I boken ”Minnena ser mig” av Tomas Tranströmer (1993) åskådliggörs en mängd skolfrågor. Jag har tagit fasta på Tomas Tranströmers tankar om åtskillnad mellan hem och skola. Det handlar om skandalen, den stora, och den som aldrig någonsin får inträffa. Tranströmer, 1993, skriver:
”Under hela min skoltid ansträngde jag mig att hålla skolans värld och hemmets värld isär. Om de båda världarna började läcka in i varann skulle hemmets förorenas. Jag skulle inte längre ha någon riktig tillflyktsort. Än idag känner jag olust när jag hör uttrycket ”samverkan mellan hem och skola”. ”
Följderna och vinsterna blev dessa:
”Jag kan också se att isärhållandet av de två världarna hos mig ledde vidare till en mer principiell åtskillnad av privatliv och samhälle. /…/ Vad man upplever i skolan projiceras till en bild av samhället.”
Jag har tänkt mycket på dessa rader. Jag tror på skolans riktning in mot de egna inre värdena – skolvärlden – och att ständigt skapa riktning inåt. Jag tror det är en god riktning. Jag tror också att skolan ska informera om vad som sker i skolan. Det är många saker vi kan lyfta och det tycker jag vi ska göra. Exempelvis vad eleverna lär sig och vad undervisningarna syftar till. Sådana saker tycker jag vi ska berätta mycket om.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
