Då ska allt vara klart, pustar jag. Boken ska vara klar från min sida. Och då sätter jag mig ned. Tittar på mina boktravar. Mot dem har jag stöttat mig, lutat mig mot Sven-Eric Liedmans Hets, toktankat klokord genom Tomas Tranströmers dikter, känt värme i Thomas Tidholms ord, grubblat på vad Ludvig Igra menar. Så städar jag undan. Kastar papper. Hittar papper. Högen som ska sorteras blir lite mindre, somligt åker i papperskorgen men en mening sparar jag. Den river jag ut, lägger i en låda. Sparar.
Så blir allt rent och snyggt för ett tag. Slår mig ned i soffan. Ser ut över ordningen. Trivs inte. Trivs verkligen inte.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
