Jag hälsade på min klass idag. Varje namn på eleverna lyser klara i mitt inre. Jag kan så mycket om dem, vad de senaste läste, deras sätt att vara, deras glädjeämnen och deras matvanor i matsalen. Jag minns hur deras engelska lät och hur de löste matematiktalen och hur de spelade drama… och hur de samspelade med det jag utmanade dem med.
Jag fick några minuter med var och en av dem. Alldeles i min närhet fanns det stöd jag kunde vila mot. Alldeles i närheten fanns det samtal jag nyss fått kraft ur. Alldeles i närheten …
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
