Den stolta skolan – så säger jag om och om igen

Postat den 27/04/2010 av Anne-Marie Körling

Hela skolan ska stråla av självförtroende!

Det kan tyckas fånigt. Men jag strävar efter det där jag är. För om vi är stolta så blir eleverna stolta.

Jag tror inte vi ska underskatta värdet av glädje, stolthet, sammanhang och något riktigt svårt att sätta i händerna på eleverna. Någon utmanande svårt som gör att vi alla blir lärandet ihop. Ett riktigt problem som gör att vi samarbetar naturligt och autentiskt.

Stolt,

Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. Stolta barn, sa jag!
  2. Första lärardagen i skolan – så här önskar jag mig den!
  3. Vem skapar skoloro? Vad säger vi om skolan?
Det här inlägget postades i Barns rättigheter och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

5 svar på Den stolta skolan – så säger jag om och om igen

  1. Plura skriver:
    27/04/2010 kl. 6:00 e m

    Visst ska vi vara stolta och ständigt testa gränserna.

    Hur ska vi annars klar av trycket från hårt och medvetet satsande nationer som Kina, Indien, m fl på kunskaputveckling. Om vi inte vaknar upp kommer vi snart inte leda utvecklingen på tal om entreprenörskap. Då kommer vi väst att vara andra rangens nationer.

    Tänker Plura.

  2. Lilian skriver:
    28/04/2010 kl. 1:41 e m

    Jag kan bara instämma!
    Visst behöver vi lyfta skolglädjen och tillåta oss att känna stolthet över våra elever, oss själva och det arbete som utförs av alla i skolan.

    Själv funderar jag mycket över hur vi vuxna förhåller oss till den tid vi har att disponera. Ambitionen är hög och det är så mycket som det finns önskemål om att hinna med. Varje läsår innehåller lika många dagar som det föregående men ibland undrar jag om vi har ett realistiskt förhållande till tid…

    Kan det vara så att vi skapar stress som gör att vi inte hinner med skolglädjen i så stor omfattning som vi egentligen har möjlighet till? Kan det vara så att vår vilja ger dåligt samvete som skapar stress som har effekt på skolglädjen?

  3. Anne-Marie skriver:
    28/04/2010 kl. 1:45 e m

    Jag tror vi ägnar mycket tid åt att diskutera tiden. Jag är ganska trött på den diskussionen. Jag tror den lägger sordin på det mesta. Jag följer din blogg och ser att du förmedlar glädje och hopp, så inget ont mot dig och de dina. Men tiden sätts alltid som första argument och dessvärre tror jag lärare gör för mycket av saker och ting, de lär inte i gemenskapen med eleverna. Det blir en görande lärare-jag längtar efter en reflekterande lärare. Den förskjutningen önskar jag mig. Rent generellt. Jag tror vi måste tänka innehåll och skapa vårt fokus ur det – om vi för ensidigt tänker form så blir det just form. A-M

  4. Lilian skriver:
    28/04/2010 kl. 3:30 e m

    Helt i linje med mina tankar, mina hur och mina varför handlar om hur jag skall bidra för att påverka skeendet(kanske uttrycker mig oklart…).

  5. Anne-Marie skriver:
    28/04/2010 kl. 3:32 e m

    Nej du uttrycker dig inte oklart. Förstår jag dig rätt? A-M

Kommentarer är stängda.