Plockar med böcker. Ordnar i bokhyllorna. Böcker faller ut för att påminna sig om att de finns. Slår upp sina boksidor för att landa öppet med orden som fallskärmar. En del böcker drar sig bakom alla andra i hyllorna. Andra berättar om mig. Boktitlarna ser mig. Jag minns mina läsningar. Jag minns min hunger efter ryska författare. Jag minns då min mamma med flit gömde böcker för att jag skulle få leta efter dem. Hon berättade livligt om författaren och olämligheten att jag skulle läsa just den bok hon pekade med tydlighet på. Sen gömde hon den. Jag letade och letade. Nu står den där i sin nakenhet och påminner om mamma och om unga år. Böckerna berättar och jag minns. Jag har två egna hyllor för Tomas Tranströmer och Sven-Eric Liedman. Det föll sig mest naturligt. Resten står fortfarande i det kaos som alltid uppstår då ting byter plats. Jag bär böcker. Minnena är där i varje bok.
Boktitlarna ser mig, med ursprung ur Tomas Tranströmer Minnena ser mig.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
