Det är mycket svårt att förklara en skola. Beskriva den och uttrycka sig om den. Det går nästan inte. Det är mycket svårt att förstå vad skola är. Det finns tankar om skola som sitter i vägen för den faktiska skolan, man ser skola med tänkta ögon. Det är också mycket svårt att förstå vad det är för lärande som äger rum om man för en stund kliver in i ett klassrum. Däremot kan man se rutinerna, man kan ta del av relationerna, man kan få nosa på innehållet i lektionerna.
I skolan kan man bemötas av en vaktmästare som anger tonen för hela skolan med sitt leende och välkomnande och där eleverna håller upp dörrarna för varandra för att skolkoden är sådan. Man kan få en god känsla vid inträdet i skolbyggnaden och man kan känna sig mycket ovälkommen. Vilket också kan synas i mottagandet av elever och besök i klassrummet. Skolan andas sin egen energi.
Skolan är suverän och allmän på en och samma gång. Ibland tänker jag att man absolut inte borde kunna känna igen sig i en skola. I samma stund man satte foten i skolan skulle nyfikenhet väckas och undran skapas. Att skolan vibrerade av stolt egenvärde. Skola!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Stäng alla traditionella skolor. Bygg upp nya kunskapscenter istället.
Slopa åldersindelning, klassrum o ämnesindelning!
Låt varje elev studera i sin egen takt.
Visst vore det spännande om en 17-åring kunde göra ett grupparbete tillsammans med en 7-åring o en 13-åring!
En bärbar dator till varje elev, trådlöst nätverk i skolan, möjlighet att studera vart som helst, kunna träffa läraren via skype.
Vår digitala teknik skulle kunna göra det möjligt!