Vygotskij och passiviteten

Postat den 01/02/2011 av Anne-Marie Körling

”Vi har sett att den ende uppfostrare som kan bilda nya reaktioner i organismen är den egna erfarenheten. Enbart de relationer som skapats av personlig erfarenhet har inverkan på organismen. Det är därför den personliga erfarenheten hos den som skall uppfostras utgör grunden för det pedagogiska arbetet.”

”Därför innebär elevens passivitet att man undervärderar hans personliga erfarenhwet, vilket är en dödssyn ur vetenskaplig synvinkel, eftersom det grundar sig på en felaktig regel, nämligen att läraren är allt och eleven intet.”

Ur Peter Gärdenfors bok; Lusten att förstå, 2010


Inlägg som berör samma teman:

  1. Belägga med forskning i efterhand: Göra, reflektera, analysera och tillföra
  2. Den reflekterade erfarenheten
  3. Passiviteten och oljan
Det här inlägget postades i Vygotskij och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Ett svar på Vygotskij och passiviteten

  1. Hadar Nordin skriver:
    02/02/2011 kl. 2:01 e m

    Oerhört Spännande. Måste läsa den boken!

    http://fritidspedagog.wordpress.com/

Kommentarer är stängda.