Mitt tacktal till Reggio Emilia- ungefär. Har ett bildspel som förstärker orden:
Jag ville vara ett barn och rätten att vara det:
Rätten att som vuxen vara ett barn.
Rätten att frigöra mig från mina pedagogiska föreställningar
och undra utan svar.
Rätten att vara i en stad
och att staden inte överröstar barnet.
Rätten för barnet att vara självförtroende.
Och i barnet syns sanningen om miljön
och om oss vuxna.
Rätten att klättra på kulturens trappa
och rätten att få uppleva utmaningen när man klättrar.
Rätten att undersöka det som alla redan känner till
och glömt att förundras över.
Vattnet!
Skuggan!
Leran!
Den blå färgen!
Rätten att uppleva
att it takes a village to bring up a child.
Rätten till generationerna
och rätten att få höra generationernas berättelser.
Rätten att få stå vid en fontän
och se en morfar cykla trettio varv med ett barn
och besvara barnets ENCORE med att cykla
ett varv till.
Jag ville vara ett barn och jag blev ett.
Rätten att förvalta mötet
och rätten att bära hem frågorna.
Den vackraste gesten Haninge Kommun kan ge
är gensvaren och de frågor vi fortsätter att ställa.
Och att Haninge Kommun kan besvara frågorna
med en fortsatt undran.
Rätten att vara ett barn!
Barns fulla rätt att vara lärande tillsammans i sammanhang och i gemenskap.
Anne-Marie
Enastående vackra människa!
thord wiman!
Kan jag få låna dina ord?
Efter att ha läst dessa tre sååå vackra ord finns det inga vackrare och mer beskrivande ord.
Dessa tre ord framkallar bilden av hur ett dunlätt täcke målmedvetet och med mycket varsamma händer, försiktigt lägges över någon som är mycket värdefull.
Den medmänniska som kravlöst ger och ger av sitt kunnande…….nämnligen….
ANNE-MARIE KÖRLING
Åh, ni vackra. Tack! //A-M