Vi är här!
Samlade!
VI!
Samlade i skolan!
Vi har samlats kring matematikutmaningar, skönlitteratur,
musik och idrott.
Vi har samlats kring snickarbänkar, symaskiner, målardukar och
kemiexperiment.
Vi har samlats kring spenaten, äggrörorna, hårdbrödmackorna,
och spagettin med köttfärssåsen.
Vi har samlats kring frågorna om världen, om oss, om mig,
om dig och om händelser i stort och i smått,
Vi har samlats för att undersöka
hur man kan göra, tänka och lära.
Vi samlas i skolan för att räkna med oss!
Vi!
Skolan är en plats för oss.
Nu springer vi ut med våra berättelser om vad vi lärt oss,
vi får möjligheter att orientera oss med det som skolan
givit oss av kunskaper och gemenskap.
Ett vet vi som arbetar här vid skolan:
Vi samlar in er igen.
Vi samlas återigen!
Återsamlingen!
Skolan är vi!
VI!
Tack till oss!
_____________________________
Jag vill med detta tal fokusera på det inre arbetet. Skolan är unik! Och det skolan bör ge oss alla är något meningsfullt och meningsfyllande. Vi måste stärka skolan inre röst. Så tänker jag.
Jag har skrivit andra tal:
och förra årets avslutningstal hittar ni här!
FILAR PÅ FLERA TAL!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Pingback: Retorik – konsten att övertyga | Min undervisning
Tack för dina avslutningstal och för din blogg! Där finns så mycket bra och tänkvärt!
Tack! Kristina
Hej, tack för att du finns och läser här. Hej HOPP!