Pendeltågtrafiken forslar oss människor över ett lagt nätsystem. Jag färdas. Du färdas. Oftare syns vi i nättrafiken. Så möts vi. Blir personliga på det där personliga viset. Blir glada. Ser varandra i ögonen. Gratulerar till ditten och datten.
– Det är min födelsedag, säger du plötsligt.
– Men åh, har den äran, åh så underbart få säga det i verkliga livet, säger jag.
Jag tycker om de kontakter jag fått via ettor och nollor. Jag sitter här i min soffa. Världen är precis så stor som jag vill att den ska vara. Då slår det mig – jag har också en utvidgad vänskapskrets.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
