Jag är en omtyckare. Min läsning omfamnar skolorden. De som kommer inifrån skolan. Jag blir rörd, glad, hoppfull och vill verka intill, med och ihop. Därför rektortycket och lärartycket. För att skapa röster om. Inga påhopp. Utan hopp.
Skolan behöver det. Och eleverna är där. Deras tid är nu. Deras kommande är vår horisont. Daglig skola, omedelbara möten, ögonkontakt, undervisning och resurserna där vi alla ansvarar, finns, verkar och knyter an. Skolvärldar är möjligheter.
Jag vill behålla mitt hopp. Om vi inte tror, hoppas, vill och gör. Hur ska de som växer upp hoppas, vilja, våga och uppleva gemenskap. Från här och nu. Till det framtida.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
