Det är mycket lättare för mig att skriva om jag har en bild, ett fotografi eller en annan slags gestaltning än den tomma ytan att skriva på. Jag behöver komma åt något som inte har färdiga ord utan som triggar mitt inre språk. Det kanske också handlar om att jag har en vag föreställning men så fort jag ser något utanför så vet jag att mitt skrivande har den näring som det behöver.
Det är nog viktigt att fundera över hur man skriver. En del behöver en speciell penna, ett alldeles speciellt papper eller en viss bok för att skriva. En del behöver få prata högt, någon annan vill inte bli störd, en annan städar och så… föds skrivandet. Jag behöver ett fotografi, en teckning eller en liten ordbild av något slag.
Eftersom jag vet detta så tänker jag – hur får eleverna förbereda sitt skrivande? Har de fått tala sig varma för det skrivande fokus läraren ger dem? Har de fått se bilder som utmanar deras kommunikationsglädje? Får de skriva för att de har något att säga? Eller får eleverna skriva för att det ger något att bedöma?
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
