Jag ska skriva en artikel. Och jag har börjat med början. Själva ingången till artikeln. Själva meningen som ska locka till vidare läsning. Ibland tänker jag på andra artiklar. Franskans artikel ”La” tänker jag på. Den får mig på helt andra tankar. Jag börjar trudilutta.
Kanske är det för att ge luft och kreativitet åt det jag ska skriva. Kanske är det för att just de kreativa befriar för en stund. Jag ser på det jag skrivit i min artikel. Själva början. Då tänker jag på Astrid Lindgrens börjor. Hon började en bok med:
Blod! Inte tvekan om saken.
Ett enda ord var ingången till hennes berättelse. Ett enda ord. Det finns också ord som avslutar saker och ting. Amen, är ett sådant ord. Eller meningen – Nu var sista ordet sagt.
Vad är det för mening tänker jag. Nu var sista ordet sagt! Det går en rysning genom ordförrådet. Vad finns att säga efter ett sådant påstående. Vem hade rätten att säga denna mening?
Jag skriver en artikel. Jag tror jag börjar med några ord av Dag Hammarskjöld. Ni får läsa i slutet av detta år.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
