Postat den 06/01/2010 av Anne-Marie Körling

Redskap för mänskliga byggnader körling fotograferar 2010

Det var en kall, kall kväll!

Allt var stilla!

Inte en kotte rörde sig.

Kylan hade ett eget språk.

Under fötterna knarrade och gnistrade snön

”gå hem” ”gå hem”

Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. Lördagen och det knarrande hjärtat
  2. Nivea och doften av kalla kinder
  3. Vädrets makter avgör – Edinburgh en avständ stad!
Det här inlägget postades i Verkligheten och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

6 svar på

  1. jos skriver:
    06/01/2010 kl. 4:28 e m

    Storslagen bild!

  2. thord wiman skriver:
    06/01/2010 kl. 4:34 e m

    Ha ha ha… Good!

  3. Anne-Marie skriver:
    06/01/2010 kl. 4:35 e m

    PUSSAR i mängder. A-M

  4. Anne-Marie skriver:
    06/01/2010 kl. 4:39 e m

    Cool – Thord! A-M

  5. Plura skriver:
    06/01/2010 kl. 5:55 e m

    Det här med knarr under fötterna – var det inte det man önskade sig som barn när snön kom. Vad besviken man blev när det inte gjorde det.

    Först i vuxen ålder visste man att det här med knarr under sulan uppstod när temperaturen sjönk under tio grader och det var garanterat myggfritt ute. Plura

  6. Anne-Marie skriver:
    06/01/2010 kl. 6:37 e m

    Det ska snöknarra under fötterna. Det är ett sällsynt vackert ljud. Allt gott Plura och välkommen tillbaka till bloggen! A-M

Kommentarer är stängda.