Oavsett så skriver vi ju med handen, fingrarna – men vi skiljer dem åt i termer av benämningarna. Jag är numera en urusel handskrivare, jag skriver nästan ingenting med penna och papper – jo kanske lite slarviga anteckningar till mig själv, listor måhända. Däremot har jag en fin handstil då jag konstnärligt vill sända ett kuvert till någon. Då lägger jag till handskrivarkonsten och snirklar mina bokstäver med finess och form.
Den grafiska handstilen handlar om min lek över tangentbordet. Jag rör mig med mina händer och fingrar, trycker ned och därmed har jag min grafiska handskrivna etertext. Men jag söker en slags personlighet också här – jag väljer typsnitt med hänsyn till den text jag skriver, till den som ska få den, i vilket syfte. Jag gör också bokstäverna större, fylligare, mindre, skirare.
Så visst är skrivandet i sin yttersta form ett hantverk. Förlåt jag menar ett tänkverk.
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
