Matematiken omger oss ständigt. Det faktiska matematiska syns i alltsammans lika mycket som vårt språk syns och påverkar. Vi är mitt i det. I det språkrika, i det matematiska:
i sidangivelserna,
i riktningarna upp och ned,
i mer och mindre,
i fler och större,
i kilometeravståndet till Ikea,
i myrsteg till lekparken,
i kilowattimmens ljussken,
i skuggans radie,
i alla vinklar och vrår,
i meterhöga berg över hav,
i omfångsrika möjligheter,
i mina mänskliga kilon som jag bär omkring på överallt,
i raketens hastighet till månen,
i avsaknaden av dig och någon annan,
i kommentaren – jag addar dig på facebook,
i fildelningarna på nätet,
i bråken kring hur att dela upp den runda tårtan,
i procenten av alla de helheter som vi avstår ifrån eller kräver,
i de antal ord jag skriver här,
i min längd om 173 centimeter,
i värmen i mitt inomhusrum…
och jag är i mitt språk och mäter upp alltsammans.
Kastar ljus över fenomenet matematik.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
