För någon veckan sedan, på en pizzeria kom in 2 gossar 6-7 år gamla.
-Hej!
-Hej!
– Vi skulle vilja beställa vår fösta pizza. Kan du hjälpa oss?
– Ja. Självklart. Vilken pizza vill ni ha?
– Jaaaaaaa. Vi kan inte läsa själva all pizzor som står här på listan. Men vi har pengar. 200 kronor. Räcker det?
– Ja, det räcker gott. Har inte mamma eller pappa sagt till er vilken pizza ska ni beställa?
– Nej. Vi vill beställa själva. Men vi kan inte läsa.
– Okej, då. Vad tycker ni om att ha på pizza? Tycker ni om skinka,ost, räkor, musslor, salami? Tomater, paprika, ruccola, lök?
– Jag tycker om skinka och ost. Och lite tomater, men inte paprika och lök. Majs tycker jag mycket om.
– Jag tycker också om ost, men jag tror att jag vill ha lite räkor på det. Inte så många.
– Men då blir det lättare om ni kommer med mig till köket och säger till mig vad och hur mycket skall jag lägga på era pizzor.
– Cooooooooolt! Tack så mycket! Men … hur mycket kostar det? Räcker pengarna?
– DEt kostar 79 kronor styck. Då blir det 158 kr för båda.
– Det är nästan 160 kr. 2 kronor mer än 158. Då får vi pengar tillbaka. Hur mycket får vi?
– Ja. Ni får rest 42 kr.
– Vad bra! Då kan vi köpa en halv pizza till. Går det bra?
– Men orkar ni äta så mycket pizza på en gång?
– Nej, kanske inte.
– Men då kanske ni sparar resten och kommer ni en annan gång och beställer en hel pizza.
– Jaaaaa. Vad smart! Du är en mycket smart man. Och snäll. Här är pengarna.
– hahahaha. Ni är så snälla! Här är resten. Kom med mig så ska vi fixa pizzan.
Detta har jag vittnat. Vilken lycka i pojkarnas ögon! Vilken underbar, klok man pizzabagaren! Vilken service!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Jag tackar för orden. De är andras ord. Jag är bara budbäraren.
Jag kan bara säga – Wow! Vilken underbar man som tog emot de här pojkarna. Wow!
Det härliga var att sin kollega tog bara över beställningarna från de andra hungriga rastlösa kunder. Jag kunde inte låta bli och gick tillbaka och gratulerade båda för deras insats att förvalta något så stor i pojkarnas liv.
Det mycket tråkiga var att jag hörde en kund säga till sina barn att det kommer att ta längre tid med att få pizzan på bordet eftersom ”de som jobbar här är invandrare och de verkar inte så snabba”. Gissa om jag kunde var tyst då?!
Så ska du göra Sspririt – och nu tycker jag du ska ta och skriva dina fina tankar på en egen blogg. Namnet har du redan – Sspirit…. Kram A-M