det roligt att lyssna och ta del av bokens berättelse.

Lära sig att knyta – vi gör bokens innehåll till vårt

Låt Alfons Åberg vara modell också här. Det är ju han som lärt sig att knyta. Hur skulle vi kunna lära oss det Alfons kan:

  • Alfons Åberg är ju fem år då han lär sig men hur gick det till?
  • Vad behöver man för att lära sig att knyta?
  • Hur tycker ni pappan ska tänka och säga till Alfons när han lär sig att knyta?
  • Hur lär man någon att knyta?
  • Visa hur ni skulle göra?
  • Lär mig att knyta? (Jag brukar alltid vara den som inte kan och eleverna brukar då få vara mina lärare. Ett mycket roligt sätt att utbilda sig i konsten att knyta relationer och knyta eleverna till innehållet. Pröva?)

Matematiska funderingar som kan väckas hos barnen/eleverna:

  • Hur långt snöre behöver man för att knyta?
  • Om man ska knyta fast en hund vid en stolpe – hur långt måste kopplet vara?
  • Vilket är det kortaste snöre man kan knyta med?
  • Om hela klassen får en meter snöre och ska knyta ihop alla snören med varandra – hur långt blir klassens snöre? (tänk att knuten tar lite av metern men säg inte det till eleverna. Låt dem mäta snören utan att knyta och ett långt snöre som är med knutar.)

Undersök också:

  • Varför knyter man?
  • Vad knyter man?
  • Hur knyter man?

Se filmen och förstärk upptäckterna

Tre böcker att arbeta vidare med 

Gör ett likadant arbete med ytterligare tre böcker men glöm inte att behålla de tre böckerna så att barnen kan få studera dem närmare och kanske upptäcka något du inte upptäckt.

Välj ut tre böcker ur serien och studera mönster och gör på samma sätt som ovan:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Publicerat i Bibliotek/Skolbibliotek, Bildpromenaden, Boken i undervisningen | Etiketter , , , , | 53 kommentarer