Föreläsaren, dvs jag, och skisserna på whiteboarden

Postat den 11/06/2010 av Anne-Marie Körling

Jag brukar skissa på saker och ting. Jag har nu en skiss på läroplan och kursplan och den tror jag blir mycket bra. Idag då jag föreläste blev skissen på ett helt annat fenomen så här. Jag vet precis innehållet och vad det är jag har att berätta och gestalta. Men som kontextobunden håller den knappt.

Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. ”Snälla, kan du … ” Självklart svarar jag.
  2. Formen gnager innehållet
  3. Att följa lärande: Berätta sa jag till en elev … och eleven berättade!
Det här inlägget postades i Pedagogik och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

6 svar på Föreläsaren, dvs jag, och skisserna på whiteboarden

  1. Plura skriver:
    12/06/2010 kl. 2:32 f m

    Anne-Marie jag kan se hur du tänker – i relationer och kunskapsbärande mellan elever och lärare. Eller ser jag fel?

    Om det är så tänker vi nog lika på microplanet. När jag ritar mina bilder är de starkt schematiserade och på en macronivå. Låt oss modella vidare Plura.

  2. Anne-Marie skriver:
    12/06/2010 kl. 2:49 f m

    Vi har samma utgångspunkt, vi har styrdokument och läroplan. Det där är inte den skiss jag skapar nu. Det där är en annan skiss. A-M

  3. Plura skriver:
    12/06/2010 kl. 3:40 f m

    Så jag såg fel eller tolkade den med mina strukturögon…..Plura

  4. Anne-Marie skriver:
    12/06/2010 kl. 3:45 f m

    Du läser för att du vill hitta och förstå – det gör alla. Men jag är inte där ännu. Och jag skriver om det jag tänker då jag är klar. Jag är inte klar. Och blir en aning stressad. Anne-Marie

  5. Plura skriver:
    12/06/2010 kl. 4:34 f m

    Oops! Det var inte meningen att stressa.

    Tillhör väl skammen att säga de som snabbt vill ha lösningar på saker och ting, även om jag reflekterar en hel del. Tyvärr har väl ordet tålamod inte varit min starka sida och jag har haft svårt för att stava till ordet, så förlåt en rastlös själ. Plura

  6. Anne-Marie skriver:
    12/06/2010 kl. 4:38 f m

    Jag ser din vilja, du uppmuntrar mig. Men då det gäller pedagogik är jag ytterst långsam, också trots min kreativitet. Du vill och det är det vackraste. Jag måste få tid. Det är allt. Vi söker ju lösningar på läro- och kursplanernas implementeringar. Klart en viss rastlöshet skall till – vi har ju trots allt haft sedan 1994 på oss. A-M

Kommentarer är stängda.