Stjälk

Blomsterprakten på stjälken. Jag tittar på blomman. Stjälken tar jag för given. Jag borde titta på stjälken. Denna enbenta styrka.

Det här inlägget postades i Skriver om ditt och datt. Bokmärk permalänken.

thord wiman skriver:

25/06/2012 kl. 2:42 e m

Att visuellt konkret fokusera på det väsentliga i ett sammanhang är en konst som kräver medveten träning. Vi människor är inte så bra på detta. Ej heller att prioritera rätt saker. Oftast blir det för mycket yta på bekostnad av djup och gedigen helhet. Stjälken är ett utmärkt exempel. Det finns en tankesväng här som lyser av viktighet: något som mänskligheten måste lära, måste bottna i och mogna ur. Ett helt annat förhållningssätt. Ett annat sätt att tänka. En slags global existentiell mänsklig men personlig hemläxa. Igen och igen. Om vi kan. Om vi orkar.

Hej! och lev väl i sommartidens klorofyllmättade dagar!
Anne-Marie Körling skriver:

25/06/2012 kl. 11:02 e m

Som alltid Thord, vackra tankar och djupa innebörder. Du läser min text så som jag önskar att den skulle förstås och jag förstår den också. A-M

Kommentarer är stängda.