Kära kära lärare!
Idag har ni givit era elever flera ord än de kunde då de kom till skolan i morse, exempelvis fotosyntes, helylle, koordination och massor med andra ord, fantasiord som skolord.
Idag har någon elev lyckligt och glatt förstått något om en meter och dess faktiska betydelse. En meter är också något man kan ha med sig som en rulle i en ficka. Närhelst man har en meter att undersöka kan man rulla upp sin meter. Meter är inga dåliga mått må jag säga. En meter gör en himla skillnad. Det är något med det mätbara. Det som inte är mätbart har en annan volym och den sätter sig oftare i hela kunskapskroppen och inte bara i hjärnan. Hjärtat mår liksom gott och ansiktet ler för att livskänslan vill synas.
Idag har en elev snidat med kniv i en träslöjdssal. Bara det att få använda redskap och använda händer och sinnen genom att göra. Och tänk att då lukta på träets skogsliga doft och känna mjuka trädet bli en liten figur alltmedan kniven gör det fingrarna styr och ställer med. Det finns plåster för alla om man skär sig. Man skär sig alltid med knivar. Innan man kan handskas med dem. Emil i Lönneberga kunde handskas med små täljknivar. Han växte upp med dem.
Idag har en elev lagt ihop ett och annat och ni har bekräftat att eleven har lagt ihop ett och annat. Och det är något magiskt med barns tänkande när de lägger ihop ett och annat. Det är inte alltid som lärare och elever förstår lika. Och det är bra att det är så för då utvecklar vi oss att tänka i mångfald. Vilket är något helt annan än enfald.
Idag har en elev läst flera sidor i en bok och sagt att jag vill inte att boken ska ta slut.
Idag har någon elev lärt som om en djurcell och en trädcell.
Idag har en lärare lyckligt berättat om det nya litteraturpriset, Nobelpriset i litteratur och alla elever har fått titta på en karta över Kina och fått en text på mandarin. Ja, för att förstå hur språket målas fram och i boken och i hjärtat och i känslan och i huvudet.
Idag har elever skrattat ihop med sina lärare. Och de skrattade så högt att pulsen gick upp i blodådrorna och hjärtat skuttade omkring lite som det ville. Livsnuet framträdde och skrattstunden kunde bäras vidare genom dagen. Idag skrattade vi.
Ja, jag tror vi kan lägga till fler händelser i svensk skola än det här. Vi kan kanske tala om det som faktiskt sker vid sidan av våra drömmar om vad som borde ske. Berätta:
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
