Eleverna vi inte …

Postat den 10/02/2012 av Anne-Marie Körling

Alla omsluts av läroplan och kursplan. Alla de som inte också blickar mot oss med klara och lyckliga ögon, också de som snorar sig igenom skoldagarna och inte har lärt sig att snyta sig, också de som äter slarvigt och med illa bordsskick och som inte fått lära sig att äta ihop med andra, också de som vänder sig bort från skolan med orden fitta, gubbdjävul och trotsar med utåtagerande ilska, också de som inåtvända vänder sig mot grubblerierna om att mamma och pappa bråkar därhemma, också de som luktar svett för att deras kroppar växer upp och hormonerna stökar till det, också de som dagdrömmer om att sätta mål efter mål i Juventus liga, också de … också de som vill mer än göra det vi gör i klassrummet, de som uttalar att lektionerna är tråkiga, också de. Också de som i förtvivlan kastar en bok i klassrummet för att de inte förstår, inte kan och hela världen kräver att de ska kunna. Också de! Alltid också de.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Lektionen så tyst att tankarna inte ens gick att höra
  2. Det vi gör mot elever kan vi inte …
  3. Nej, inte alla dessa mål
Det här inlägget postades i Läraryrket och lärarrollen. Bokmärk permalänken.

3 svar på Eleverna vi inte …

  1. Ny lärare skriver:
    10/02/2012 kl. 4:33 e m

    Oj, precis vad jag tänkt. Har dock inte fått ner det i skrift. Många barn med olika möjligheter och med olika ”ryggsäckar”. En del otroligt tunga sådana, andra inte ens en tråd på kroppen. De flyger fram. Vi lärare ska se till så alla når målen, på ett eller annat sätt.

    Anne-Marie: vad har du för tankar kring fostrans rollen för oss lärare.

  2. Helena von Schantz skriver:
    11/02/2012 kl. 8:53 f m

    Det är viktigt att påpeka den här saken, Anne-Marie. Jag ser strukturfel i skolan som hindrar oss från att lägga mest tid och kraft på den som behöver det mest. Vi lärare sätter mycket tid på föräldrakontakter, men de elever som behöver oss mest har föräldrar som varken ringer, svarar på mejl eller kommer på möten. Även i övrigt går mycket av tiden på den som ropar högst och kräver mest. Vet inte hur man kommer åt det här.

  3. Sanna Borg Persson skriver:
    11/02/2012 kl. 11:38 f m

    Det fina i det du skriver, värmen och ärligheten. Detta skulle jag vilja prata mer om på lärarutbildningen.

Kommentarer är stängda.