Undervisning: Vad behöver vi veta för att förstå en vetelängds avstånd?

Postat den 10/11/2020 av Anne-Marie Körling

Det finns det skyltar som säger att vi ska hålla fem vetelängders avstånd. Längder i matematiken och bilder av längder i verkligheten. Igår fick jag se en lärare visa en bild på skylten med ”håll fem vetelängders avstånd” och jag funderade sedan på vikten och betydelsen av att tala om längder, avstånd och annat vi har kommit överens om.

För att kunna hålla fem vetelängders avstånd måste vi veta/kunna:

  • ordets betydelse
  • förstå liknelsen
  • utgå från det vi tidigare vet om x antal meters avstånd
  • omvandla cm till meter (då vetelängden inte är angiven i meter) och omvänt meter till centimeter
  • vad vet jag redan om syftet med avstånd idag? Kan jag applicera min kunskap på detta med vetelängden?

(Underbara) Problem som måste beaktas är att:

  • vetelängder inte har ett bestämt mått och alla vetelängder är lika långa
  • vi behöver ta ett beslut om ett generaliserat mått – en vetelängd är ungefär x cm – och gärna tillsammans – det här gör att vi också kan diskutera hur vi beslutade om att en meter är ett bra mått och något vi kan använda tillsammans. Meterns historia kan därför kopplas till tanken om vetelängdens beslutade längd.

Vetelängdens längd enligt Vår Kokbok:

När man slår på vetelängder och hur man bakar dem föreslås en längd av cirka 30 cm. Som allt vi gör för hand så höftar vi mått. Mina vetelängder är inte så långa men kallas ändå vetelängder. Vetelängder betyder att man gör ett bröd som är långt och som ska räcka till flera. Vetelängden ersätter bullen. Alltså besparar det arbete. Man gör en vetelängd istället för x antal bullar. Samma deg, samma innehåll men inte samma utförande. Vetelängdens längd hör också i sin tur samman med plåtens och utrymmet i ugnen. Man gör säkert en krans av vetelängden när man upptäcker att plåten är för liten och ugnen likaså. Vi är uppfinningsrika.

Cirka är ett spännande ord.

Cirka – ett ord att studera lite närmare:

 

Undervisningens längd:

Om jag vore lärare skulle jag ta bort alla linjaler och låta elever fundera över hur lång deras vetelängd skulle vara. Alla skulle få ett papper, ett snöre, eller något annat som de kan utgå ifrån. Sen skulle vi lägga ut alla våra trettio centimetrar och studera skillnaden. Den skillnaden skulle vi sedan diskutera. Varför behöver vi ett exakt mått? Varför behöver vi inte det?

På lärarens fråga om hur lång en vetelängd är svarade en elev mycket tyst, men ändå så jag kunde uppfatta det:

– Det är hur långt vi vet!

Jag önskar er en undervisarvänlig dag,

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Avstånd
  2. Betraktad
  3. Gensvar på min idé om blåvalens vikt och de stora frågorna!
Publicerat i Källkritik och undervisning, Lektion, Lektioner och lektionsförslag, Matematikundervisning, Ordförrådet, Systematiskt kvalitetsarbete i undervisningen, Undervisningen, Verkligheten | Kommentarer inaktiverade för Undervisning: Vad behöver vi veta för att förstå en vetelängds avstånd?

Undervisning: Dagliga möten med ord ur dagstidningen

Postat den 09/11/2020 av Anne-Marie Körling

Låt eleverna möta orden. Begär inte att de genast kan. Ordförrådet fylls på av möten och samtal. Skriv gärna för hand på ett A3. Upptäck. Fundera. Samtala. Jag har låtit elever möta orden oavsett årskurs. Också lärare får tänka, läsa och fundera.

Här är ord ur dagens tidning; DN den 9 november 2020:

  • smutskasta

  • tvåmålsöverläge

  • redo

  • hundratals

  • marginal

  • rivstartar

  • herre

  • upptåg

  • huvudkaraktär

  • ögonblick

  • förstöra

  • lönnlöven

  • förlåtelsen

  • höstläsning

  • pizzasnäckor

  • årliga

  • supportern

Möta ord

Det handlar i huvudsak om att få möta ord. När eleverna inte visar intresse och engagemang är det för att de tror att de genast måste kunna dem eller att de uppmanas att lära sig dem. Det räcker gott med att möta dem. Fundera över hur du uppfattar orden och varför.

Cirkulär undervisningsaktivitet (modell att härma):

  • Läraren: Jag läser alla ord högt
  • Eleverna: eleverna får härma (oavsett årskurs)
  • Läraren: jag säger att dessa tre ord gjorde mig nyfiken: lönnlöven, pizzasnäckor och marginal.
  • Eleverna: Jag ger eleverna samma möjlighet, två och två för de diskutera tre ord de blev intresserade av – två minuters samtal
  • Gemensamt i klassrummet: Återför till helklass och orden får återigen berättas om inför alla
  • Läraren: Jag säger: Ett ord jag skulle ta bort är herre. Jag ger en förklaring till varför:
  • Eleverna: Eleverna får diskutera ett ord de vill ta bort och varför. Två och två i samtal om ca 90 sekunder.
  • Gemensamt i klassrummet: Vilket ord skulle vi ta bort?
  • Läraren: Jag säger: Om jag fick fråga någon om skulle jag fråga om ordet ”upptåg”.
  • Eleverna: Två och två: Härma meningen ”Om jag fick fråga någon skulle jag fråga om ordet …”

Varje dag nya ord. Varje dag börjar med fokus, gemenskap och samtal. Nytt tillförs. Mina frågor om vad att ta bort, välja tre ord och fråga någon om ett ord handlar inte om värderingar utan om att förnya kontakten med listan av ord. Jag är lika intresserad som eleverna av frågorna och deltar själv genuint och nyfiket.

Vad uppfattar jag av elevaktivitet:

  • eleverna börjar prata om ordens betydelse
  • eleverna börjar diskutera sammansatta ord och varför de finns
  • eleverna blir engagerade då de inte får orden i läxa eller att de måste kunna dem genast
  • eleverna refererar till listan med ord och diskuterar den under skoldagen
  • eleverna ställer frågor om orden
  • eleverna diskuterar bestämd form och varför jag har skrivit i bestämd form
  • eleverna diskuterar hur ord blir till och varför man hittar på ord

Lärarens tanke:

Om mötet med orden inte genast genererar alla samtal eller elevernas intresse behöver du låna ut dina frågor och ditt sätt att närma dig ordförrådet. Över tid förstår eleverna att vi får möta ord. Då ändrar de inställning. Det är en aning förödande med allt vi ger dem för att sedan kräva att de kan. Ordförrådet är gigantiskt. Oändligt. Låt oss upptäcka det.

Skolan är generös. Initialt ger den eleverna något. På längre sikt skulle jag säga att skolan ger värde.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Dagens ord ur dagstidningen den 10 november 2020:
  2. Ge eleverna Dagsaktuella ord 11 november 2020:
  3. Undervisning oavsett årskurs: Ord är obekanta, spännande, nya, vackra
Publicerat i Ordförrådet | Etiketter , | Kommentarer inaktiverade för Undervisning: Dagliga möten med ord ur dagstidningen

Läs och skriv – hur jag försökte lära mig att skriva som Stephen King

Postat den 07/11/2020 av Anne-Marie Körling

Jag skrev flera inledningar och övade mig efter att ha läst Stephen King On Writing som beskrivs så här på den här sidan:

”Immensely helpful and illuminating to any aspiring writer, this special edition of Stephen King’s critically lauded, million-copy bestseller shares the experiences, habits, and convictions that have shaped him and his work.”

En inledning blev så här (kanske också så där) men roligt hade jag:

Kvittot

Hon sorterar kvitton. De där hopknölade papperslapparna i botten av väskan. Ett efter ett lägger hon dem framför sig på den plastliknande duken. Hon plattar till dem med handen. Några månaders inköp. Skiljer köp från köp. River snabbt itu kvitton som avslöjar impulsköp. Tröjan? Den ligger där i lådan. Oanvänd. Matinköpen. De sporadiska. Ett äpple på kontokortet. Vad är det för köp? När var hon inne i affären för att köpa ett enda äpple? Jo, jo hon ligger alltid nära gränsen för vad som är möjligt. Kanske det sista köputrymmet? Men ett äpple?  Är det inte avgifter på köp under femtio? Inte hos oss, sa man i affären.

– Alla bäckar små gör en stor å, säger kassörskan. Hon är lite över sextio. En yngre skulle inte kommentera köpet, bara registrera det.

Nu sitter hon med sina kvitton. Köksbordets brödsmulor och ensam med ekonomin. Men vad är detta för varor? Kattmat? Avocado? Datumstämplat alldeles nyss. På en plats hon inte varit på. Hon stryker med handen över kvittot och pressar ut det för att kunna läsa bättre. Men? Hon har aldrig varit där? Varför har hon ett kvitto från en plats hon inte varit på? Hon kliar sig i huvudet. Denna klåda. Det måste bli en ny behandling.

Hon ropar in mot arbetsrummet.

– Har du varit och handlat i en galleria som heter?

– Ja, förra veckan, svarar han.

– Köpte du avocado? Kattmat?

Hon hör hur det skrapar av möbler när han reser sig i hast, stolen välter och han kastar sig in i köket.

– Gör du det igen? Gör du … din jävel… du skulle ju lägga av … Gör du det nu igen? Läser kvitton och hittar på historier? Din jävla misstänksamhet. Du borde söka hjälp! Va faen!

– Vi har ingen katt!

– Vi har ingen katt!

Han kastar sig över kvittona. Det gör hon också. De roffar dem åt sig. Hon skriker.

– Mina bevis.

Han öppnar locket till soporna.

– Du förstör allt. Du är faen mig sjuk i huvet! Ingen, jag säger ingen, samlar kvitton som du. Du tar dem ju för faen från andra och sticker upp dem under näsan på mig och påstår att jag varit otrogen.  Jag har för faen inte varit otrogen.

Hon snörvlar. Men vi har ingen katt. Ingen katt.

Han hade fått reda ut det här gång efter gång. Som den gång då hon satt framför banktjänstemannen och mannen förklarade att hon var slarvig med pengarna. Drar över konton. Samlar kvitton och hittar på. Hon satt tyst. Tittade ner på sin kjol. På händerna som vred sig om varandra. Och tystnaden …

Ja, jag hade roligt! Jag fick pröva och försöka på egen hand. Läs och skriv med andra ord.

Hej HOPP

Anne-Marie Körling


Inlägg som berör samma teman:

  1. Utkast och skrivande lust efter att ha läst On Writing
  2. Hur att skriva memoarer
  3. Om skrivhjälp, om att författa och om barn som hjälper till
Publicerat i Autodidakten, Litteratur och läsning, Modellerna, Skriver om ditt och datt | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Läs och skriv – hur jag försökte lära mig att skriva som Stephen King

I skydd av mobilen – något om de ensamma i skolan

Postat den 25/10/2020 av Anne-Marie Körling

När ordningsreglerna tar överhand tror vi bara att barn och unga gör tvärtom för att trotsa oss. Men barn och unga har egna världar också i en korridor. Vi måste använda vår lyhördhet och vårt förmåga att se lite längre än vad vi ser. Jag tänker så då jag läser boken ”Ihop i smyg” av Emma Askling (2020). Den beskriver den där skörheten som utanförskapet kan innebära. Man behöver inte vara utfryst för att känna den. Det finns grader av utanförskap och ensamhet i skolan. Men barn löser sina problem på det sätt de kan:

De andra tjejerna tittar inte ens på mig och låtsas antagligen att de inte hörde. Jag ger upp och tar fram mobilen, skrollar över skärmen. Inget nytt, inget direkt roligt, men det är i alla fall ett skydd. Det ser ut som att jag gör något viktigt fast jag inte alls gör de, vilket är ett bättre alternativ än att bara stå där. Det är det som är bra på morgnarna. Då har vi ännu inte hunnit lämna in telefonerna. Det är värre på lunchrasten, då har man inte ens mobilen att ta fram om man är ensam.

Med detta inlägg menar jag inte att problematisera mobilanvändandet utan mer att tänka vad mobilen kan betyda av skydd. Skolan måste bli en miljö där vi främjar samvaron där ingen slipper känna sig utanför. Det är därför viktigt med lyssnande och närvarande vuxna som finns där eleverna är. För småpratets gemenskap.

Detta textutdrag kan man använda i undervisningen. Inleda en lektion; för språket och tanken, för känslorna och för förståelsen.

Hej HOPP!
Anne-Marie Körling

 

Läs också här!

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. De som inte är i skolan och de som är där fast det är ett helvete!
  2. I skolan – Mellanmänskligt beteende – något om hyfs mot elever
  3. Här finns ett barn – Något om att vara på vardagsäventyr
Publicerat i 90 sekunders högläsning, Anpassning, Boken i undervisningen, Ordning och reda, Verkligheten | Etiketter , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för I skydd av mobilen – något om de ensamma i skolan

SNÖ: Låna författarnas ordrika beskrivningar och skriv något eget

Postat den 23/10/2020 av Anne-Marie Körling

Författare är generösa. De ger oss ord som vi både förstår och inte förstår. De ger oss begrepp och uttryck som ges oss när vi vävs in i berättelserna de berättar. Författarna bidrar till skolans uppdrag att verka för den flerstämmighet som kommer av olika röster.

Detta undervisningsinnehåll fungerar i alla skolan stadier. Pröva i årskurs ett och pröva i årskurs nio. Minns att det är frågorna vi ställer som förändrar mötet med text och ord.

Låt oss se vad vi så generöst får ta emot. Låt oss börja med Astrid Lindgrens bok ”När Johan fick en liten kalv”:

  • snön föll och föll
  • begravt i snö
  • stora vita flingor
  • utan uppehåll
  • under ett täcke av snö
  • ut i drivorna
  • skaka av sig snön
  • landsvägen var plogad
  • snöyran

Allt detta får vi då vi läser den första sidan i boken om Johan och hur det gick till när han fick en kalv.

Låt oss låna av nobelpristagaren Pamuk och inledningen av romanen Snö:

Snöns tystnad, tänkte mannen som satt på sätet bakom busschauffören. Om det här hade varit början på en dikt skulle han ha kallat det han kände inom sig för snöns tystnad.

  • snöns tystnad

eller den mångfald av snöord vi får av Lars Lerin och ur boken Naturlära:

”Snö i luften, snö i alla väderstreck, över alla tak, över högt och lågt, snö med små och stora bokstäver. Snö och snö över landsvägen och bilarna och skolbussen och näbbmusen och Steiners gråhundar och snöplogen och hembygdsgården och Coop. Snö som övergår i regn och regn som övergår i snö, frosthalka, rimfall och tö och all den snö som föll i fjol och pudersnö och sommarsnö och flingor stora som tumvantar och snö i skorsten och snö i skorna och se det snöar på skogen, på jorden, genom livet”

  • snö i alla väderstreck
  • snöplogen
  • frosthalka
  • rimfall
  • tö
  • pudersnö

Och ur min farfars sång; Nej se det snöar:

  • se det snöar
  • nu blir det vinter

Och ur Tove Janssons berättelse om Granen som jag tycker ni ska läsa högt eller lyssna till då Tove Jansson själv läser den – och samla ihop snöord som jag gjort här ovan. För om vi vill skriva måste vi lyssna till det som är skrivet. Det vimlar av ord i böcker. Generöst och i sammanhang vi famnar får vi orden och begreppen. Läs för orden och låna för skrivandet.

Varför inte läsa ur ordboken:

  • hagel
  • sna
  • snöalg
  • snöblandad
  • snöblind
  • snöboll
  • snöbollsbuske
  • snöbär
  • snödjup
  • snödroppe
  • snöfall
  • snöfattig
  • snöflinga
  • snöglopp
  • snögubbe
  • snöig
  • snökanon
  • snökedja
  • snölykta
  • snömos
  • snörapport
  • snöripa
  • snöröjning
  • snösko
  • snöskorpa
  • snösmältning

Och låt dig inte begränsa din uppfattning. Barn i årskurs ett mår bra av ord. Läs den högt och låt dem härma din läsning. Barn i årskurs två kan tänka mer än de kan skriva. Prata om snön. Prata om orden. Vilka känner de igen? Vilka är obekanta? Årskurs tre kan de minsann skriva och härma både Lars Lerin och Orhan Pamuk.

Se bara vad eleverna i Mullsjö skrev. Lärarna gav dem texterna att lyssna till, läsa om de ville och pröva att härma och skriva eget. Långsam, återkommande och nyfiken undervisning:

Under natten

Faller snön i höga drivor

När man vaknar är

Det bara vitt

Vitt och vitt och vitt

Så långt ögat kan se

Snöplogen åker fram

Och tillbaka på huvudgatan

I alla gränder och gator

I Stockholm

Så länge …

Snön slukar gräset.

En annan elev skrev:

Snöns tystnad i hela min stad.

Snön glittrar, glimmar, gnistrar

Som ett täcke på marken

Fåglarna i sitt bo

Dom flyger inte

Fjädrarna värmer

Mitt hjärta blir varmt

Men luften är kall

Det blir mörkt fort

Snön lyser upp

Så ser jag vart jag ska

Stjärnornas ljus glimmar

Snöflingorna dansar runt mig

Snöns tystnad.

Ja, oavsett årskurs. Låt orden bli bekanta. Begränsa inte ord som svåra eller lätta. Ge och låt eleverna möta. Om vi bedömer deras kunskapsinhämtning och kräver ett omedelbart kvitto blir det svårt att initialt möta det obekanta. Elevtexter ska alltid läsas upp och delas med andra författares.

Minns också att vi har en skatt i olika sätt att bildmässigt visa vad snö är och hur snö faller, viner, blåser och dalar ner. För att inte tala om sommarsnön som kommer från de träd som fäller vita blad och gör den gröna gräsmattan vit. Vi kan också visa historiska bilder såväl som aktuella. Snöns vara eller inte vara i klimatförändringarnas tid är också en fråga att diskutera. Lyssna vad eleverna säger och ge dem utrymme att berätta och tänka.

Hej HOPP,

Anne-Marie Körling


Inlägg som berör samma teman:

  1. Undervisning: Läsa, följa, skriva
  2. Undervisning: Låna från författaren och spegla med eget skrivande
  3. Snö som flyktigt papper
Publicerat i Undervisningen | Etiketter , , , , , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för SNÖ: Låna författarnas ordrika beskrivningar och skriv något eget

”I hela mitt liv har mormor varit död”

Postat den 22/10/2020 av Anne-Marie Körling

Läser en liten bok ur Saga-sagor. Den underliga julklappen. Jag är inte helt överens om titeln då jag tycker mer boken handlar om julen och summeringen av tiden som gått mellan två jular. Att barnets tankar förändras.

Det är en liten bok som visar hur ett barn tänker. Jag blir påmind om det jag själv tänkte som barn. Att människor man berättade om var döda och att jag aldrig träffat dem. Min farfar var död och min farmor var död. De var liksom döda i hela mitt liv. Jag sa inget om de här tankarna. Men jag vet att jag undrade om varför de inte hann träffa mig och jag dem.

Saga tänker:

”Saga är osäker på om jultomten verkligen finns. Visserligen såg hon honom förra julen, det gjorde hon. Men bara för att tomten fanns förra året behöver han inte finnas i år. Ett av morfars får, som fanns förra året, finns inte längre. Och Sagas mormor, som fanns när mamma var liten, finns inte heller. Bara på ett fotografi hos morfar. Även en jultomte måste väl kunna dö, tänker Saga.

När bilen lämnar Solrosvägen ser Saga några snöflingor singla ned mot marken. Det snöar bara lite först. Sedan mer. Därefter kommer det så mycket snö att skogen, luften och hela världen blir var. 

– Tack snälla tomten, viskar Saga. Nu vet jag att du fortfarande finns.”

Väl hos morfar får Saga veta lite om mormor. Hon har ju varit död i hela Sagas liv. Berättelsen om mormor sipprar fram, är inte utförlig, utan minnet av mormor kommer fram lite då och då. Det är inte någon egentlig sorg att prata om mormor för sorgen har lagt sig till livet och ingår där som allt annat. Morfar berättar om mormor:

– Du vet väl att det var mormor som lärde mig att baka? Äkta smör ska det vara i degen. Och alltid en skvätt grädde. Då blir bröden saftiga och goda.

Och genom morfar kommer också Saga att en dag komma ihåg att bullarna ska bakas med äkta smör och en skvätt grädde. En sak mormor lärde ut och som morfar för vidare.

Senare i berättelsen smakar man på morfars smöriga kakor. Texten vävs samman.

Ja, läs den lilla sagan och njut av de dörrar som öppnar sig till din barndom. För vuxna mår bra av att läsa barn- och ungdomsböcker.

Hej HOPP!
Anne-Marie Körling


Inlägg som berör samma teman:

  1. Ljud och slummer
  2. Spanska sjukan i ungdomsboken
  3. Att lyssna till sagan om dagens land- och sjöväder
Publicerat i Barns sorg är randig, Högläsning, Känslor, Synligt läsande, Väck läshungern | Etiketter , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för ”I hela mitt liv har mormor varit död”

Alex Schulman beskriver högläsningen

Postat den 20/10/2020 av Anne-Marie Körling

Jag läser nu Alex Schulman Överlevarna. Ibland får bokens innehåll mig att flämta och bli stilla, ofta i skräck för att barnen inte ska fara illa.

Jag vill dela det Schulman skriver om när mamma ibland läser högt:

men snart gick han till föräldrarna, och hans bröder närmade sig också från olika håll på gården, för ibland hände det, efter siestan, att mamma hade högläsning för barnen.

På en filt i trädgården om det var bra väder, eller i kökssoffan framför kaminen om det regnade, satt barnen tysta och lyssnade när mamma läste ur de gamla klassikerna, böckerna som hon tyckte att barnen skulle kunna.

Och det var bara mammas röst, det fanns inget annat, och hon drog sin lediga hand genom håret på något barn, och ju längre stunden gick desto närmare kom pojkarna sin mamma, och mot slutet var det som att de satt ihop, man visste inte var ett barn slutade och det andra tog vid.

När hon kommit till slutet av ett kapitel slog hon ihop boken med en smäll framför näsan på något av barnen och alla skrek förtjust.

Alex Schulman (2020) Överlevarna, sid 32

Grabba en bok och högläs! Högläs detta stycke för en vän där du är, för eleverna i ett klassrum, för kollegorna i ett lärarrum. Innehållsrik är texten. Några få minuter som gör avtryck.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling


Inlägg som berör samma teman:

  1. Läser GLÖM MIG av Alex Schulman
  2. Alex Schulmans generösa närvaro
  3. Samtalet och kommunikationen som lär mig
Publicerat i Högläsning, Litteratur och läsning | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Alex Schulman beskriver högläsningen