Morgonrusning. Folk springer, trängs och ska hinna i tid. Barn ska till skolan, ett annat till förskolan. Alla fötter springa hit och dit. Så i pendeltågets korridorer av resande ett magiskt litet rum. Där sitter en mamma och läser högt för sin son. Ljudet av mammans röst ett eget paradis. Pojken sitter stilla intill. Jag lyssnar mot de högläsande sällskapet. Där står tiden stilla. Ruset rinner av. Andetag kan bli djupa. Som om jag fick en varm hand på min axel. Lugna ned dig. Slå av på takten. Hjärtat slår. Lyssna en stund. Berättelser skapar mening och gör något med det nu som pulserar. Får tiden att stanna upp.
Intill mig på bussen sitter en läsande. Bussen stannar. Folk kliver av och på. I en annan värld är läsaren. Jag tror att koncentrationen läsaren har påverkar mig. Min bok ligger hemma på köksbordet.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
