Första gången jag passerar det lilla barnet ler jag. Barnet sitter på en liten plaststol och framför barnet finns allehanda saker att köpa. Då jag går närmare för att titta ser jag att barnet inte är förmöget att prissätta och packa in sakerna som är till försäljning. Det noggranna prislapparna vittnar om att någon annan säljer det som finns på bordet.
Varje kväll passerar jag det lilla barnet och de saker som är till försäljning. Mörkret faller över oss. Då barn själva ordnar med små försäljningar är det på lek. Här är leken borta. En kväll sitter barnet där med en napp i munnen, påtagligt trött. Jag går förbi. Ler. Barnet tittar på mig, tar ut nappen och lipar.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
