Anne-Marie Körling

Då jag fick utbildning på Nya Zeeland var klassrummet en del av innehållen. Då förstod jag inte betydelsen av att forma ett pedagogiskt klassrum utan tänkte mera att klassrummet skulle se inbjudande ut och välkomna eleverna in i gemenskapen. Jag har alltid varit mån om hur klassrummet inbjuder och att det ska upplevas som ett rum för både lärare och elever. Frågor jag alltid ställer mig är

• vill jag vara elev här?
• kan jag undervisa på flera ställen här?
• hur är klassrummet organiserat?
• var finns pennor, papper, saxar, linjaler, hålslagare, häftapparater och dylikt?
• främjar klassrumsmöbleringen det språkutvecklande arbetssättet?
• främjar klassrumsmöbleringen det elevcentrerade perspektivet?
• hur syns elevarbeten och med vilken omsorg?

Skolan ska främja varje elevs utveckling. Eleven ska få utveckla sina kunskaper, få lära sig och få känna tilltro till sin förmåga. Eleven ska få vara den eleven är och mötas av respekt och omtanke. Rummet ska möjliggöra, förstärka, synliggöra och främja. Ja, det är så jag tänker då jag kliver in i ett klassrum som lärare. Inte sällan är det frågor om ansvarstagande jag undrar över. Hur kan eleverna ges ansvar i rummet?

När jag sedan undervisar noterar jag den tid då jag inte undervisar. Då jag letar efter något som en elev behöver, då jag ska få något att fungera som inte fungerar, då jag ber eleverna göra något som rummet inte underhåller utan gör att jag måste dra tillbaka en möjlighet för dem att interagera.

Jag har öppnat många skåp i klassrum. I klassrum som ingen tar hand om eftersom det är många lärare som samsas om dem och att tiden inte finns för läraren att ägna klassrummet tid. Varje klassrum har stora skåp och man tänker sig att ”där finns allt” av förbruksmaterial men icke. Skåpen är tomma. Någon liten pappershög går att finna och bland dem några linjaler, några trasiga, samt några omhändertagna sudd och använda pennor. Då tänker jag på klassrummen jag besökte i Oregon. Lärarna fick material i ordnade former och utan att själv behöva ägna tid åt det ett klassrum måste vara utrustat med.

Lärarens tid?

Lärarens tid är också en fråga för klassrummet. När läraren inte hinner och rasterna inte är raster då drabbas rummet också. Att lärare måste ägna tid åt saker och ting som borde vara självklara så försvinner också viktig tid för både elever och lärare att ägna sig åt undervisningen. Hur förstår vi betydelsen av ett klassrum?

Jag minns ett klassrum. Noga ordnat av läraren. En dag skulle en efterlängtad interaktiv whiteboard sättas upp på väggen. När läraren gick hem för dagen skulle man göra arbetet. På morgonen då läraren kom in i klassrummet fanns den interaktiva whiteboarden. Den var slarvigt uppsatt över den whiteboard läraren och eleverna dagligen skrev på. Det fanns ingen fråga om var en ny tavla skulle sättas upp eller hur. Bara att. Man hade inte heller pedagogiskt diskuterat möjligheterna att sätta tavlan på en annan plats. Av tradition satte man den längst fram och över något annat. Läraren behövde nu blädderblock och blädderblocksställ men sådana ansågs utdöda och obehövliga. Från källaren hittades ett skrangligt blädderblocksställ och så fick det problemet lösas. Att blädderblocksstället föll ihop lite då och då … en bild av hur bristen av klassrumsmedvetenhet kan uttryckas. Inte lärarens utan hela skolans. Hur ser vi på klassrummen?

När jag läser Skolverkets checklista för ett språkutvecklande arbetssätt ser jag också hur klassrummet måste bidra till förverkligandet av denna checklista. Klassrummet måste synliggöra att det främjar eleverna att samspela och interagera med undervisningens innehåll, dvs, ett elevcentrerat perspektiv. Detta perspektiv betyder inte att eleverna inte är ledda av en lärare utan att deras lärande står i centrum i både takt och miljö. Eleverna är inte övergivna till självständiga arbeten utan är i ett rum som främjar läroplan och lärande samt den gemenskap som kommer då vi delar innehåll med varandra.

Jag återkommer,

Hej HOPP!
Anne-Marie Körling