Det är sällsynt dag. Det är skottår och vi firar en dag som bara finns vart fjärde år. Jag läser i DN om sällsynta diagnoser:
”Att ha ett sällsynt tillstånd ställer krav på individerna och på anhöriga. Man måste kunna presentera diagnosen, vara bra på att uttrycka sig verbalt och i skrift, och kunna strida för sina rättigheter.”
Jag tänker på alla elever som har diagnoser och som behöver dem. Skolan har fortfarande i uppdrag att verka för lärandet och det är mot lärandet vi ska rikta oss. Jag tänker att uppgiften att göra varje människa rustad med språk, talutrymme och på en skolplats där varje individ har rätt att vara den man är.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
