Frukostbiljetter i julklapp

Postat den 17/12/2011 av Anne-Marie Körling

Det var den där gången jag fick ett presentkort av min son. Jag fick femtio frukostar på sängen. Jag blev så mammigt rörd att jag tänkte spara den där lappen med avrivbara frukostbiljetter för all framtid. Sen kom den där dagen då jag verkligen tänkte att nu ska jag få en frukost. Min son med sitt mycket blonda hår och sina stora blå ögon tittade sorgset på mig  – Men, tiden har gått ut, den räckte bara till februari!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Till min adopterade mamma
  2. Retoriken i wordfeud
  3. Rätten att älska sitt barn
Det här inlägget postades i Läraryrket och lärarrollen. Bokmärk permalänken.

Ett svar på Frukostbiljetter i julklapp

  1. mie skriver:
    18/12/2011 kl. 6:47 f m

    Den rara berättelsen skulle jag vilja berätta under eftermidda’ns släktträff. Får jag det?
    En annan rar berättelse.
    Barnet hade omsorgsfullt slagit in ett paket till sin pappas födelsedag. När pappa blev uppvaktad med paketet, öppnade han varsamt pappretoch fann ytterligare ett pappersvarv. Pappan öppnade lika varsamt ytterligare några pappersvarv. Äntligen syntes en liten pappask med lock. Pappan kikade in under askens lock och såg……en tom ask.Pappan frågade sitt barn vad det det var för spännade present. Barnet svarade: ”Pappa, det är en kram till dej!”

Kommentarer är stängda.