Jag har lämnat ifrån mig ett manus till en bok. Den kommer ut i augusti i år. Men jag sitter tom och förundrad med huvudvärk. Som om något tog slut och som handlade om processen att skriva och få skriva. Jag undrar om man kan bli deprimerad av att skriva en punkt? Det är något med själva manusavnavlingen som gör att jag känner sorg. Jag vet att jag upplevt det här tidigare, vid andra bokprojekt.
Bloggen är ett mycket vackert plåster för det dagliga skrivandet just nu. Och jag längtar efter att rätt berätta om den tårta jag fick då jag var i Turkiet. Där var jag en trallande jänta!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
