Med anledning av återträffen med den gamla klassen en gång. Jag upplåter min blogg och ger utrymme denna text:

”

Till klasskamraterna i 1-9C.

Tyvärr kunde jag inte vara med er ikväll.  Ni får det här brevet. Jag minns er allesammans, trots alla år som gått. Leif,  som var min kompis ett tag. Jag kommer ihåg hur jag satt och tittade på när du och Lisa låg och hånglade i din säng. Malena, om du är där, jag var oerhört kär i dig. Karina och Lisa, ni var så långa och ni var alltid tillsammans. Magnus P, du var min vän innan du hittade Mikael. Vi födde upp hamstrar i ditt sovrum och sålde till djuraffärer. Jag tror inte att du är där Karin. Men har du hittat tillbaka vill jag att du ska veta hur jag minns att du försvarade mig en gång.  Roger – som jag tog emot när du kom ny till vår klass – vi blev kompisar några månader och gjöt tennsoldater.

Jag minns alla er andra också. Roland, Arne, Felix, Nils & Nils, Tage, Dylan, Petronella, Pyret, Anna, Karin, Peter och Peter, Magnus K och Adde. I efterhand minns jag speciellt  Anne. Glöm inte henne ikväll. Men var är Minna, hon fanns inte på klasslistan?

Kommer ni ihåg hur det kändes att vara 15 år? Hur osäkra vi var. Och vilka som hade hög status och vilka som rörde sig tyst och ensamt i korridoren? Minns ni mig? Att jag var utanför, inte passade in, men försökte få plats. Att jag ofta låg i någons nackgrepp med huvudet mot golvet i den gula korridoren. Minns ni de hårda kommentarerna? Jag tillbringade högstadietiden utanför en glasruta och kunde inte ta mig in. Minns ni det?

Jag minns det, precis som ni har era minnen. Kanske har ni andra minnen än mig, ljusare. Ni var säkert lika osäkra som jag och ville bara få vara med, inte vara utanför..

Jag har ingen anklagelse mot någon av er. Jag vill bara berätta vad jag minns. Jag hyser inget agg mot någon av er. Eller. Det gör jag visst. Men inte varje dag. Inte idag. För ikväll är det fest.

”