– Jag var på utvecklingssamtal, berättade en person med barn i skolan. Jag blev en aning förvånad. Läraren berättade om hur svårt det var att komma åt datorerna och att nätet var det lite si och så med. Va, tänkte jag, är det här svensk skola? Har inte lärare bärbära datorer och nät som är tillgängligt?
Jag var lite tyst. Jag tänkte att så mycket av lärartid har gått åt spillo på grund av bristen på datorer, svårigheter att komma åt nät, problem med än det ena än det andra … och när man till slut skriver sitt hembrev med vanlig penna, och ovässad penna och ska kopiera … så svarar kopiatorn med ett slags uppgivet prassel prassel och så står man där mitt i en härva av papperstrassel. Men som sagt, vi gör och lär, processar och tar elever genom kursplaner i kemi, historia, svenska, idrott, bild och massor av andra ämnen. Trots det!
– Jo, jag tror det är så på skolan än, vi är inte så datortäta eller uppkopplade som vi skulle önska. Man får arbeta hemifrån vilket jag tror många gör. Hej hopp!
Jag tänker på hur lätt det är att dokumentera med en dator. Om man hade en!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Eller åtminstone en smartphone. Att förvänta sig att varenda lärare i varenda skola i hela landet omedelbart utrustas med en ny smartphone i juni varje år är ingen orimlighet. Tycker jag.
Pingback: Från penna till chatt långt-bort-i-stan « skoltanke