Jag sitter på pendeltåget och småpratar med Jesper Juul. Lite högt för mig själv. Det är en sådan dag. En dag som denna samtalar jag med Jesper Juul. Jag samtalar och ritar stora hjärtan i den bok jag läser. Jag viker ned små flikar av boksidorna så att jag lätt kan hitta tillbaka till några meningar som klär mina tankar i ord. Jag har haft den stora förmånen att småprata med Jesper Juul i verkliga livet, över någon middag, över en och annan tallrik, och det enda jag tänker nu är – Här sitter jag på tåget och pratar med Jesper Juul…
Här får ni några hjärterader ur boken NU ÄTER VI av Jesper Juul:
Det jag nu valt handlar om konflikter och de vuxnas rädsla för barnens naturliga och livsviktiga konflikter:
Försök två-tre gånger att låta barnen köra en konflikt ända till slutet utan inblandning från de vuxna och se vad resultatet blir. Det kan mycket väl bli en positiv överraskning!
Och jag förpassas till min underbara lekvärld som barn. Där de vuxna runt omkring sysslade med sitt för öppen ridå, morfar krattade löven, mormor bakade bullarna, tanterna stod vid grindarna, farbröderna cyklade förbi, och där mitt i alltsammans både lekte, bråkade och löste vi barn livets alla mysterier, konflikter och … behövde man någonsin en vuxens hjälp… så blåste de på skadade knän… och nickade väldigt klokt:
– Är du med i leken får du leken tåla!
Jag gillade det då och jag gillar det idag.
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
