Jag minns min professor i pedagogik. Hon som knöt teorierna med gestalterna i litteraturen. Vi fick förstå våra teorier via Emil i Lönneberga eller någon annan gestalt i någon annan bok. Det var både roligt och lärorikt. Jag sände min professor i pedagogik en varmt och glatt mail … för att säga att jag tyckte om föreläsningarna och att professorn en gång lyft fram mina tankegångar och puttande mig i riktningar där jag skulle göra något utåtriktat av mina tankar och tankegångar kring barn.
Igår återknöt jag. Och upptäckte att banden fortfarande fanns där och likaså de viktiga tankarna.
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
