Näsans läsning, hörselns fantasi och kroppens deltagande – ja allt är en annan form av läsning. Jag funderar allt oftare vad för dofter jag får då jag läser en text. Det kräver mer av min läsning än jag trodde. Vad kan det här lukta? Hur luktar snö? Hur luktar den som säger just det där? Hur luktar rädslan i karaktären? Hur känns det då jag tar huvudpersonens hand? Hur ser människan ut? Hur luktar blomman han håller i handen? Kan jag skapa en doft i dessa rader? Om jag lägger till kardemumma – hur förändras texten? Hur luktar ett matematiktal?
Ja, det är en annan aspekt av sinnets läsning. Hur känns saker och ting är ett annat. Om någon går barfota genom barrskogen – hur känns barret som jag får möta med min fotsula? Hur fort viftar hunden med svansen? Kan jag härma hundens svansrörelse med min arm? Hur länge orkar jag det?
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
