Målvakt och avbytarbänk – en miss av skolan

Postat den 13/06/2010 av Anne-Marie Körling

I skolan behöver vi inga målvakter. Men ibland har vi sådana. Målvakterna i skolan är de som plötsligt säger

– Du har jobbat färdigt men nu får du vänta på att dina kompisar kommit lika långt – du får sitta på avbytarbänk och vänta på din tur att fortsätta.

I skolan behöver vi inga målvakter. Dessvärre har vi sådana. Om eleverna går i mål för fort så …

Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. Väldigt, väldigt ung civilingenjör
  2. Undantaget vi gör är i själva verket anpassningen
  3. Källkritik: Innan du blir en källa
Det här inlägget postades i Barns rättigheter och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

8 svar på Målvakt och avbytarbänk – en miss av skolan

  1. Plura skriver:
    13/06/2010 kl. 2:45 f m

    Men Plura har en annan tanke. Använder metaforen i ett annat sammanhang för att beskriva ansvaret för att mål innehålls.

    Om du separera betydelsen av ordet mål vakt blir det en person som vaktar att målet nås och inget annat. Och det är tyvärr allt för många som inte vaktar just detta mål för barn som har svårt att nå sina mål.

    Ställde jag till det nu?

  2. Anne-Marie skriver:
    13/06/2010 kl. 2:48 f m

    NEj – men alltför många säger stopp då bollen har gått i mål som om alla andra mål försvunnit. Det taklösa lärandet har inga mål. A-M

  3. Plura skriver:
    13/06/2010 kl. 3:56 f m

    Precis Anne-Marie. Jag ser två problem med mål. Det första att man inte stöttar för att nå det. Det andra att när man nått det är det dag att ta nästa höjd.

    Och det är väl där individanpassningen kommer in. Det finns inga tak för mål bara olika nivåer eller som du säger lärandet är taklöst – hemskt vore det annars. Vad synd det är med lärare som inte förstår att om eleven kommer till år 7 och kan år 8 matte ska läraren se till att just den eleven kanske läser år 9 och gymnasiematte…..

  4. Anne-Marie skriver:
    13/06/2010 kl. 3:58 f m

    Barn som är fem år kan läsa. Barn som är sju år kan skriva. Barn som är tretton år kan mer engelska än vad som utmanar i skolan. Att inte veta och ta avstamp ur det ställer till det. Det är tråkigt att vänta. Om väntandet inte har något värdigt innehåll så börjar man röra på sig, kasta småsten, prata högt och … erövra stämpeln att man är en stökig elev. Så missar vi alla mål. A-M

  5. Plura skriver:
    13/06/2010 kl. 4:51 f m

    Så sant, när man inte får utmaningar blir det tråkigt. Så är det även i vuxen ålder, alla blir stökiga vuxna och missar målen. Blir intressantare att ägna sig åt annat än det man ska göra tänker Plura.

  6. Anne-Marie skriver:
    13/06/2010 kl. 6:12 f m

    När man går i mål så ska målet upplevas, det ska inte vara självmål och straffbänk. A-M

  7. Mats skriver:
    13/06/2010 kl. 11:55 f m

    Men hallå! Målvaktens uppgift är ju att förhindra mål.
    Om han inte är engelsman och heter Green förstås…

    Tänk om allt det här kursplan- och målsnacket gör oss ointresserade av de verkliga egna målen?

  8. Plura skriver:
    13/06/2010 kl. 6:25 e m

    Men hallå Mats – verkliga egna mål kan väl vara just att omsätta kursplaner eller?

Kommentarer är stängda.