Lektionförslag; En författarmening och en egen

Den här roliga och utmanande uppgiften gör att eleven får både välja själv och skapa eget. Eleven behöver sin bok, ett papper att skriva på och en nyfiken lärare som följer arbetet och inte påpekar att eleven gör fel eller på vilket sätt uppgiften ska lösas.

Undervisningen passar alla årskurser och utmanar både lärare och elever. Man kan göra detta i ämnet engelska/spanska/SO osv. Det är innehållet vi refererar till. Och innehållen i skolan varierar.

Så här gör du:

  • gör ett trevligt papper för uppgiften
  • Ha färre uppgifter på pappret – inte mer än två.
  • kopiera så att det finns tillräckligt många och gärna några extra eftersom eleverna kan vilja göra ytterligare några.
  • visa genom att modella ett eget arbete där du gör samma uppgift. Detta handlar om att också läraren deltar i undervisningen och uppgiften passar oss alla, oavsett om vi är elever eller lärare, och i alla årskurser

Lärarens förhållningssätt:

  • Se till det eleven kan göra och inte vad du önskar att eleven gör
  • var nyfiken och fråga hur eleven löste uppgiften och valde meningen
  • var generös och dela elevernas arbete genom att utan att bedöma dem läsa dem högt eller låta eleverna läsa sina arbeten högt
  • se till värdet i det ni har gjort tillsammans och diskutera uppgiftens innehåll
  • prata inte bara om vad vi har lärt oss utan hur vi arbetade och hur vi valde meningar
  • som lärare bedömer du ju men det vi gör idag har värde idag och undervisningen utvecklas över tid
  • låt eleverna uppleva glädjen i detta arbete och då har läraren undervisning att göra varje dag

Vad innehåll lektionen?

Jag summerar alltid innehållet i lektionerna och frågar inte vad eleverna har lärt sig. Det har visat sig att det är svårt att veta vad man lärt sig och risken finns att eleverna ”ger” tillbaka det de tror att de ska säga. När jag frågar om undervisningens innehåll blir detta innehåll större. Så här ser det ut när jag frågade eleverna:

  • att läsa
  • att välja ut
  • att tänka
  • att skapa eget
  • att stava efter modell – dvs meningen man tar ur boken kan man stava rätt men det måste läraren visa och inte kräva
  • att högläsa
  • att dela med sig
  • att relatera till tidigare mening
  • att få meningarna att höra ihop och diskutera vad som gör att de hör ihop
  • samtal mellan eleverna
  • samtal mellan lärare och elever
  • diskussion om hur författare skriver
  • upptäckter av skiljetecken
  • att jämföra egen avskrift med författarens mening

Så här gör jag när jag tänker högt och visar hur för eleverna 

  • Urval: Jag visar eleverna hur jag väljer en mening ur min bok
  • Tänka/kommunicera: Jag läser meningen högt och resonerar med mig själv (tänka högt och visa hur jag tänker)
  • Ordval/meningsbyggnad: Jag beskriver vilka ord som är viktiga för mig ur det jag valt, dvs, författarens ordval och hur jag måste ha något att knyta an till för att min mening ska höra ihop med författarens.
  • Källkritik: Jag måste referera och relatera till både författare och författarens bok
  • Källkritik: Noga jämföra att jag skrivit av korrekt och att varje ord är med
  • Stava: Jag visar hur jag skriver och hur jag stannar upp när det gäller att låna författarens sätt att stava

Detta är min modell och ungefär så här presenterar jag mitt arbete för eleverna:

”Jag är också lite rädd för en sak”, viskar hon.

Meningen är hämtad ur Stian Holes bok Hermans sommar och

–  Jag har noga studerat att jag stavat korrekt och använt skiljetecknen på samma sätt.

Jag skriver en egen mening.

– Jag måste ha med orden ”hon”, ”lite”, ”viskade” och ”rädd” – Hmm … nu måste jag tänka

Jag visar att jag muntligt prövar vad jag ska skriva

– Jag är också lite som hon. Jag blir lite rädd för paddorna som hoppar över vägen.

– osv….

Jag skriver:

Hon är lite rädd och jag viskar att jag är mycket rädd för att gå genom den mörka skogen.

En bild av ett pågående arbete: 

 

 

Publicerat i Lektioner och lektionsförslag, Modellerna, Textsamtal, Undervisningen | Kommentarer inaktiverade för Lektionförslag; En författarmening och en egen

Lektionsförslag ämnet bild: Två delar delfin gör en hel

Den här bilduppgiften hittade jag på förra veckan;

Två delar delfin gör en hel!

Så här förbereder jag undervisningen:

  • Hittade en bild av en delfin (går att göra med vilka bilder som helst)
  • Förstorade upp delfinbilden så att två delar passade på ett A4
  • Delade bilden i två lika stora delar
  • Lade upp de två halvorna på en A4 och ritade en ruta runt omkring delfinen och den plats eleverna skulle rita sin halva
  • Kopierade i färg så att alla elever fick varsitt och några extra för dem som ville göra en till, och en till och en till

Detta får du göra och inte göra när du skapar bilden:

  • Inget sudd får användas (alla suddar sig osäkra. hellre skissa och fylla i men inte sudda)
  • Man får använda blyerts eller kolpennor
  • Man får använda färgpennor men inte tusch
  • Du får småprata och ha roligt med din klasskamrat
  • Du får dela med dig av hur du gör och beskriva hur din klasskamrat kan göra
  • Du får visa och du får låna idéer av lärare, resurser och klasskamrater

Mitt förhållningssätt:

  • nyfiken på hur eleverna löser sitt tecknande
  • nyfiken på hur eleverna löser problem som uppstår
  • nyfiken på hur eleverna reagerar när de inte får använda sudd och sedan får ta del av resultatet
  • nyfiken på hur eleverna tar sig an uppgiften

Vad upptäcker jag:

  • eleverna tar sig an uppgiften med iver
  • eleverna diskuterar med mig om vikten av att ha sudd
  • att många elever försjunker in i uppgiften
  • att elever med koncentrationssvårigheter koncentrerar sig och låter inget störa dem

Detta innehöll lektionen:

  • samtal om bild
  • tilltro till förmåga
  • pröva och utforska
  • härma och rita av
  • skissa
  • skapa konturer
  • diskutera delfiner
  • ta del av varandras bilder
  • alla ser allas teckningar
  • förklaringar hur vi gjorde
  • samtal om hur vi kunde fast vi inte trodde att vi kunde
  • svårigheten att inte använda sudd och sudda bort
  • att få lära sig att man kan skissa över utan att det gör något
  • samtal om att det alltid blir ett resultat
  • om koncentration och fokus
  • att skriva om sitt arbete och beskriva hur man gjorde

Ur kursplanen i ämnet bild:

  • kunskaper i hur en bild skapas
  • arbeta på ett undersökande sätt och problemlösande sätt
  • delvis eget bildskapande (blir nästa uppgift – att rita hela delfinen)
  • presentation av egna bilder
  • hantverksmässiga tekniker

 

 

 

 

 

Publicerat i Formativ bedömning, Lektioner och lektionsförslag | Kommentarer inaktiverade för Lektionsförslag ämnet bild: Två delar delfin gör en hel

En riktig smäll och elevens rädsla

Jag gick över skolgården, från matsalen till klassrummet, då jag plötsligt får en ordentlig smäll av en fotboll som kom från ingenstans. Jag böjde mig ner i smärta men innan jag gör det hinner jag skymta eleven som sparkade. Han såg livrädd ut. Det fanns ingen avsikt att träffa mig. Nästan omedelbart kom jag till sans och gick jag fram till pojken och kramade om honom och sa att det var en olyckshändelse och inget som var mening skulle hända. Att sånt händer även om man inte vill det. Pojken såg så lättad ut. Lättade var också de andra eleverna som kom springande och klappade om oss både och så började de krama om oss som om vi hade genomfört en riktig bragd.

Jag lämnade en liten hoper ungar som fortsatte att skjuta hit och dit för att det är så det kan bli när man ska spela fotboll.

Hej HOPP!
Anne-Marie Körling

 

 

Publicerat i Ansvaret, Formativ bedömning, Kommunikationen, konflikthantering i skolan | Kommentarer inaktiverade för En riktig smäll och elevens rädsla

När eleven går igenom en skilsmässa

Det är en tid sedan nu. Jag såg eleven dra sig lite undan. Inte lika glad som vanligt. Över boken som skulle läsas försvann blicken in i något annat. Det gäller att hålla tillbaka impulser att påminna, säga till och ”såja, hur är det med koncentrationen?” Barn har liv som påverkar dem som elever. Det gäller oss alla. Vårt privatliv sipprar igenom när det är svårt och det kan för en tid påverka vår förmåga att arbeta. Inget konstigt med det.

Under en mycket lång tid följde jag upp eleven eller de elever jag haft som gått igenom detta. Men för att stötta och bejaka känslor fanns jag där. Jag förtätade kontakten med eleven och kunde stötta när det kändes motigt och ledsamt. Varje morgon fick eleven lätta lite på det bråkiga och arga och jag sa; att du gör det du kan och när arbetet blev gjort frågade jag:

– Trots att du var så ledsen kunde du göra detta. Berätta, hur gjorde du?

En skilsmässa är en livsomställning. Det vana, det trygga återkommande bryts upp, föräldrarna bråkar därhemma. Det är så skilsmässor går till. Det betyder att eleven får uppleva en oro som tidigare inte funnits och att föräldrarna blir mindre uppmärksamma på sina barn. Detta är djupt mänskligt. En skilsmässa skakar om varenda en i familjen. Så jag skriver inte detta för att skapa skuld utan mer förståelse.

Det är eleven som ska få en extra omsorg i skolan. Inte några yviga gester eller stora ord, utan bara bli sedd och kanske när tårarna kommer få gråta utan hejd. Det handlar om att vara medveten om att skilsmässan också påverkar elevens skolgång. Därmed gäller det att vara medveten om att skolan erbjuder trygghet, mattider och seende vuxna som kan förstå, lyssna och vara där för en stund. Ofta svarade jag på elevens frågor att ”så kan det vara” och jag visade ingen oro för familjen eller för eleven.

När ett år hade gått stod eleven stadigt på benen igen. Det gungade inte under några fötter. Familjen hade gått igenom något av den separation som krävdes men mycket återstår trots det. Eleven som slokade en aning var nu återigen en elev som pratade lite högt och som föreslog vilka lekar som skulle lekas på rasten.

Hur förhåller man sig till elevers familjesituation?

Jag brukar inte förstora eller förminska problemen, dvs, att jag gör det hela större eller mindre. Jag lyssnar noga till eleven, frågar inte rakt ut förrän jag säkert vet att det är detta eleven går igenom men lyssnar om eleven sover på nätterna eller hur eleven tänker om skolarbetet. Om föräldrarna har berättat betyder inte det att eleven vill anförtro sig. Jag ber föräldrarna berätta för barnet att jag vet, därefter gör jag klart för eleven att jag har kännedom om det som sker i hemmet. De samtal jag har med eleven under denna långa tid handlar mer om hur eleven kan göra sitt skolarbete, om det är värdefullt att skicka hem läxor, om eleven behöver lite paus för att göra annat men också hur jag kan stötta eleven i skolarbetet. Jag väljer berättelser med innehåll som symboliskt handlar om skilsmässor eller använder bilder för att samtala om relationer. Eleven har rätt till sitt privatliv och föräldrarna sin integritet. Det handlar om att stötta elevens lärande trots allt.

Det är av vikt att tala sakligt med föräldrarna om elevens lärande och elevens reaktioner. När det är otryggt hemma kan eleven leva ut i skolan, dvs, om skolan är en trygg plats för eleven.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

Publicerat i Anpassning, Barns sorg är randig | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för När eleven går igenom en skilsmässa

Den höglästa boken blir elevens självständiga läsval

Effekterna av högläsning efterfrågas ofta. Den måste leda någonstans. Att den bidrar till gemenskap räcker inte. Ofta säger jag att högläsning ger:

  • läsfrämjande
  • att lyssna
  • att bidra till en läskultur
  • gemenskapen med skriftspråket
  • ett talat skriftspråk
  • ett större ordförråd
  • grammatiken
  • förklaringsmodeller
  • beskrivningar av känslor, miljöer, relationer
  • att lära sig att förståelse byggs upp (man behöver inte genast förstå men intresse hålls vid liv om man förstår tillräckligt mycket för att det man lyssnar till ska vara intressant)
  • osv …

Men att välja en bok att läsa bör handla om att ge eleverna en möjlighet att möta det de ännu inte kan läsa på egen hand. Det betyder att alla elever oavsett årskurs kan lyssna till något de ännu inte är bekanta med eller som de inte kan läsa själva.

När eleverna varit på biblioteket brukar jag samla dem för en ”bokberättarstund” (ett begrepp jag hittat på och som betyder att barnen får berätta precis som de vill med handledning av klasskamraters frågor och intresse.) De här presentationerna brukar jag fotografera men också när eleverna kommer en och en och visar vilka böcker de lånat.

Vad lär jag mig är en nyfiken ingång. Jag ser hur barns läsande påverkas av vad kamraterna läser, dvs, det läsfrämjande som sker mellan elever och kan betyda att jag måste uppmärksamma dessa böcker, kanske läsa 90 sekunder högt så att samtliga elever kan få tillgång till böckernas innehåll. Jag ser också att flera elever har lånat Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter, dvs, den bok läraren läst högt i klassrummet. Då jag frågar de elever som lånat den säger de att de har fått höra berättelsen och nu vill de läsa den själv. De vet redan vad den handlar om och det är viktigt. Här ser vi tydligt hur högläsningen påverkar hur eleven kan välja att läsa och inte sällan betyder det att eleven också tar ett kliv över till annan litteratur än tidigare.

Jag kan också se hur eleverna väljer böcker skolbibliotekarien har pratat om. Det betyder att läsningen behöver sin vägvisare och att alla samtal om böcker kan vara en källa till nyfikenhet.

Det viktiga är att vi lär oss om barns läsintresse och att vi ser till att fortsatt främja den. Minns att lärarens intresse skapar fokus och förstärker intresset för att läsa.

Hej HOPP!
Anne-Marie Körling

Publicerat i 90 sekunders högläsning, Boken i undervisningen, Föreläsningar jag ger, Högläsning, Inkludering, Kollegialt lärande, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Ordförrådet, Textsamtal, Väck läshungern | Etiketter , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Den höglästa boken blir elevens självständiga läsval

”Vi fick ju inte läsa böcker och oj så vi läste”

När jag var liten blev vuxna lite oroliga om man var ett barn som läste lite för mycket. Inte så sällan fick jag höra att jag inte skulle hänga över böckerna utan gå ut i friska luften och leka med de andra barnen. Godnattsagor hörde till den återkommande rutinen innan jag gick och lade mig och då jag blev äldre fick vi läsa en stund – kanske en kvart – och sen var det släcka och sova. Ibland lockade boken till tjuvläsning och jag smög med ficklampan som jag smugglat in i sängen.

När jag blev äldre var det många böcker som absolut inte var tillåtna att läsa. Jag fick inte läsa kioskböcker eller Allersböcker. Alltså läste jag kioskböcker och Allersböcker. Allersböckerna smög jag och mina klasskamrater med och bytte böcker under rasterna samtidigt som vi levde i den sagan som förvrängt verkligheten och lockat till en alldeles för stor dos romantik. Men oj så vi läste. Vi läste och läste och läste.

Det var ingen diskussion om mitt läsande. Snarare var det så att jag fick kämpa för att få läsa. Men överallt runt omkring mig såg jag dagligen läsare; morsan satt över tidningen, brorsan över serietidningarna, syrran över Kamratposten, brorsan över någon bok och grannen satt med någon bok i näven och läste sig bort från radhusområdet.

Idag tjatar vi. Det finns så mycket som konkurrerar med att läsa. Det är stor skillnad från då jag var barn. Men det som fanns och som lockade var alla lekarna vi lekte långt upp i åldrarna och de lekarna var kollektiva; mycket bollspel, mycket dunken, burken och hali-halå.

Det är synd om böckerna. De behöver inte vårt tjat utan vår högläsning.

Ja, några tankar en onsdagkväll,

Hej HOPP!
Anne-Marie

Publicerat i Litteratur och läsning | 1 kommentar

Ett läsande kollegium – för innehållet, samtalet och gemenskapen

Ett enkelt sätt att kollegialt läsa en bok tillsammans är (detta för den bristande tiden vi lärare har) är att dela upp boken i de kapitel den har och dela ut läsuppdrag bland kollegerna att läsa. Det betyder att jag läser kapitel ett, kollegan läser kapitel två och textilläraren läser kapitel tre, osv. Ofta är kapitlen inte så långa och i regel tar det mindre än tio minuter att läsa igenom ett kapitel. Vid nästa möte med kollegorna kan varje lärare få några minuter, gärna två, för att berätta om innehållet i det läraren har läst, och därefter nästa lärare som läst kapitel två, osv.

Det betyder att vi kollegialt har läst en barn- eller ungdomsbok tillsammans. Vi för in bokens innehåll i de pedagogiska samtalen och kan diskutera boken och dess innehåll. Vi lär känna varandra som läsande lärare och kan lyfta aspekter vi vill göra undervisning av eller varför vi vill läsa den här boken högt för våra elever. Vi lär oss också om ett innehåll och att böckerna vi läser kanske tar upp aspekter vi själva inte tänker att barn kan fundera på.

Vi behöver ett läsande kollegium och vi behöver läsa för att fokusera på det uppdrag vi har. Det handlar om att ge ett rikt och nyanserat språk och främja tänkande och kreativitet. Men också den kritiska rösten som inte ska översättas med att gilla eller inte gilla utan handlar om resonemang, förtydliganden, hänvisningar och sanningshalt eller inte. Det handlar om att lyssna till varandras åsikter utan att genast döma eller förkasta utan öka på förmågan att lyssna för att tänka och lära.

Mitt exempel här ovan är mina anteckningar ur Elin Lidells bok Iris Karlssons värsta sommar (har en mängd idéer som går att göra ur den boken) men där mitt avsnitt handlar om att synliggöra hur mycket matematik som finns i boken. Det är något vi kan upptäcka när en av våra kollegor berättar om sitt avsnitt ur boken. Vi kan alltså också upptäcka vad vi vill undervisa om och varför. Men initialt handlar det om att tillsammans upptäcka böckernas innehåll.

Se mer i Körling; Textsamtal och Bildpromenader.

Vi kan naturligtvis också göra detta med en kursbok eller en rad artiklar som på olika sätt belyser ett ämne. Vi kan naturligtvis också göra det med en bok som handlar om skolans utveckling eller nya rön i forskningen. Det viktiga är att vi delger varandra om det vi läst och att vi lyfter fram textens huvuddrag för att lära, tänka och diskutera. Eftersom vi inte hinner det vi vill hinna kan detta sätt att läsa erbjuda att vi lyssnar till varandra och att vi har texter att utgå ifrån. Det är både roligt och kreativt samtidigt som vi skapar gemenskap i våra samtal.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

 

Publicerat i Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Om jag vore rektor, Pedagogiska samtal, Relationer och vänskap, Synligt läsande, Systematiskt kvalitetsarbete i undervisningen, Undervisningen, Väck läshungern | Kommentarer inaktiverade för Ett läsande kollegium – för innehållet, samtalet och gemenskapen