Jag har förmånen att samtala med en lärarkandidat. En av mina lärarkandidater ger mig den bästa injektionen framtidshopp kring pedagogiken:
– Jag har skrivit ihop vad jag ska göra på min praktik, så många så roliga saker jag ska pröva, jag skickade det till min handledare och han gav mig en endaste kommentar – Klockrent!
Så sa min kandidat. Jag har aldrig någonsin haft en kandidat som gjort undervisningsförslag och skickat mig i förväg för gensvar och idégemenskap. Jag kan bara gratulera denna kandidat. Denna kandidat skulle jag omedelbart anställa.
Anställa?
Jag har aldrig presenterat hur jag undervisar för den som har anställt mig. Inte en enda gång har jag presenterat ett undervisningsförslag, kopplat till mina tankegångar kring människo-och kunskapssyn och mitt relaterande till kursplaner och läroplaner. Det är ganska märkligt. Jag borde ha fått ge en liten hint om vad jag vill med min skoltanke i realiteten.
Jag värnar den här kandidaten. Jag följer yrkesutbildningen och hur den gestaltas hos den blivande läraren. Jag har förmånen att arbeta nära en nyexad lärare också. Det är ytterst spännande att följa denna persons yrkesblivande och hur jag i samspel får utveckla mina tankar och möta nya.
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Ja det är märkligt! Jag behövde inte visa min lärarexamen när jag anställdes för 10 år sedan – det tyckte jag var märkligt då och ännu mer märkligt idag.
Det betyder mycket att läsa att du värnar om mig. Jag tänker att alla kandidater borde ha en medveten och kunnig lärare som värnar om dem och som man kan bolla tankar med en vardag klockan 22.00.
Tack A-M!
Malin
Grattis Malin! Och grattis A-M! Vilken tanke- och utvecklingsfrämjande situation ni har förmånen att befinna er i. I min ångest-tänk-om-inte-eleverna-får-det-de-ska-ha-fyllda nybörjarlärarvardag låter det som den bästa av världar. 🙂 Lycka till i fortsättningen!