Så pedagogiskt lycklig jag blev i klassrummet i Hallstahammar. Jag blev glad redan vid parkeringen vid skolan. Rektorn och skolutvecklaren vecklade ut sina pedagogiska armar mot mig – ropade – kom … här finns kaffe och en liten stund att vila upp dig på…
Glädjen syntes nästan överallt.
– Får jag titta in i ett klassrum, frågade jag.
Och vips stod jag i ett klassrum. Läraren visade. Läraren var stolt och glad. Läraren hade ordnat det för sina elever. Läraren pekade på två bord.
– De där borden är dina bord, sa läraren. Jag plockade upp dem ur källaren efter att ha läst din blogg. Det bästa jag har gjort. Många olika platser att sitta på i klassrummet.
Då log jag. Men mitt hjärta – det skuttade och hoppade omkring.
Så bra barnen får det tänkte hjärtat. Jag kramade om läraren. Hon hade givit mig något stort. Hon hade givit mig ett gensvar!
Anne-Marie,
som föreläste i Hallstahammar idag. Om vägen till skriftliga omdömen.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
TACK för idag! Du är en stor inspirationskälla för mig i mitt arbete och dessutom uppskattar jag din ärlighet! Det ”omdöme” kombinerat med den ”utvecklingsutmaning” du gav mig, klassrummet och mina elever gav mig positiv bekräftelse av det jag redan gjort, samt en vink om vart jag kan sträva härnäst… Det gillar jag!
Kram och på återseende!
Eva
Du är modig! Och jag är glad att du är det! À-m