Jag sitter på ett tåg. Och tåget det skär sin resa genom mörker och kyla. Här innanför är det så upplyst. Tankarna går lite som de vill. Ofta går det alldeles självständigt dit de vill. Så fort man börjar styra tankarna så tar de sig ifrån det styrande, letar sig ut i fantasin och hittar på bus och spratt. Jag försöker envist följa det spontana som sker men det är närt omöjligt. Utanför skär tåget igenom mörker och kyla. Härinnan för är det väldigt upplyst. Nästan för upplyst.
Då springer tankarna fram. Hade inte SJ en tågreklam som handlade om den inre resan. Alltså den man gjorde för sig själv där innanför medan man for land och rike kring. Jag som är en aning för nyfiken försöker titta ut i mörkret. Jag såg bara det svarta. Och ingen älg!
Detta blogginlägg måste kategoriseras till ett riktig nonsensinlägg. Det var väl det där med älgen som dök upp från ingenstans!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
