Ansvar om nyheterna? Jag tänker att vi bombaderas med nyheter och att vi faktiskt mättas, orkar inte se, väntar på nya nyheter som sätter vårt blod i värme, får hjärtat att bulta och skaka om vårt väsen på riktigt. Jag har tänkt att jag ska plocka fram en bild, ett fotografi som jag ska vila i, oroas kring och inte lämna. Jag vill påverka mitt nyhetsintag för att göra mig själv påverkad. Jag är rädd för nyhetens behag och obehag.
Därför tar jag nu Rädda Barnens fotografi om de fängslade barnen! Jag tänker låta den kräva något av mig under mycket lång tid. Jag vill inte bli stillad och lugnad. Jag vill känna!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Vi bombas med nyheter. Denna söndag med två huvudriktingar. Natos genomförande av FN-sanktionen mot Libyen och följderna av Japans tre katastrofer. Övermäktiga på sitt sätt båda, för det kommer att skada vår lungna del av världen ett tag fram över.
Det intressanta dock vara den hemvändande svensken från Japan som illustrerade nyhetsflödet. Västmedias mera spekulativa och darrande inför den tredje katastrofen, som ännu inte är en fullt utvecklad katastrof, till den inhemska Japanska som sakligt rapporterar vad som hänt. Speciellt för oss trygghetsnarkomaner i Sverige oroar vi oss över det lilla minsta.
Söndagsfunderingar från Plura en solig sådan.
Kanske jag tänker konstigt, men vi är många som stundom strider på olika sätt för olika saker. Till slut kommer man kanske nånstans lite längre i kamperna alla fall. Utvecklingen går framåt på bred front. Och det är väl bättre än om alla skulle strida för en smal sak för då skulle ju allt annat inte komma nånvart.