Mitt hus renoveras och är inplastat. Varje dag får jag fantisera om vädret. Ljuset är starkt och förklarar att dagen börjat. Men inget ser jag ut. Jag får tänka.
Och jag tänker på sommarord:
Humla, grässtrå, smultron, fläderblomma! Jag tänker mångfald. Humlor, grässtrån, smultron, fläderblommor.
Jag tänker sommarljud:
Sommarregn, bisurr, fågelkvitter, måsskri och den där myggan som envist gör sig påmind men i stridens hetta syns vinna och inte alls försvinna. Kliljud.
Jag tänker sommarväder:
Solen! Åskan! Det omärkbara regnet! Vinden! Brisen! Vindstilla. Solsken. Himmel i olika höjd och med olika löften.
Jag tänker sommardoft:
Syrenernas doft, asfaltens märkliga doft efter ett regn, tångens vid strandkanten, bryggans uppvärmda trädoft, saltvattnets styrka och min egen huds svar när solen värmt upp den.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
