Stockholmsbild – en slags hunger!

Postat den 11/12/2009 av Anne-Marie Körling

KÖRLING FOTOGRAFERAR EN DAG I DECEMBER 2009

– Jag tar en kokt med bröd, senap (inte stark) och ketchup!

Nej – ingen rostad lök! säger Anne-Marie.

– Nästa – vad tar du?


Inlägg som berör samma teman:

  1. Tvååringen: Heja tåget!
  2. Barnboken står på barnets sida
  3. Gästinlägg på min blogg – Sspirit får orden för de är så viktiga!
Det här inlägget postades i Autodidakten och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

7 svar på Stockholmsbild – en slags hunger!

  1. Jesús skriver:
    11/12/2009 kl. 12:29 e m

    En härlig stämning, en härlig smak, en härlig bild. Jag tar nâgonting med senap och gott humör.

    Allt gott.

    J.J.

  2. thord wiman skriver:
    11/12/2009 kl. 6:39 e m

    Hejsan: Hm. Det får bli en stjärnkikare, guiden, ögat ut mot de
    riktigt stora utsikterna där panoramat och perspektiven i sanning
    är eviga.
    Och när dagen sig sänker gå upp på Observatoriekullen för att långt
    in i själen fyllas med floder av förundran.
    Som i dikten:
    ”… I stood upon the silent hill
    and stared into the sky until
    my eyes were blind with star and still
    i stared into the sky…”

    Dikten signerad Ralph Hodgson, brittisk
    poet, kosmisk medborgare.

    Så där som i dikten har jag ofta blivit stående; förvisso en om-
    tumlande, litet hypnotisk upplevelse fastfrusen uppnäst under stjärn-
    ornas gåtfullt glimmande
    bloss –
    med en gnagande ambivalens, en gryende
    emotion av inte människa mer men ett väsen
    bland besläktade i den myllrande biologiska
    mångfaldens efemära dans. En livsgnista bland
    andra farande gnistor; ett brinnande hjärta
    bland andra.
    Att under stjärnornas rena evighet vid ett enda tillfälle få uppgå, ingå
    i livsvävarnas enkla symbios initierar en svårtolkad känsla av
    mening och balans – inte människans villkor, naturens. Det är märkligt
    att denna verkligen ursprungskänsla under stjärnhimlen så på ögonblicket
    kan lyfta en blek fastfrusen uppnäsa in i tillståndet Fortuna fortunarum
    ”den lyckligaste bland de lyckliga”.
    Jo, en stjärnkikare och en kosmisk resa, det tar jag!

  3. Anne-Marie skriver:
    11/12/2009 kl. 7:24 e m

    Så vackert och en sådan omsorg om oss läsare du visar, tack för vackra ord Thord, Tack! Anne-Marie

  4. Anne-Marie skriver:
    11/12/2009 kl. 7:25 e m

    En nypa humor och ett gott humör, tjolahopp Jesus, Anne-Marie

  5. Plura skriver:
    11/12/2009 kl. 8:38 e m

    Nu har vi kommit upp till Drottninggatans slut uppe vid Observatoriet. Då måste det bli en grillad med pommes och räksallad..Smaskens.

    Sedan klarar vi färden upp till Observbatoriet högst upp på kullen……

  6. Anne-Marie skriver:
    12/12/2009 kl. 4:21 f m

    Serverat! A-M

  7. Anne-Marie skriver:
    12/12/2009 kl. 4:25 f m

    Så får det bli, något annat? Anne-Marie

Kommentarer är stängda.