DEMOKRATIN OCH VI

Postat den 20/09/2010 av Anne-Marie Körling

Det är bistert kallt. Jag kan inte tänka bort. Jag kan inte sortera. Jag kan inte göra någon till dem och de andra. Att vara människa är att vara det bland andra människor. Jag fryser.

Jag tänker på de som ofrivilligt måst lämna sitt hemland. Jag tänker på dem som flydde hals över huvud från en plats där släktrötterna grävt sig ned till jordens mitt. Jag tänker på de barn som växer upp här. Jag tänker på det inskränkta. De inskränktas höga rop. Och hur de fick överrösta något vackert och något välkomnande.

Hur dörrarna stängdes med en smäll till det jag tror på.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Demokratin i skolan: Att ömma punkterna!
  2. ”tala över barns huvud”
  3. Låga förväntningar säger vi … hur kan vi säga så?
Det här inlägget postades i Värdegrunden, Verkligheten. Bokmärk permalänken.

9 svar på DEMOKRATIN OCH VI

  1. mie skriver:
    20/09/2010 kl. 9:07 f m

    Ja! Idag ÄR det bistert, bittert ock kallt. Känner lust att att gå in i min kammare, stänga dörren för att stänga ute den kyliga vind som plötsligt visat sej tilltaga. MEN MEN…Icke sa Nicke. Jag går ut i kylan för att sprida min värme. Alltid något. Mer än inget och bättre än dåligt.

  2. Annelie skriver:
    20/09/2010 kl. 10:06 f m

    Jag satt på tunnelbanan i morse när jag riktigt förstod vad som har hänt. Gråter när jag skriver ett inlägg om det på min egen blogg. Vad är det som händer?

  3. Plura skriver:
    20/09/2010 kl. 10:30 f m

    Visst är det iskallt när sådant inträffar. Då blir det än viktigare att skolan diskuterar demokratiska värden och fostrar kommande generationer till respekterande samhällsmedborgare. Det kan möjligen vara det goda med detta att vi åter börjar diskutera gemensamma värden. Möjligen kan det som inträffat vara baksidan av den jagfixering vi har i samhället.

  4. Hannah skriver:
    20/09/2010 kl. 10:31 f m

    Det händer därför ”Demokratin” glömde att lyssna.
    Otrevliga och ovälkommna saker händer ”alltid” när lyssnandet är svagt.
    Nu har vi två ytterlighetspartier i vårt parlament.
    Vem bär ansvaret för det och vem/vad hade kunnat få det att se annorlunda ut?

  5. sspirit skriver:
    20/09/2010 kl. 5:20 e m

    Idag, på bussen. Radionyheterna är på.
    Plötsligt en 11-åring( som jag råkar känna) utbrister:
    – Vaaaaaaaaaad f…n kallar de sig för Sverigedemokraterna? De borde ju kalla sig som det hette – SVERIGERASISTERNA.
    Och sen vänder sig han till en kompis som satt bredvid honom: Är man demokratisk då f…n ska man va’ ärlig.

    Hör ni, det finns HOPP. Det finns mycket hopp.

  7. pippi skriver:
    20/09/2010 kl. 6:46 e m

    Det är NU vi skall vara MODIGA!!! (Ja, Anne-Marie, jag skriker)

  8. Anne-Marie Körling skriver:
    20/09/2010 kl. 10:31 e m

    Ni har så rätt alla! //Anne-Marie

  9. Hannah skriver:
    21/09/2010 kl. 11:31 f m

    Ursch och fy för Sverigedemokraterna hör jag överallt. Rasister/Nazister osv. Och det är dom men det verkar som alla glömmer att det var väldigt många som röstade på dom?
    Varför var det så många som röstade på dom? Dom finns i parlamentet nu för att människor har gett dom sin röst.
    Skäll inte på partiet SD. Fundera istället på vad vi kan göra för att få människor att välja ett bättre alternativ.

Kommentarer är stängda.