Dagsläget. Jag skriver. Så är det.

Jag har börjat skriva. Jag vet inte när jag började. Men att jag börjat vet jag. Det är vad jag gör nu, all ledig tid skriver jag.

Pappershögarna blir större. Omvärlden syns mig långt borta. Horisonten är tvärs över bordet. Bokhyllorna vädrar morgonluft. Böckerna trycker ut sina bokryggar och ber mig ta dem, läsa dem och kanske skriva in något citat som passar som underrubrik till en rubrik. Och timmarna syns korta, en timme blir en minut och så den där stunden då armarna måste sträckas ut bakom ryggen och kaffet måste sättas på och en runda måste jag ta – sen glömmer jag kaffet och så glömmer jag sockerlagen jag satte på långkok med en vätska om tre liter, vaknar upp några timmar senare av att köket osar, det jag sitter i är rökfyllt, och i kastrullen svartnar knäcken och sockret är bränt och vattnet är borta och jag har inget märkt.

Så här ser det ut om jag tar hjälp av verktyget att räkna ord. Dagsläget alltså. För säkerhets skull tar jag någon klunk med vätskeersättning i.

Skärmavbild 2015-03-19 kl. 14.08.56Skärmavbild 2015-03-23 kl. 12.41.30

Publicerat i Skriver om ditt och datt | Kommentarer inaktiverade för Dagsläget. Jag skriver. Så är det.

Adressen till dikten går via dikten om adressen!

Ta rulltrappan till vänster

gå tvärs genom ingångshall B

ta glidbanan till perrong 7

åt till Centraltorget

Ta tunneln under snabbvägen

sedan gångbron till fotgängarplanet.

Passera arkaderna.

Sväng vid Klackbaren förbi Discotequet

mot Automatutgång A.

Strax utanför Piazzan

har du tolv höghus

på vardera sidan om Havsvindstråket.

Ta vänstra farleden via Vildhallonstigen

till huset Rödmyllan

tredje från vänster efter Restaurang Samarkand.

Sök dig till Ingång M mot avfallsfältet,

ta snabbhissen till översta våningen.

Tå två trappor från avsats 14 till vinden.

Där finns en blåmålad dörr, utan namn.

Knacka för säkerhets skull.

Där bor jag som jobbar med att måla himlen.

Om du vill får du hjälpa till. 

Bo Carpelan: Måla himlen, 1988

Ur Den Svenska Högtidsboken, En bok för alla, 2000

Jag härmar och gör nästan samma:

Ta vägen nedför branten

gå tvärs över ängen

ta spårvagnen till Minneslunden

åk till konduktören visslar till.

Kliv av där.

Läs på skylten.

Det kanske står Himmelriket

eller kanske Vardagslandet

eller Ikeastaden.

Se dig om med nyfikenhet.

Passera gråbygget.

Strax innan tältlägret viker du av

i en omedelbar gir

och glöm genast det du såg.

Du ser snart slott

i sagolandet.

Ta sjumilastegen

till helikopterplatsen,

kliv in i propellermagen,

lyft och flyg ut mot

Strandvägarna där horisonten

leker tafatt med det oändliga.

Stanna vid en udde.

I ett hus med tusen dörrar

sitter jag i en vrå och skriver.

Sätt punkt för den berättande adressen

och kom in på en fika med sju sorters kakor.

Om du glömde kakorna,

skynda tillbaka samma väg,

och köp dem på bageriet kakafoni

och lotsa dig tillbaka med

en magisk gps.

Vi syns!

Jag undrar vad eleverna kan skriva för adressdikt? 

Publicerat i Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Skriver om ditt och datt | Etiketter , , , | 2 kommentarer

Skoldagen i diktens beskrivning

”…möta den blåögda morgonen

att utbyta leenden som värmer

och värnar om den nya dagens framtid

att på resan genom dagen

vila tillsammans på klockslagens

små väntstationer

och intaga gemensamma måltider

upplysta av lingonsyltens röda glädje …”

Maria Wine, Den dagliga kärleken ur Den svenska högtidsboken, 2000

Publicerat i Barns rättigheter, Boken i undervisningen, Högläsning, Inkludering, Kollegialt lärande, Kommunikationen, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Om jag vore rektor, Ordförrådet, Pedagogik | Etiketter , , , , | Kommentarer inaktiverade för Skoldagen i diktens beskrivning

Så här lät min text då jag skrev den till dig

IMG_1018

 

 

 

 

 

 

 

Ibland tänker jag på alla missförstånd skrivna ord ger, framför allt sms. För med dem kommer inte den egna rösten. Det som skrivs till någon annan blir naket och ensamt, så lätt att förstå annorlunda där läsarens kontext tar vid. Det glada blir sorg. Det kära blir ilsket. Det brobyggande orden blir sönderrivande och nedbrytande. Missförstånd tar vid och missförstånd byggs vidare. Värmen i stämman är borta. Kyliga vindar drar in över den enklaste meningen. Tecken för att förklara texten, en smiley med kärleksfulla ögon ersätter rösten, den lilla elden texten behöver. Värmen till och ansvaret om läsaren. Så här lät min text då jag skrev den till dig.

 

Publicerat i Skriver om ditt och datt | 1 kommentar

Teckenspråkgestaltad och syntolkad – visa schlagerfestivalen för eleverna

Skärmavbild 2015-03-14 kl. 22.04.54

 

 

 

 

 

 

 

 

I läroplanen Lgr 11 finns kursplanen för teckenspråk inom ramen för elevens val. Vi kan gott visa alla elever hur man iscensätter musik och texter via teckenspråkstolkar och glädjas över att alla får dela musikupplevelserna.

Idag tittade jag igenom de sånger som är teckenspråktolkade eller teckenspråksgestaldade och tycker att undervisningen bör innehålla minst en lektion eller ett åskådliggörande av hur och varför. Det handlar om demokrati, det handlar om språk.

Vi kan också låta eleverna lyssna på de syntolkade vilket också berör samma fråga om språk och demokrati. Där gäller det att kunna förklara och vara saklig så att den som inte ser kan skapa en bild av kläder, utförande och sceneri.

Vi behöver alla 

  • kunskaper om de sammanhang där teckenspråket används
  • vi bör diskutera alla språk för kommunikation och uttryck för det egna och det gemensamma
  • det teckenspråkliga samhället och
  • om röstens tydlighet och kunna använda språket på ett rikt och nyanserat sätt för att berätta så att vi kan dela världen mellan oss.
Publicerat i Ordförrådet, Pedagogik, Pedagogiska miljöer, Värdegrunden | Etiketter , , , , | Kommentarer inaktiverade för Teckenspråkgestaltad och syntolkad – visa schlagerfestivalen för eleverna

Rädslan kommer krypande med textraderna, igen och igen och igen

IMG_1022

 

 

 

 

 

Jag minns hur rädslan kom krypande med textraderna. Jag minns högläsarens röst som tog oss närmare det farliga. Vi kröp ihop i sängarna och jag höll min lillebror i armen och hans ögon tittade skrämda in i mina. Vi var lika rädda. Högläsaren läste oförtrutet på. Våra rädslor gjorde oss små och vi kröp ihop. När det läskiga var över kunde vi återigen ta det där andetaget som innebar lättnad och befrielse. Det farliga fanns inte mer.

– Läs igen, bad vi. Och om och om igen lästes boken där vi prövade våra rädslor och våra lättnader. Om igen fick vi dra andan, krypa ihop, känna hjärtat slå lite hårdare och så den där lättnaden som skrattet gav och så var det över för den här gången.

Vi prövades. Vår rädsla. Vår lättnad.

 

Publicerat i Bibliotek/Skolbibliotek, Boken i undervisningen, Högläsning, Känslor | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Rädslan kommer krypande med textraderna, igen och igen och igen

Läraryrket: De som får studera tack vare den som har studerat

P1130549

Jag läser i DN´s Högskoleguiden, söndagen den 15 mars 2015, om läraren Kristoffer Haara. Han är utbildad lärare i matematik och fysik på högstadie och gymnasienivå.

Att utbilda sig till matematik och fysiklärare tar fem år. Tack vare den utbildningen får läraren möta många, många, många elever som ännu inte har kunskap i matematik eller fysik. Tack vara den utbildningen kommer elev efter elev lära sig begrepp som skapar gemenskap med fysiker och matematiker, ja med samhället i stort. Tack vare den utbildningen kommer unga att möta världar som ännu inte öppnats för dem. Tack vare den utbildningen kommer elever att kunna välja spår till framtida yrken eller ännu inte skapade möjligheter till arbete. Genom läraren, genom lärarkåren kommer elever möta något vid skolbänken som de ännu inte kände till eller kunde. Som Newtons tredje lag.

 

 

 

 

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Läraryrket: De som får studera tack vare den som har studerat