Att stå i timmar vid en fontän kan tyckas märkligt. Men om barnen leker där, den gamle farbrorn likaså, när den tjusiga kvinnan cyklar fram och tillbaka mellan kaskaderna av vatten och den lilla ettåringen undersöker med sina svarta lackskor hur mycket hon kan skapa plask med sina fötter, och samma ettåring rusar ut i fontänen med höga lyckliga skrattljud och ingen mamma i världen sätter stopp för henne, då kan man stå i timmar vid en fontän i Reggio Emilia och bara … ja, vad sägs om… bara stå och observera. Miljö och människa i lycklig förening.
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
